torsdag 29 oktober 2009

Sverigedemokraterna del 3: Vad säger egentligen Sverigedemokraternas principprogram?

Det är inte svårt att hitta skrämmande fakta om Sverigedemokraternas våldsamma och rasistiska ursprung. Svårare är det att sätta fingret på vad de egentligen vill idag. Därför är det viktigt att försöka skärskåda Sverigedemokraternas principprogram för att försöka synliggöra vilket samhällde det egentligen är de strävar efter. Jag citerar valda avsnitt som jag sedan kommenterar inom parantes.

”Vi avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier. Istället menar vi att politiken bör utformas utifrån hur människan är i verkligheten.”

(Är inte Sverigedemokraternas tanke om en enhetlig nation och drömmen om en klart avgränsad, definierad svenskhet just detta: En dröm, en storslagen om än dock skrämmande utopi, om att försöka återupprätta något som aldrig har funnits. Inte ens Sverigedemokraterna själva kan besvara frågan om vad som är svenskt.)

”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen ”

(Detta innebär att en strävan efter likhet blir överordnad människors valfrihet och att någon eller några måste definiera vad som är rätt kultur. Detta innebär i praktiken minskad valfrihet, mindre möjlighet för den enskilda individen att själv bestämma över sin identitet)

”Dessutom lever här sedan lång tid tillbaka icke-svenska befolkningsgrupper, som till exempel samerna.”

(Detta innebär att Sverigedemokraterna inte ens definierar Sveriges ursprungsbefolkning som svensk. Borde inte samerna vara att betrakta som mer svenska än många Sverigedemokrater?)

” Gränstvister och tvister om särskilda rättigheter för olika grupper har genom århundradena fått ödesdigra konsekvenser. Av den anledningen är den nationalistiska principen central och bör eftersträvas i största möjliga utsträckning över hela världen. Låt alla folk vara herrar i eget hus.”
(Trots detta strävar Sverigedemokraterna efter att bevara eller införa olika rättigheter och olika lagar för olika grupper vad gäller etnicitet, sexualitet etc)

”Kulturell mångfald är lika nödvändig för mänskligheten som biologisk mångfald för naturen. De skilda kulturerna är mänsklighetens gemensamma arv och bör erkännas och skyddas till allas gagn.”

(Trots detta strävar Sverigedemokraterna efter kulturell enfald. Olika kulturer finns även inom ett land- men detta är något som sverigedemokraterna inte vill ha då de strävar efter en svensk identitet. De ropar på förbud för konstutställningar som inte lever upp till deras egna moraliska normer- och vill upprätta normer för vad som är rätt kultur)

”Stater vilka inom sig rymmer en kulturell mångfald har alltid tenderat att förstärka den starkaste kulturen och försvaga övriga kulturer, och många kulturer har genom historien gått under till följd av sådana samhällsförhållanden”

(Men det är ju just det Sverigedemokraterna strävar efter: att förstärka den ”svenska” kulturen som de inte kan definiera, samt att kräva kulturell anpassning av andra folkgrupper. De vill alltså inte bevara mångfalden av kulturer inom det egna landet. Utan påtvinga andra det man själv definierar som den ”Svenska” kulturen och försvaga andra kulturer.)

”Nationen kan definieras i termer av en gemensam kultur. Enkelt uttryckt tillhör två människor samma nation om de delar samma kultur. Samtidigt är förhållandet mer komplext än så, beroende på vad man väljer att tolka in i kulturbegreppet. Ovan har kultur definierats såsom ”den omgivning av självklarheter, minnen och föreställningar som vi lever i och som vi är med om att forma”. För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande.”

( Detta innebär att jag och många med mig, enligt Sverigedemokraternas definition, inte kan tillhöra samma nation som Sverigedemokraterna då jag långt ifrån delar deras kulturella värderingar, ståndpunkter och lojaliteter. Vad ska Sverigedemokraterna göra åt det? Enda sättet att uppnå denna form av nation, denna utopi, är att antingen tvinga på andra samma värderingar eller hota, fängsla eller utrota de oliktänkande. Känner vi igen det? Det är alltså inte bara de som har annan identitet än svensk som ligger i farozonen om Sverigedemokraternas utopi ska uppnås.)

”Det är också viktigt att dra lärdom av historien. All utveckling ska baseras på tidigare erfarenheter och förändringar ska genomföras i små steg så att eventuella missbedömningar inte får ödesdigra konsekvenser för samhället.”

(Här kan man ju undra på vilket sätt Sverigedemokraterna tagit lärdom av historien då det gäller t ex nazismen, när man själv bygger sin politik på exakt samma värderingar och kategoriseringar av människor i olika grupper med vitt skilda egenskaper. Detta gäller såväl synen på etnicitet som synen på sexualitet och manligt och kvinnligt.)

”Män och kvinnor är inte skapade likadana och kan därför i olika sammanhang ta olika utgångspunkter och göra olika saker på olika sätt. Män och kvinnor kompletterar varandra, och därför är också alla barns rätt till en mor och en far av väsentlig betydelse.”

(Är vi inte alla är skapade olika och kan just därför ta olika utgångspunkter- alltså kompletterar vi varandra främst som individer. En man och en kvinna kan vara mer lika till sättet än två män eller två kvinnor. Skillnaderna inom gruppen kvinnor eller gruppen män är dokumenterat större än mellan grupperna.)

”Sverigedemokraternas målsättning är att kunna öka landets låga nativitetstal. /.../Sverigedemokraterna vill även ge ökat stöd och mer resurser till bekämpandet av ofrivillig barnlöshet.”

(Om detta nu vore sant: Varför då förbjuda insemination för lesbiska och ensamstående och motsätta sig rätten för homosexuella att skaffa barn. Varför inte uppmuntra invandringen som ju ökar nativiteten. Jo därför att för Sverigedemokraterna är inte nativiteten i sig det viktiga. Utan att det föds ”rena etniska svenskar” som uppfostras av en "riktig" mamma och pappa och som försäkrar den ”svenska rasens” överlevnad som nu hotas av ”de andra”. Känner vi igen det?)

Som man kan se om man skärskådar Sverigedemokraternas partiprogram är det fullt av inkonsekventa uttalande. Man motsätter sig storslagna utopier som inte utgår från verkligheten samtidigt som man förespråkar just en utopi om en forna svenskhet som ligger långt ifrån verkligheten. Man vill värna mångfalden men strävar efter enfald. Man hävdar vikten av att dra lärdom av historien men har själv inte lärt sig någonting. Man värnar nativiteten men motsätter sig insemination för ensamstående, invandring och rätten för homosexuella att skaffa barn. Det Sverigedemokraterna i slutändan verkar sträva efter en nationell enfald av likasinnade med samma värderingar och åsikter som Sverigedemokraterna. Ett samhälle där en svensk är en svensk. Ett samhälle där män är män och kvinnor är kvinnor. Ett samhälle där homosexualitet ses som sjukdom. Ett samhälle som historien visat oss leder till fruktansvärda konsekvenser. Vill vi låta det hända igen?

torsdag 22 oktober 2009

Sverigedemokraterna del 2 - En förmiddagskaffe med Jimmie

Jimmie valde att ta med sig kaffet in på sitt nyinredda arbetsrum. Äntligen hade han fått till det som han ville ha det. Jimmies stora intresse för historia hade fått sätta sin prägel på rummet. Inspirerad av Mount Rushmore i USA, ni vet det med presidenterna, och sitt eget partis fina historia hade han låtit föreviga bilder och centrala citat av sina företrädare som ledare för Sverigedemokraterna.

Längst till vänster var ett foto på Leif Zeilon Eriksson, i bakgrunden en svensk flagga med bokstäverna BSS, den rörelse som han var med och grundade innan han blev Sverigedemokraternas första ledare. Under Leif hängde citatet: ”Jag är egentligen inte intresserad av politik, har aldrig varit det. Men jag började oroa mig för invandringen som blev allt större, som blev ett hot” Här la Leif snyggt fast huvudprincipen för enfrågepartiet SD, som följt med hela vägen.

Bredvid Leif blängde Ola Sundberg ner på Jimmie. Ola gjorde bara en kort karriär som Sverigedemokraternas ledare. Men han hann göra sig ihågkommen för följande citat som Jimmie också det ramat in i en liten guldram: ”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig.” Även här en central linjer i partiet att utifrån rasismen stenhårt angripa de som på något sätt avviker från ”det svenska”.

På en central plats i rummet finns bilden på Anders Klarström. Sverigedemokraternas kanske kändaste och störste ledare. Det är en ungdomsbild med Klarström i rakat hår och bomberjacka. På armen ett hakkors och bokstäverna NRP, där Klarström var aktiv innan han valde att satsa på SD. Det citat från Klarström som Jimmie valt kommer från ett av alla de mordhot som Klarström blev känd för: ”Du ska passa dig djävligt noga. Du kommer inte att leva så många dagar till…Vi ska bränna dig ditt djävla judesvin…Fy fan ditt äckliga lila judesvin. Passa dig Hagge…Vi ska komma och döda dig”. En snygg återkoppling till partiets ursprungliga värdegrund nazism, våld och hot.

Mikael Jansson, som är Jimmies företrädare har fått en lite undanskymd plats, trots sina tio år på posten. Mikael utmanar fortfarande Jimmie om ledarskapet ibland, så det är lite känsligt. Men rätt ska vara rätt, så den förre detta centerpartisten, som var den som införde uniformsförbud på partiets demonstrationer har fått vara med på bild och med sitt citat:
”Vi måste tvinga dem att återvända när de kan återvända. Vi kan inte som riksdagspartierna tro att frivilligt återvändande är en mänsklig rättighet”. Då syftade han på den i partiet så kallade 70-regeln: Att alla invandrare av främmande kulturer som kommit till Sverige efter 1970 skulle tvingas att återvända.

Ja Jimmie tog ytterligare en klunk kaffe och var nöjd med sin miniexposé över partiets ledare. Givetvis funderade han på och oroade sig över vilket citat han själv skulle bli ihågkommen för. Han ville helst bli ihågkommen som den som pratade om muslimer så som en annan stor ledare pratat om judar. Han kände att han var på god väg med sin faktamässigt katastrofala artikel i Aftonbladet: ”Som Sverigedemokrat ser jag detta [den muslimska befolkningen] som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden…” Men risken är att vice ordförande Jonas Åkerlund under riksmötet lyckades komma upp med det mest minnesvärda, det med tydligast koppling till partiets historia och den store ledaren: "ett folk, ett land, en nation!"

Oj, ursäkta, där lät jag min fantasi skena iväg. Jag vet inte om Jimmie har ett kontor, eller ens om han dricker kaffe. Alla citat är dock korrekt återgivna!

Fem meter upp i luften av glädje och fem meter upp i luften av ilska!

En glädjen och en sorgens dag. Svenska kyrkan har äntligen tagit ställning för alla människors lika värde och sagt JA till äktenskap för par av samma kön. Ett steg mot ett jämlikare samhälle. Å andra sidan har riksdagen röstat igenom förslaget om en ny gymnasieskola. Ett steg mot ökade klyftor och ett ojämlikare samhälle. Vet inte om man ska skratta eller gråta.

torsdag 15 oktober 2009

Sverigedemokraterna del 1: Det rasistiska ursprunget

Vi kommer de närmaste fredagarna att göra en närmare granskning av Sverigedemokraterna. Det vi skriver om är till övervägande del redan tillgänglig kunskap, men den verkar ofta vara bortglömd. Det behövs påminnelser från flera olika håll. Därför vill vi inleda med att påminna oss om:

Sverigedemokraternas rasistiska ursprung
Sverigedemokraterna vill själva inte prata historia eller om hur det hela startade. De är måna om att visa att man är ett nytt parti som brutit med det gamla. Men för att förstå varför det ständigt dyker upp personer med mer öppet nazistiska och/eller rasistiska åsikter, måste man titta tillbaka. När vi ser tillbaka på SD’s historia så borde detta inte förvåna. Att det idag dyker upp öppna rasister bland SD’s representanter är inte konstigare än att det fortfarande finns konservativa representanter i nya Moderaterna.

Man kan om man orkar spåra Sverigedemokraternas rötter tillbaks till andra världskrigets svenska naziströrelse, vilket historikern Helen Lööf gjort. Vi kommer att nöja oss med att gå 25 år tillbaka i tiden, till tiden då det Sverigedemokratiska parti som vi ser idag började ta form genom BSS (Bevara Sverige Svenskt). Grunden för SD var att ett gäng rasister insåg att det inte gick hem i Sverige att vara öppen nazist. Man var tvungen att bryta med nazismen för att bli rumsren och på sikt kunna bli ett större parti.

1980 gör Bevara Sverige Svenskt sitt första offentliga framträdande. Detta sammanträffar med att korsbränningar inträffar på flera platser i landet och väcker enorm medial uppmärksamhet. BSS var den första öppet främlingsfientliga grupperingen som inte var nazistisk. Leif Zeilon Eriksson, som var en av grundarna till BSS förklarar varför man bildades: ”Jag är egentligen inte intresserad av politik, har aldrig varit det. Men jag började oroa mig för invandringen som blev allt större, som blev ett hot.”

Zeilon var sedan med och startade Sverigedemokraterna och blev partiets första språkrör. Det är med andra ord inte ett allmänpolitiskt intresse som är grunden till partiets uppkomst, utan ren främlingsfientlighet. BSS var aldrig något politiskt parti i traditionell bemärkelse, utan en kampanjorganisation med den huvudsakliga målsättningen att ”lämna information främst om den svenska befolkningspolitiken och dess följder i dagens och framtidens Sverige.”

När Zeilon och de andra i BSS/SD av överlevnadsskäl bröt med nazismen kände det öppet nazistiska NRP (Nordiska Rikspartiet) sig hotade. 1983 skriver man i NRP-Bulletinen om bland andra BSS: ”Alla andra sekter och rörelser som gärna stjäl NRP’s program och paroller och alltid traskar i NRP’s hälar för att skörda frukten av vårt arbete, ta över medlemmar och bidragsgivare...” Man kan förstå upprördheten om man ser hur tydligt NRP’s programpunkter och paroller tas över rakt av samtidigt som naziststämpeln skickligt tvättas bort. BSS överlevde i sex år och gick sedan samman med Framstegspartiet för att bilda Sverigepartiet. Vid nästa splittring föddes Sverigedemokraterna ur detta brunsvarta träsk.

1991 hör man för första gången talas om VAM – Vitt Ariskt Motstånd, en lös gruppering individer som åker fast för bankrån, vapenbrott, inbrott, bombattentat, misshandel och hets mot folkgrupp. Sverigedemokraterna och VAM är nära sammankopplade, men gör en uppdelning av arbetet mellan sig:

”Detta innebär att den svenska motståndsrörelsen idag är indelad i två huvudläger, nämligen det parlamentariska samt det revolutionära. Det förstnämnda representeras huvudsakligen av Sverigedemokraterna (SD), medan det sistnämnda i sin tur består av den politiska grenen… samt den militanta grenen Vitt Ariskt Motstånd (VAM).” (Programförklaring bifogad Storm nummer 9-10, 19993).

Man manar till enighet och aktivisterna uppmuntras själva välja vilken gren de vill ansluta sig till. För 17 år sedan kunde man som högerextrem alltså välja om man ville hänga med VAM ut och slå ner invandrare, eller om man ville sluta sig till Sverigedemokraterna för att verka för samma sak den parlamentariska vägen.

Här står vi idag med denna parlamentariska gren av den rasistiska motståndsrörelsen på tröskeln till Sveriges Riksdag!

torsdag 8 oktober 2009

Hata, hata, hata Helsingborg!

I både Gais och Hammarby har de egna fansen nyligen hotat klubbarnas ordförande. Man har hotat både dem personligen och deras familjer. Hot mot tränare tillhör vardagen. Spelarna i klubbarna vill inte uttala sig och ingen verkar vilja ta tydligt avstånd från den typen av beteende. Det är något sjukt i fotbollsvärlden. Ilska, hot och hat verkar vara några av de viktigaste ingredienserna. Den vanligaste formen är kanske ändå hatet mot dom andra.

Jag satt på jobbet en fin sommareftermiddag för några år sedan. Jag var laddad inför kvällens derby på Malmö stadion. MFF mot HIF. Fönstret var öppet och utanför hörde jag Malmöklacken komma vandrande nerför gatan. Det var hyllningsramsor och sånger till ”Di Blåe”. Det kändes som en helt ok uppladdning inför matchen. Men precis utanför mitt fönster bytte klacken tema och taktfast dånade de med något de så gärna ville skulle vara basröster: ”HATA, HATA, HATA HELSINGBORG!” Med ens fylldes jag med olust inför matchen och sedan dess har jag sett fler och fler exempel på där hat och ilska blir viktigare än intresset för fotboll.

Det finns en grupp som endast har fotbollen som förevändning för att slåss. De samlas ofta utanför stadion och pucklar på varandra. Lite deras problem, så länge det inte drabbar någon annan. Sedan finns de mer ”seriösa” klackarna som är där för att hylla sitt lag och häckla motståndarlaget. De utger sig för att vara seriösa och ska kunna ansvara för att det blir en trevlig stämning där även yngre ungdomar och barn ska kunna vara med. Men när fansens företrädare uttalar sig i media så häpnar man. De klarar inte av att tydligt ta avstånd från hoten eller våldet. En av klackledarna för en av de större klubbarna säger i ett debattprogram: ”Man måste förstå att det är väldigt mycket passion, när det finns så mycket kärlek så blir det också hat. Då är det inte så konstigt att det kan bli sammanstötningar”. Liknande uttalanden går det att hitta mängder av på fansens egna diskussionsforum. Hatet är en viktig del av passionen.

Ursäkta mig, men i vilket annat sammanhang i livet skulle detta godtas? ”Du vet jag blev så kär, det är så mycket passion och kärlek, klart då att det också blir lite hat och våld” säger kvinnomisshandlaren. ”Du måste förstå: att bli pappa väcker så mycket känslor, det är så mycket passion och ilska”, säger barnmisshandlaren.

Det är ett ohållbart resonemang. Man måste inte hata för att man älskar! Tvärtom! Även när hatet är mer på skoj (jo många fans menar att det oftast är det) så sänder det helt fel signaler och ger legitimitet åt de riktiga galningarnas våld. Jag skulle vilja börja intressera mig för fotboll igen. Hålla på Malmö, men älska Helsingborg för att de har Henke, min personliga favorit efter Zlatan. Jubla när Malmö gör mål, men komma ihåg att jag som barn älskade IFK Göteborg. Fira när Malmö vinner allsvenskan, men gilla Hammarby för att Söder i Stockholm är fantastiskt. Helt klart är att så länge de seriösa delarna av våra supportrar inte kan resonera smartare än neanderthalare så kommer jag inte ta med mina barn på fotboll. Vad skulle de lära sig av det? Hur vill Sveriges fotbollsklackar göra för att locka en ny generation som är mer intresserade av fotboll än av hat och våld. Bollen ligger hos er!

fredag 2 oktober 2009

Min rädsla - mitt ansvar

Vi är många som är rädda för olika saker. Det finns mängder av intressanta fobier, själv känner jag mig väldigt illa till mods vad gäller ormar. En vän till mig lider av vattenkransfobi, en annan av höjdskräck. Vi satt alla tre och diskuterade våra rädslor en dag och samtalet gick ungefär så här:

Ormfobikern: Jag vet ju att det inte är logiskt, men jag blir lätt illamående när jag ser en orm, även om det bara är på TV.

Höjdfobikern: Ja det är helt knäppt, men jag har till och med svårt för att se andra uppe på höjder, eller det räcker med att någon annan klättrar upp för en stege så blir jag illa berörd.

Vattenkransfobikern: Det bara kommer över en, måtte inte kranen stå och droppa eller när jag ska besöka någon; hoppas att de bara har en toalett.

Ormfobikern: Man blir helt irrationell och tror sig se ormar också där det inte finns, några. Kan sitta och lyfta upp fötterna från golvet när jag sitter hemma i soffan och börjar tänka på ormar.

Höjdfobikern: Ja ibland låter man det till och med gå ut över andra. Du får inte klättra i träd. Men jag vet ju att problemet ligger hos mig själv.

Ormfobikern: Jag ville nästan be mina barn säga upp bekantskapen med en kille som gav dem en plastorm på födelsedagspresent.

Vattenkransfobikern: Ja man inser ju att det inte går att förbjuda vattenkranar, eller att folk inte ska få installera så många kranar de vill.

Höjdfobikern: När man väl insett att problemet ligger hos en själv kan man lättare ta tag i det. Det finns ju bra behandlingar. Man kan utsätta sig för sin rädsla stegvis. Börja med att gå upp på en pall och så vidare.

Ormfobikerrn: Ja jag såg en på tv som var mer rädd för ormar än jag. Hon gick till en psykolog en kort tid, fick börja med att se en orm på bild och till slut höll hon i en stor orm, som det naturligaste i världen.

Vattenkransfobikern: När man väl sett vilka problem det ställer till för en själv, så blir ju drivkraften större att behandla det. det är ju min rädsla, mitt ansvar.

Höjdfobikern: Ja och orkar man inte behandla sin rädsla, så får man ju försöka leva med det och inte låta det gå ut över andra.

Tänk om människor med andra slags fobier kunde resonera likadant. Då skulle det kunna låta ungefär så här:

Islamofoben: Jag vet ju att det inte är logiskt, men jag blir lätt illamående när jag ser en kvinna i slöja, även om det bara är på TV.

Homofoben: Ja det är helt knäppt, men jag har till och med svårt för att se två personer av samma kön visa känslor för varandra. Det räcker med att två män håller varandra i handen så blir jag illa berörd.

Islamofoben: Det bara kommer över en, måtte de inte prata arabiska, eller när jag ska besöka någon, hoppas att de inte har Koranen i bokhyllan.

Antisemiten: Man blir helt irrationell och tror sig se judiska konspirationer överallt. Kan sitta och komma på heltokiga konspirationsteorier hemma i soffan när jag kommer att tänka på judar.
Homofoben: Ja ibland låter man det till och med gå ut över andra. Du får inte gifta dig med vem du vill. Men jag vet ju att problemet ligger hos mig själv.

Islamofoben: Jag ville nästan be mina barn säga upp bekantskapen med en muslimsk kille i klassen.

Homofoben: Ja man inser ju att det inte går att förbjuda andra att visa sin kärlek till vem de vill eller att folk inte ska få bo tillsammans med vem de vill. .

Antisemiten: När man väl insett att problemet ligger hos en själv kan man lättare ta tag i det. Då ser man att det finns en massa förklaringsmodeller som inte bygger på en judisk världskonspiration. Man kanske kan ta till sig seriös forskning stegvis, börja med att läsa om förintelsen av andra än förnekare.

Homofoben: Ja jag såg en på tv som var mer rädd för bögar än jag. Hon gick till en psykolog en kort tid, fick börja med att se en bög på bild och till slut kramade hon om en stor bög, som den naturligaste sak i världen.

Islamofoben: När man väl sett vilka problem det ställer till för en själv, så blir ju drivkraften större att behandla det. det är ju min rädsla, mitt ansvar.

Antisemiten: Ja och orkar man inte behandla sin rädsla, så får man försöka leva med det och inte låta det gå ut över andra.