Svenskarna och rymden - När journalistiken är som sämst

Ingen har väl missat att den svenske astronauten Christer Fugelsang är ute och svävar i rymden för andra gången. Personligen har jag väldigt svårt att intressera mig för de ständiga reportagen om denna fraktresa. Jag tycker nog helt enkelt att jorden är en tillräckligt intressant plats. När radions ekoredaktion i en av sina treminuterssändningar väljer att rapportera om att rymdfärden blivit uppskjuten på grund av en trasig ventil, blir jag till och med förbannad. Varför väljer man att ta av sina dyrbara tre minuter till detta? Samtidigt som detta sker är det ett historiskt val på gång i Japan, nya rättegångar mot fredliga demonstranter inleds i Iran, toppmöten pågår inom EU kring världskrig och miljöfrågor, regeringens dominerande parti har stämma och övriga delar av världen bara väntar på att bevakas och rapporteras ifrån. Hur väljer man att prioritera? Har rymdnördarna blivit så många, eller är det bara ekoredaktionen som i nationalistisk iver, över svenskar i rymden, går vilse i nyhetsdjungeln?

Det är inte lite information om denna pseudohändelse vi förväntas vilja läsa. Som exempel kan vi ta DN's bevakning senaste veckan:

• Lördag 29 augusti förstasida + mittuppslaget


• Söndag 30 augusti förstasida + helsida


• Måndag 31 augusti förstasida + kolumn


• Tisdag 1 september kolumn


• Onsdag 2 september kolumn


• Torsdag 3 september förstasida + helsida


• Till detta kommer en massiv bevakning påDN.se.
  

Inte nog med att det rapporteras massiva mängder om denna övningsresa. Det som rapporteras saknar så gott som totalt journalistisk ambition. Det är reportage som fokuserar på tekniska detaljer, avancerade ritningar och ren beskrivning av vad som sker. Det kan vara två dagars rapporteringar som enbart handlar om att rymdfärden skjuts upp och lite spekulationer om hur alvarligt felet är. Det känns som om DN tagit Nasas pressmeddelanden rakt av och publicerat som sina egna. Vilka andra utländska myndigheter ger man så massiv marknadsföring i svensk press?

En enda artikel (av ovan refererade) frågar sig ytligt vad nyttan är med det hela och nämner att vi svenskar lägger två kronor per person och år. Här närmar man sig någon form av ifrågasättande journalistik. Men som sagt det är väldigt magert i jämförelse med Nasas direktöversatta information och fylls för säkerhets skull ut med en storbild om hur dockningen går till. Intressant för en mer ifrågasättande journalistik skulle kunna vara:

• att gräva vidare i vilka funktioner dessa resor egentligen fyller


• att fundera kring vad amerikanska staten lägger ner och vad de skulle kunna göra för de pengarna i stället. (Hur mycket sjukvård till personer utan försäkringar räcker en rymdpromenad till?)


• att undersöka konsekvenserna för miljön av en uppskjutning och av rymdprogrammet i sin helhet


• att titta närmre på kapplöpningen om rymden mellan USA/Europa och de nya supermakterna Indien och Kina
  

Under tiden fortsätter Christer att bära över lådor från Discovery till ISS.

Av: Martin Nihlgård