Vapenexportmyndighet - lägg av!

Sveriges regering, som lovade att minska antalet myndigheter, vill inrätta en ny myndighet som ska hjälpa Sveriges snuskigaste industri: försvarsindustrin. Absurt!

Man kan definitivt diskutera om Sverige ska ha ett försvar över huvud taget. Det finns dock två saker som talar för. Tänk om alla sparkade befäl kom ut i skolan som lärare med major Björklund som skolÖB, ingen vacker tanke. Ett ännu starkare argument för att inte lägga ner försvaret (än?) är att en stark majoritet av Sveriges befolkning vill behålla det. Däremot finns det ingen anledning att behålla vapenindustrin i Sverige. Här borde vi redan idag kunna enas om att lägga ner. Därför är inrättandet av en ny myndighet för att främja denna industri helt uppåt väggarna.

1. Det är dyrt för Sverige att ha en egen vapenindustri
Om vi kan enas om att vi tills vidare ska behålla försvaret, borde vi också kunna enas om att vi bör få mesta möjliga försvar för minsta möjliga pengar. Då är en egen vapenindustri helt bortkastade pengar. Sverige har enligt undersökningar mycket högre kostnader per stridande enhet än jämförbara länder, vad jag förstår, till stor del på grund av att vi envisas med att utveckla eget försvarsmateriel. Det säger sig själv att det är bättre att köpa in försvarsmateriel av något land som kan specialisera sig mer på detta än vi själva. Den enkla lagen om komparativa fördelar, som en borgerlig regering borde ha koll på.

Det framgår med andra ord att försvarsindustrin idag inte kan bära sina egna kostnader. Vi har ett för litet land och är för dåliga på att konkurera med andra länders vapentillverkning. Detta även om vi tummar på våra krav och säljer till länder som vi i andra sammanhang fördömer.

2. Vapenindustrin ger Sverige ett ruttet anseende internationellt
Tidigare har regeringen försökt främja andra svenska exportnäringar. Det kan diskuteras om det är regeringens uppgift, men ok för att ge en bra bild av Sverige. Det har till exempel handlat om att visa Sveriges styrka inom ny teknik, musik och design. Detta är områden som förhoppningsvis ger en positiv bild av Sverige. Att stödja en smutsig vapenindustri känd för mutor och export till krigförande länder ger en sunkig bild av Sverige. Är det verkligen det vi vill att folk ska förknippa Sverige med?

3. Vi blir delansvariga i det dödande och hot om dödande som våra vapen används till
I svensk lagstiftning är vapenexport generellt förbjuden. Är det inte dubbelmoral att ha en lag som förbjuder export kombinerat med en myndighet som ska främja denna förbjudna export? När Sverige idag säljer vapen så är det undantag mot förbudet, som godkänns av kontrollmyndigheten ISP. Detta verkar inte vara myndigheten med den grymmaste kollen. Förra året tyckte de att det var OK att exportera vapen till bland annat Pakistan och Saudiarabien. Två länder som ständigt kränker de mänskliga rättigheterna. Även om ISP skulle klara av att inte godkänna den mest sjuka försäljningen, så vet vi ju aldrig var vapnen hamnar i slutänden: Hos aggressiva krigförande länder, hos terroristorganisationer eller i händerna på barnsoldater kidnappade från sina hem.

När Desmond Tutu, ärkebiskop och nobelpristagare går ut och beklagar att Sverige, som tidigare varit Sydafrikas vän, nu tvingar på landet vapen som de inte behöver, borde vi lyssna! Så snälla Sten Tolgfors, lägg ner tanken på en ny myndighet. Jag hade hoppats att en borgerlig regering skulle se över vilka myndigheter som kan läggas ner, inte starta nya. När en ny myndighet dessutom kommer att marknadsföra Sverige som ett land för dubbelmoral och skitiga affärer finns väl inget att tveka på!




http://www.regeringen.se/sb/d/7372
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/vapen-pa-villovagar-1.925345
http://www.dn.se/opinion/debatt/sanningskommision-behovs-om-jas-mutorna-1.893072
http://www.youtube.com/watch?v=ZIXlWPsS-Hk&feature=channel_page

Kristdemokraterna, kulturen och den vanliga människan

I somras startade Göran Hägglund och Kristdemokraterna sitt ”korståg” för den vanliga människan först vid Kristdemokraternas riksting och sedan vid talet i Almedalen.

”det finns väldigt många människor som känner sig främmande inför den här, alltså, en elit som försöker tala om precis hur man ska leva sitt liv. Den eliten finns ju också företrädd i politiken, som alltmer vill styra människors göranden och låtanden, i stället för att lämna folk i fred och låta människor göra på det sätt som de själva tycker är bäst.” (Hägglund Expressen 4/9)

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1694866/goran-hagglund-om-verklighetens-folk-populism-och-samarbetet-i-alliansen

Frågan är vilka människor det egentligen är Kristdemokraterna talar om? Vilka är verklighetens folk? Och vilken är den elit Hägglund talar om?

Är Kristdemokraterna verkligen goda representanter för den ”vanliga” människan? Det de kallar verklighetens folk? Den vanliga svensken är för könsneutrala äktenskap, är inte troende och röstar inte på kristdemokraterna. Kristdemokraterna är snarast i det svenska landskapet att betrakta som ganska ovanliga. Ett slags overklighetens folk.

Och är inte Hägglund och Kristdemokraterna just en del av den elit han kritiserar? Vill inte just Krisdemokraterna styra människors göranden och låtanden? De motsätter sig könsneutrala äktenskap, adoption för homosexuella och nu senast går de till storms mot kultureliten. Allt detta är olika sätt att försöka styra människors göranden och låtanden in mot en liten begränsad fålla som passar just kristdemokraternas världsbild.

På Kristdemokraternas riksting talade Hägglund även om att konstens roll är att vara vacker och uppbygglig. Kultur handlar enligt Hägglund om att se många världar, att vidga sin erfarenhet och fantasi. Detta blir väldigt paradoxalt när Hägglund samtidigt kritiserar konstverk och kulturarbetare som bidrar till just detta men som Hägglund endast menar är ute efter att förnedra och väcka anstöt. Som exempel nämns bland annat Ecco Homo som likställs med Muhammedkarikatyrerna. Två konstverk med helt olika utgångspunkter.

Ecco homo utställningen var en del av en inomkyrklig debatt, som slog uppåt mot en förhärskande syn på kristendomens tolkning, som vidgade kristendomen och öppnade upp för människor som känt sig exkluderade och som genom utställningen kunde känna sig sedda och bekräftade. Detta är absolut inte förnedrande utan här är det snarare Kds syn på olika sexuella minoriteter som är förnedrande. Utställningen öppnade upp för precis det som Hägglund efterlyser: att vidga sin egen erfarenhet och fantasi. Jag tror att det fanns många besökare som upplevde just denna konst som både vacker och uppbygglig även om Hägglund säkert inte skulle hålla med.

Karikatyrteckningarna av Muhammed är gjorda i en helt annan kontext. De är gjorda och publicerade i ett samhälle där de som är muslimer är i minoritet och redan är hårt utsatta. Teckningarna slår alltså neråt. Teckningarna är inte gjorda av muslimer som vill ifrågasätta eller diskutera sin egen religion. Detta är två stora skillnader mot Ecco Homo. Att inte se detta är skrämmande.

I DN 17/9 så fortsätter Hägglund sitt "korståg" och citerar Lundells "Höga hästar"

"En och annan som sitter där
På sina höga hästar och vet
Hur det är
Jag menar ni som vet så bestämt
Hur allting ligger till
Vad ni vet är bara hur ni vill
Att det ska ligga till"

http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221

Citatet är främst riktat mot socialdemokraterna, de kulurradikala kretsarna och normkritikerna som Hägglund endast menar är ute efter att provocera, ifrågasätta och lägga sig i och håna den "vanliga" svenskens liv. Här följer Hägglund en tradition som går igen hos de konservativa krafterna genom historien. De som har ifrågasatt etablerade sanningar har alltid blivit bespottadde och förlöjligade. Detta gällde såväl de som en gång i tiden hävdade att jorden var rund som de som stred för att kvinnor skulle ha rösträtt. De konservativa har alltid beskyllt de som vill ändra och ifrågasätta det rådande för att lägga sig i människors liv. Men även de konservativas sätt att se världen lägger sig i människors liv och sätter ramar eller öppnar upp för människors sätt att leva. Något Hägglund vill förneka.

Normkritiken vill tvärt emot vad Hägglund menar öppna upp människors liv, de vill mångfald till skillnad från enfald. De vill visa på att det inte finns ett enda sätt att vara på utan många. Hägglund får gärna säga vad han vill, rösta på vad han vill, skratta åt vad han vill, ligga med vem han vill bara vi andra får det också. Jag vill därför vända Lundells "Höga hästar" mot Hägglund och Kristdemokraterna själva. "Jag menar ni som vet så bestämt hur allting ligger till. Vad ni vet är bara hur ni vill att det ska ligga till."

Talet om det vardagliga folket tillsammans med talet om den vackra och den uppbyggliga konsten gör att Kd:s kultursyn blir förvillande lik Sverigedemokraternas. Detta är synd och jag tror absolut inte det är meningen, även om Kd också när det gäller synen på kön och sexualitet är skrämmande lika Sverigedemokraterna.

Vem är det som ska bestämma vad som är vackert och uppbyggligt? Vem är det som ska bestämma vad som är vanligt? Är det Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna måste jag säga att jag är uppriktigt rädd för vad det skulle innebära för kulturens och Sveriges framtid.

Lägg ner Rättvisemärkt och Kravmärkt

Det är jobbigt att vara konsument. Det är så mycket att hålla reda på; olika märkningar, olika giftiga tillsatser, en massa E-ingredienser som man inte riktigt vet vad de gör med kroppen. De kanske två största områdena idag gäller kravmärkning och rättvisemärkning. Kravmärkning ges till produkter som tagit olika hänsyn till miljön, rättvisemärkning till produkter som tar hänsyn till människors arbetsvillkor. En del producenter menar att de visst tillverkar miljövänliga eller rättvisa produkter, men de har inte råd eller tid att administrera för att få märkning. Är det inte konstigt att bevisbördan ligger på de som försöker göra bra saker istället för på de producenter som vill mata oss med skit? Riskerar inte vi som konsumenter att se märkta produkter som det som avviker och den giftiga maten producerad utan mänsklig hänsyn som det normala?

Nötallergiker och rökare verkar ha löst det på ett bättre sätt. Jag skulle vilja se en kombination av dessa sätt att innehållsdeklarera vad gäller sociala förhållanden och miljö. Detta hade gjort bra produkter till det normala och de andra som avvikande. När man köper choklad får man alltid veta att chokladen kan innehålla spår av nötter. Det är alltså inte de helt nötfria som behöver skylta upp utan de som riskerar att kväva nötallergiker. På cigarettpaket är det svårt att missa att det är skit man sätter i sig. Stort och tydligt kungörs det att rökning dödar. Skulle det vara omöjligt att införa detta på till att börja med mat? Då skulle vi kunna få se följande tydliga skrifter på några olika matvaror:

• Dessa vindruvor är kraftigt besprutade. De innehåller restprodukter som överskrider vad som är lämpligt för barn med 900%. Vi rekommenderar verkligen inte att ni äter dem.



• Dessa bananer har plockats av människor som lever under omänskliga förhållanden. På våra plantager bor arbetarna med familjer och de blir besprutade av gifter dagligen. Detta leder till förkortat liv och mängder av sjukdomar.



• Denna chokladkaka kan vara producerad av barnslavar. En stor del av kakaoplantagen använder barnslavar som kidnappats från sina hem. Vi kan inte garantera att detta inte förekommer på de plantager vi använder.



• Den här fläskfilén kommer från en gris som har lidit oerhört. På våra gårdar får djuren alldeles för litet utrymme, vi kastrerar och stympar våra grisar utan bedövning. Våra grisar är stressade och mår dåligt större delen av sitt liv.



• Vi som tillverkar den här barnmaten beter oss samtidigt omänskligt mot kvinnor och barn i den fattigare delen av världen. Genom att övertyga fattiga kvinnor att övergå till vår böstmjölksersättning istället för att amma orsakar vi ökad barndödlighet och onödiga utgifter för redan mycket fattiga människor.



• Den här vaniljglassen innehåller definitivt ingen vanilj. Däremot flertalet konstgjorda smakämnen, stabiliseringsmedel och konserveringsmedel som i kombination inte kunnat bevisas ofarliga.

Det är hög tid att ge oss alla konsumenter samma rättigheter som nötallergiker och rökare.

Svenskarna och rymden - När journalistiken är som sämst

Ingen har väl missat att den svenske astronauten Christer Fugelsang är ute och svävar i rymden för andra gången. Personligen har jag väldigt svårt att intressera mig för de ständiga reportagen om denna fraktresa. Jag tycker nog helt enkelt att jorden är en tillräckligt intressant plats. När radions ekoredaktion i en av sina treminuterssändningar väljer att rapportera om att rymdfärden blivit uppskjuten på grund av en trasig ventil, blir jag till och med förbannad. Varför väljer man att ta av sina dyrbara tre minuter till detta? Samtidigt som detta sker är det ett historiskt val på gång i Japan, nya rättegångar mot fredliga demonstranter inleds i Iran, toppmöten pågår inom EU kring världskrig och miljöfrågor, regeringens dominerande parti har stämma och övriga delar av världen bara väntar på att bevakas och rapporteras ifrån. Hur väljer man att prioritera? Har rymdnördarna blivit så många, eller är det bara ekoredaktionen som i nationalistisk iver, över svenskar i rymden, går vilse i nyhetsdjungeln?

Det är inte lite information om denna pseudohändelse vi förväntas vilja läsa. Som exempel kan vi ta DN's bevakning senaste veckan:

• Lördag 29 augusti förstasida + mittuppslaget


• Söndag 30 augusti förstasida + helsida


• Måndag 31 augusti förstasida + kolumn


• Tisdag 1 september kolumn


• Onsdag 2 september kolumn


• Torsdag 3 september förstasida + helsida


• Till detta kommer en massiv bevakning påDN.se.
  

Inte nog med att det rapporteras massiva mängder om denna övningsresa. Det som rapporteras saknar så gott som totalt journalistisk ambition. Det är reportage som fokuserar på tekniska detaljer, avancerade ritningar och ren beskrivning av vad som sker. Det kan vara två dagars rapporteringar som enbart handlar om att rymdfärden skjuts upp och lite spekulationer om hur alvarligt felet är. Det känns som om DN tagit Nasas pressmeddelanden rakt av och publicerat som sina egna. Vilka andra utländska myndigheter ger man så massiv marknadsföring i svensk press?

En enda artikel (av ovan refererade) frågar sig ytligt vad nyttan är med det hela och nämner att vi svenskar lägger två kronor per person och år. Här närmar man sig någon form av ifrågasättande journalistik. Men som sagt det är väldigt magert i jämförelse med Nasas direktöversatta information och fylls för säkerhets skull ut med en storbild om hur dockningen går till. Intressant för en mer ifrågasättande journalistik skulle kunna vara:

• att gräva vidare i vilka funktioner dessa resor egentligen fyller


• att fundera kring vad amerikanska staten lägger ner och vad de skulle kunna göra för de pengarna i stället. (Hur mycket sjukvård till personer utan försäkringar räcker en rymdpromenad till?)


• att undersöka konsekvenserna för miljön av en uppskjutning och av rymdprogrammet i sin helhet


• att titta närmre på kapplöpningen om rymden mellan USA/Europa och de nya supermakterna Indien och Kina
  

Under tiden fortsätter Christer att bära över lådor från Discovery till ISS.

Av: Martin Nihlgård