More Tears for Queers!

Homosexuella framstår ofta som den, av våra lagskyddade minoritetsgrupper, som klarar sig bäst. Det vill säga där det finns minst behov av ytterligare insatser för att nå ett jämlikt samhälle. Men är det verkligen sant?

Jag vet inte vad det beror på kanske är det synligheten i det officiella rummet. Det finns ett antal rikskända galor och inte minst Stockholm Pride får visst medialt utrymme. Kanske är det att vi kan hitta homosexuella på alla olika poster i samhället från bilmekaniker till minister. Kanske är det för att vi alla, om vi tänker efter, känner någon. Kanske är det för att lagstiftning som ger homosexuella rätt att gifta sig varit uppmärksammat den senaste tiden.

Fortfarande är det något i denna bild som inte stämmer. Det finns en massa tecken som visar att vi är långt ifrån klara. Det känns fel att jämföra den diskriminering som olika grupper upplever, men jag ser en massa tecken på att homosexuella är den i Sverige och världen mest utsatta minoritetsgruppen av alla!

Filmen Milk, berättar för oss om den amerikanske politikern Harvey Milk. Han var den förste öppet homosexuella som tog sig fram till ett högre politisk ämbete i USA. Han menade i filmen, att de homosexuella hade mycket att lära i sin kamp av de svarta. De svarta i USA hade med andra ord redan gått denna väg. Detta manifesterades tydligt i valet av Barack Obama som USA's första svarta president. Hade Harvey Milk kunnat bli president i USA? Hade man kunnat tänka sig en man gift med en annan man som "first lady"? Eller för den delen en kvinna gift med en annan kvinna? Harvey Milk förde en kamp mot ett lagförslag som innebar att homosexuella inte skulle få vara lärare. Han mördades 1978, då var homosexuelitet fortfarande klassat som en sjukdom i Sverige!

I världen i stort är läget alarmerande. Hårda straff, till och med dödsstraff på homosexuella är inget ovanligt. Det räcker att man öppet visar sin kärlek. Detta är verklighet i stora delar av Afrika, Asien och Mellanöstern. På närmre håll dyker det med jämna mellanrum upp politiker som får gehör för direkt diskriminerande lagförslag, med exempel som Polen, Baltikum och Ryssland.

I Sverige anmäldes 2008 1055 hatbrott som hade med den utsatta personens sexuella läggning att göra. I boken No Tears for Queers kan man läsa närmare om några exempel på hatbrott mot homosexuella. Det de har gemensamt är att det så tydligt handlar om hedersvåld. Heterosexuella män som blivit uppvaktade av andra män har upplevt att deras manliga heder har kränkts och de har svarat med ett sjukligt övervåld. I en intervju med författaren Johan Hilton ger han en intressant tankeställare: tänk om kvinnor skulle slå ihjäl alla män som gjorde ovälkomna närmanden? De heterosexuella männen skulle utrotas på nolltid.

Det som tydligast visar att det finns mer att göra är att det idag i Sverige är ok att uttala sig på ett sätt om homosexuella, som aldrig hade accepterats om någon annan grupp. Tänk dig att en företrädare för ett svenskt riksdagsparti skulle säga: "Jag tycker att äktenskapet ska vara reserverat för vita människor". Inte ens Sverigedemokraterna skulle uttrycka sig så plumpt. Men ett parti, som är en del av vår nuvarande regering, jag pratar om folket direkt från verkligheten, kan komma undan med motsvarande uttalande där se byter ut vita mot heterosexuella. Det finns mer att göra!


Läs/se mer:
http://dagensbok.com/2005/06/27/johan-hilton-no-tears-for-queers/http://www.filminfocus.com/focusfeatures/film/milk/

Ekonomisk ojämlikhet skapar medicinska och sociala problem – för alla

Vi föreställer oss ofta att så länge de som har det sämst får det bättre så är ökande klyftor inget problem. Nu kommer spännande forskning som visar att ökade klyftor i ett samhälle gör att både de på toppen och de på botten mår sämre. Alltså även de personer som man lätt tror tjänar på ökande klyftor är förlorare. Ett misslyckande gör att fallet till botten helt enkelt blirför stort.

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article6495857.ab

Vad tycker du?

Världens lyckligaste folk

Fem meter upp i luften rekommenderar denna vecka:
Lena Sundströms bok "Världens lyckligaste folk"
Köp den! Läs den! NU!

http://www.youtube.com/watch?v=t9qLN2qiDqM

"I Sverige går Sverigedemokraterna stadigt framåt. Kan de komma in i riksdagen 2010? Och vad skulle det i så fall innebära? För att söka efter svaret sade Lena Sundström upp sig från sitt jobb, packade sina väskor och flyttade till Danmark.I flera år har Sverigedemokraternas danska motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarrollen i vårt grannland. Partiets politik har satt djupa spår i landets politiska liv. Danmark som alldels nyss stod för frisinne, öl och bacon, förknippas idag med något annat. Vad har det inneburit för danskarna? Hur har det påverkat medierna, de övriga partierna och vardagen för helt vanliga människor?I Världens lyckligaste folk får vi följa med på en resa över sundet. Vi möter halalhippies och landsförrädare, bjuds på grillparty med Dansk Folkepartister, träffar roliganer och dansken på bänken. Kan Danmarks nutid bli vår framtid? Och hur kan en sådan framtid se ut? Följ med på en resa till Danmark och danskarna. Möt Världens lyckligaste folk.Lena Sundström fick sitt genombrott som krönikör i Metro och Aftonbladet. Hon gjorde succé med boken Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar (2005) och har också gett ut Känns det fint att finnas en dag till (2007). Hon har även varit programledare för Kalla fakta i TV4." (hämtat från http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173432474)

Fem meter upp i luften går in i ett nytt skede.

Under våren kommer vi inte att ha tid att skriva i samma utsträckning som tidigare. Därför söker vi gästskribenter. Vill du bli gästskribent? Anonymt eller namngivet! Ofta eller sällan! Hör av dig med ett mail till 5muppiluften@gmail.com. Skicka gärna med en text eller i alla fall ett utkast!

Vår tanke är att första fredagen i månaden publicera en längre text. En av våra egna eller en av våra gästskribenters. Däremellan publicerar vi kortare reflektioner eller veckans tips där vi länkar dig till en läsvärd artikel.

Denna vecka rekommenderar vi:

"Sverigedemokraterna är en ortodox minoritetsgrupp" av Tomas Böhm. Publicerad på DN 2010-01-09

http://www.dn.se/opinion/debatt/sverigedemokraterna-ar-en-ortodox-minoritetsgrupp-1.1023989

Kommentera gärn artikeln här!

God Jul och Gott Nytt År!

Fem meter upp i luften tar jullov.
Vi vill gärna fortsätta i någon form efter nyår, men kommer att ha mindre tid. Vill du bli gästskribent? Anonymt eller namngivet! Ofta eller sällan! Hör av dig med ett mail till 5muppiluften@gmail.com. Skicka gärna med en text eller i alla fall ett utkast!

Låt kungahuset följa Svenska kyrkan ut i friheten

Jag tycker att vi borde avskaffa monarkin imorgon. Det är ingen rimlig institution att betala för på 2000-talet i ett demokratiskt och jämlikt samhälle. Men jag vet att många tycker tvärt om och är villiga att betala för både slott, bilar och bröllop. Därför skulle jag vilja föreslå en kompromiss: Låt kungahuset följa Svenska kyrkan ut i friheten.

Svenska kyrkan var fram tills nyligen en statskyrka som en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning tillhörde, ibland av ren gammal vana. Länge var det förknippat med problem att tillhöra ett annat trossamfund och ännu svårare att inte tillhöra något trossamfund alls. Sedan kyrkan skiljdes från staten har det blivit tydligare för alla vad ett medlemskap i Svenska kyrkan kostar. Då kan var och en fritt och förhoppningsvis genomtänkt avgöra, är jag bered att betala för detta eller inte? Många vänner till mig har valt att lämna Svenska kyrkan. De upplever att de inte tror på någon Gud och tycker inte de tjänster som Svenska kyrkan levererar är värda priset för medlemskap. Jag har själv, liksom en majoritet, valt att fortsätta vara medlem.

Jag är övertygad om att detta har varit väldigt bra för alla, både de som lämnat, de som är kvar, men inte minst för Svenska kyrkan själv. Jag är övertygad om att det samma skulle gälla för kungahuset.

För de som inte tror på Gud/Kungen är det en stor befrielse att slippa bidra ekonomiskt. Då kan dessa människor fritt använda sina pengar till annan välgörenhet, ökat sparande eller till att spendera för sitt eget nöjes skull. Dessutom blir det lättare att bli en hel människa, där alla delar går ihop. När min tro/ideologi stämmer överens med mina olika organisationsmedlemskap. De som vill tillhöra andra trossamfund får en mer jämlik status till Svenska kyrkans medlemmar. Denna status skulle jag önska att vi republikaner också kunde få i förhållande till monarkister.

För de som väljer att vara kvar i Svenska kyrkan/Monarkin är det också en vinst. Dessa personer kan tydligare identifiera sig själva som medlemmar, utifrån ett aktivt val, och vara stolta över att bidra till det arbete som Kyrkan/Kungen utför. Det kan också stärka deras tro/ideologi och göra dem till mer kompletta människor med mer ansvar för sina handlingar.

För Kyrkans/Kungahusets del finns också en enorm vinst i att man tvingas tänka igenom vad man använder sina pengar till. Verksamheter som får pengar vad de än gör riskerar att utveckla meningslös, överflödig eller till och med dålig verksamhet. Det fanns många exempel på detta i Svenska kyrkan och man har mått bra av att tvingas tänka igenom vad det är för arbete man ska prioritera och vad medlemmarna är villiga att betala för. Kan Kyrkan/Kungen inte leva upp till detta riskerar man att tappa ytterligare medlemmar och få ytterligare sämre ekonomi.

Att låta medlemskap i monarkin bli ett fritt val och tydligt deklarera vilka ekonomiska kostnader medlemskap innebär skulle med andra ord vara bra för alla. För monarkister, för republikaner och inte minst för kungahuset själv. Själv har jag begärt utträde ur monarkin, men väntar fortfarande på en skattelättnad och möjligheten att bli en myndig medborgare i demokratin Sverige, där alla ämbeten tillsätts efter förtjänst och skicklighet. Välkommen du också!

Slaget om muslimerna!

Har till slut lyckats se dokumentären ”Slaget om muslimerna” på SVT. Programmet finns på SVT Play för dig som missat det. Det är viktigt att granska makthavare, även de religiösa. Men det blir problem när man försöker skapa ett tydligt vi och dom. Programmet är ett tydligt exempel på detta: Så tänker ”muslimerna” och detta står i total kontrast till hur ”vi svenskar” tänker. Detta trots att de företeelser man uppmärksammar finns både hos” oss” och hos ”dom”. Lite bredd, mer grävande och förståelse för ett religiöst språk hade nog hjälpt dem som ligger bakom filmen.

Det som upptar största delen av filmen handlar om att de ledande muslimska organisationerna i Sverige gör anspråk på att ge svar på mer än rent andliga frågor. Jag menar att alla religioner har större anspråk än att bara vara andliga rörelser. I dokumentären delar man in ”islamisternas” anspråk i fyra områden: individens moral, sociala relationer, ekonomi och politik. Om vi tittar på dem var för sig så ser vi att det definitivt inte är något unikt för islamism.

Vad gäller individens moral så har det alltid varit ett centralt inslag i alla religioner, mycket med fokus på hur man beter sig mot andra. Att hjälpa sin nästa är en central tes inom kristendomen som behandlar individens moral, inte personens förhållande till Gud. I många kristna samfund har dans och musik fördömts och gör på sina håll än idag. Den höftvickande Elvis fördömdes av många ”goda kristna” och Marilyn Manson är en musiker som attackerats stenhårt från kristna grupper på grund att han har ett budskap som man inte gillar. Ungefär detsamma säger de muslimska företrädarna. Det finns musik, som har budskap man inte gillar och man vill inte att män och kvinnor ska dansa ihop. Detta samtidigt som vi vet att det finns kristna som lyssnar på Marilyn Manson och muslimer som lyssnar på hip hop och/eller dansar. En del i smyg, andra öppet.

När det gäller sociala relationer så är också detta en central del för många troende. Det är kanske i första hand kristna grupper på högerkanten som hörs i debatten om att värna kärnfamiljen och att sex utanför äktenskapet är fel. Så länge det är ett individuellt val har jag svårt att se något fel i det. I slutna grupper med starka regler och fokus på hur andra lever efter dessa regler är det dock ett reellt problem. Kombinerat med en snedvriden syn på manlig heder kan det bli livsfarligt. Detta drabbar inte minst homosexuella. Så är det också inom många religiösa grupper, kristna såväl som muslimska. Här är det svenska kyrkans syn på homosexuella som är unik. Det finns i Sverige idag en stark homofobi både bland kristna, sekulariserade och muslimer inte minst bland män i dessa grupper. Detta är ett problem, men att göra det till ett specifikt muslimskt problem är fel.

När det gäller ekonomi, så finns det många muslimer som tycker det är fel med ränta. Detta är en idé som finns också inom kristendom och judendom. Intresset för etiska fonder är större bland kristna än bland icke kristna och många kristna sympatiserar med JAK-banken som erbjuder räntefria lån. Här kan jag absolut inte se något problem. Det är väl upp till marknaden att avgöra vilka olika typer av penningplaceringar som ska finnas. Att ifrågasätta bankernas vinster på räntor är väl närmast att räkna som allmänt förekommande idag.

När det gäller politik så är det få som menar att tro inte följs av handling. De kristna samfunden tar tydlig politisk ställning i många frågor. Några tydliga exempel är att många av de kristna samfunden i Sverige engagerat sig i flyktingfrågan och för skuldavskrivningar till jordens fattiga länder. Svenska kyrkans förre ärkebiskop KG Hammar är ett tydligt exempel på en religiös ledare med en tro som fått tydliga politiska konsekvenser. Detta har han av en del kritiserats för, men kanske framför allt älskats för. Dessutom så har vi ju i Sverige ett kristet politiskt parti, som har delar av regeringsmakten. Så det att knyta ihop religion och politik skulle vara specifikt muslimskt verkar inte heller stämma.

För att göra det lite mer skrämmande säger man i filmen: ”Muhammed var en revolutionär och samhällsomstörtande person” – det tror jag att man kan säga om de flesta religionsinstiftare och många prominenta utövare också. Gamla testamentets profeter, Jesus, Buddha, Mahatma Gandhi och Desmond Tutu för att nämna några. Inom katolicismen finns befrielseteologin, som definitivt, genom att identifiera sig med de fattiga, är en revolutionär och samhällsomstörtande trosform. Enligt min mening en av de viktigaste rörelserna inom modern kristendom.

Ett annat problem som tas upp är väckelse bland invandrare. Att religiösa människor försöker sprida sin tro är definitivt inget nytt. Kristen mission och muslimsk dawa har funnits sedan religionerna föddes. I Etiopien har jag på nära håll sett en ”tävling” mellan olika kristna, evangelikala samfund i att frälsa människor. Detta trots att Etiopien var kristet långt innan Europa. Men de evangelikala missionärerna erkänner inte Etiopisk-Ortodoxa kyrkan som sanna kristna. På Rosengård har jag mött evangelikala kristna som flyttat ditt för att vinna själar bland ”invandrarna”. Så länge vi har religionsfrihet får vi nog stå ut med att religionerna missionerar. Hur illa vi än tycker om det.

Ett stort problem ser man i att muslimerna försöker etablera egna institutioner som sjukhus och skolor. Inte heller här var muslimerna först. Både judiska och kristna friskolor fanns innan de första muslimska. Det kristna Statsmissionen driver boende för hemlösa. KFUM-KFUK, en organisation med tydlig kristen grund driver fryshuset och en mängd sociala projekt runt om i landet. Jag har svårt att se det som ett problem. Sedan är det givetvis viktigt att alla friskolor, som kommunala skolor, granskas för att se om de lever upp till samhällets krav.

Vad gäller synen på mannens och kvinnans olika roller är inte heller det något unikt för muslimer. Samma uppfattning går att hitta hos många kristna och inte minst hos många icke troende biologister. Att de muslimska företrädarna som intervjuas inte entydigt och klart kan ta avstånd från all form av manligt våld mot kvinnor är tragiskt och bör belysas. Men våld mot kvinnor är ett samhällsproblem, inte ett specifikt muslimskt problem. Här är en sned manlighet i kombination med alkohol det stora hotet.

Slutligen till frågan om vem som får representera muslimerna i Sverige. Det jag tror är dokumentärens syfte att belysa. Dokumentären ser det som ett problem att de muslimska organisationerna talar för alla muslimer och att politikerna lyssnar på dem. Det är ett problem om detta leder att bilden av Sveriges muslimer blir att alla 400 000 tycker likadant. Så är det givetvis inte. Men det finns andra röster också. Jag skulle våga påstå att de personer med muslimsk bakgrund som hörs mest i debatten är de som tar totalt avstånd från islam, exempelvis Dilsa Demirbag-Sten. Hon påverkar troligtvis bilden av islam mer än människorna i Södermoskén. Sveriges politikerna träffar förhoppningsvis många olika människor, att de också träffar människorna bakom Sveriges största moské känns inte konstigt. De muslimska organisationernas makt ska nog inte överdrivas. Sannolikt finns andra grupper som har mycket starkare band in i maktens korridorer, däribland kristna samfund och frimurare för att nämna några.

Att de muslimska organisationerna drivit frågor som rätten att bära slöja och att få tillgång till halalslaktad mat tas också upp som ett problem. Detta eftersom inte alla muslimer i Sverige efterfrågar dessa varor. I mina ögon är antalet som efterfrågar dessa varor av mindre betydelse. I Sverige ska vi värna alla våra minoriteter, oavsett hur små de är. Det är ju inte så att folk med muslimsk bakgrund tvingas att äta halalkött. Sen är det väl upp till marknaden att avgöra hur många halalslaktare eller hijabskräddare som behövs.

Det man i dokumentären efterlyser är sekulära muslimers röster. Jag skulle tro att de muslimer som inte är praktiserande väljer att aktivera sig i andra forum. Det kan vara Rädda barnen, nykterhetsrörelsen, Motormännens riksförbund eller ett politiskt parti. Jag skulle välkomna en svensk organisation som representerar troende muslimer som inte ser islam i första hand som regel- eller lagstyrd. Frågan är vems uppgift det är att starta en sådan organisation?