Fem meter upp i luften tar jullov.
Vi vill gärna fortsätta i någon form efter nyår, men kommer att ha mindre tid. Vill du bli gästskribent? Anonymt eller namngivet! Ofta eller sällan! Hör av dig med ett mail till 5muppiluften@gmail.com. Skicka gärna med en text eller i alla fall ett utkast!
tisdag 22 december 2009
torsdag 17 december 2009
Låt kungahuset följa Svenska kyrkan ut i friheten
Jag tycker att vi borde avskaffa monarkin imorgon. Det är ingen rimlig institution att betala för på 2000-talet i ett demokratiskt och jämlikt samhälle. Men jag vet att många tycker tvärt om och är villiga att betala för både slott, bilar och bröllop. Därför skulle jag vilja föreslå en kompromiss: Låt kungahuset följa Svenska kyrkan ut i friheten.
Svenska kyrkan var fram tills nyligen en statskyrka som en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning tillhörde, ibland av ren gammal vana. Länge var det förknippat med problem att tillhöra ett annat trossamfund och ännu svårare att inte tillhöra något trossamfund alls. Sedan kyrkan skiljdes från staten har det blivit tydligare för alla vad ett medlemskap i Svenska kyrkan kostar. Då kan var och en fritt och förhoppningsvis genomtänkt avgöra, är jag bered att betala för detta eller inte? Många vänner till mig har valt att lämna Svenska kyrkan. De upplever att de inte tror på någon Gud och tycker inte de tjänster som Svenska kyrkan levererar är värda priset för medlemskap. Jag har själv, liksom en majoritet, valt att fortsätta vara medlem.
Jag är övertygad om att detta har varit väldigt bra för alla, både de som lämnat, de som är kvar, men inte minst för Svenska kyrkan själv. Jag är övertygad om att det samma skulle gälla för kungahuset.
För de som inte tror på Gud/Kungen är det en stor befrielse att slippa bidra ekonomiskt. Då kan dessa människor fritt använda sina pengar till annan välgörenhet, ökat sparande eller till att spendera för sitt eget nöjes skull. Dessutom blir det lättare att bli en hel människa, där alla delar går ihop. När min tro/ideologi stämmer överens med mina olika organisationsmedlemskap. De som vill tillhöra andra trossamfund får en mer jämlik status till Svenska kyrkans medlemmar. Denna status skulle jag önska att vi republikaner också kunde få i förhållande till monarkister.
För de som väljer att vara kvar i Svenska kyrkan/Monarkin är det också en vinst. Dessa personer kan tydligare identifiera sig själva som medlemmar, utifrån ett aktivt val, och vara stolta över att bidra till det arbete som Kyrkan/Kungen utför. Det kan också stärka deras tro/ideologi och göra dem till mer kompletta människor med mer ansvar för sina handlingar.
För Kyrkans/Kungahusets del finns också en enorm vinst i att man tvingas tänka igenom vad man använder sina pengar till. Verksamheter som får pengar vad de än gör riskerar att utveckla meningslös, överflödig eller till och med dålig verksamhet. Det fanns många exempel på detta i Svenska kyrkan och man har mått bra av att tvingas tänka igenom vad det är för arbete man ska prioritera och vad medlemmarna är villiga att betala för. Kan Kyrkan/Kungen inte leva upp till detta riskerar man att tappa ytterligare medlemmar och få ytterligare sämre ekonomi.
Att låta medlemskap i monarkin bli ett fritt val och tydligt deklarera vilka ekonomiska kostnader medlemskap innebär skulle med andra ord vara bra för alla. För monarkister, för republikaner och inte minst för kungahuset själv. Själv har jag begärt utträde ur monarkin, men väntar fortfarande på en skattelättnad och möjligheten att bli en myndig medborgare i demokratin Sverige, där alla ämbeten tillsätts efter förtjänst och skicklighet. Välkommen du också!
Svenska kyrkan var fram tills nyligen en statskyrka som en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning tillhörde, ibland av ren gammal vana. Länge var det förknippat med problem att tillhöra ett annat trossamfund och ännu svårare att inte tillhöra något trossamfund alls. Sedan kyrkan skiljdes från staten har det blivit tydligare för alla vad ett medlemskap i Svenska kyrkan kostar. Då kan var och en fritt och förhoppningsvis genomtänkt avgöra, är jag bered att betala för detta eller inte? Många vänner till mig har valt att lämna Svenska kyrkan. De upplever att de inte tror på någon Gud och tycker inte de tjänster som Svenska kyrkan levererar är värda priset för medlemskap. Jag har själv, liksom en majoritet, valt att fortsätta vara medlem.
Jag är övertygad om att detta har varit väldigt bra för alla, både de som lämnat, de som är kvar, men inte minst för Svenska kyrkan själv. Jag är övertygad om att det samma skulle gälla för kungahuset.
För de som inte tror på Gud/Kungen är det en stor befrielse att slippa bidra ekonomiskt. Då kan dessa människor fritt använda sina pengar till annan välgörenhet, ökat sparande eller till att spendera för sitt eget nöjes skull. Dessutom blir det lättare att bli en hel människa, där alla delar går ihop. När min tro/ideologi stämmer överens med mina olika organisationsmedlemskap. De som vill tillhöra andra trossamfund får en mer jämlik status till Svenska kyrkans medlemmar. Denna status skulle jag önska att vi republikaner också kunde få i förhållande till monarkister.
För de som väljer att vara kvar i Svenska kyrkan/Monarkin är det också en vinst. Dessa personer kan tydligare identifiera sig själva som medlemmar, utifrån ett aktivt val, och vara stolta över att bidra till det arbete som Kyrkan/Kungen utför. Det kan också stärka deras tro/ideologi och göra dem till mer kompletta människor med mer ansvar för sina handlingar.
För Kyrkans/Kungahusets del finns också en enorm vinst i att man tvingas tänka igenom vad man använder sina pengar till. Verksamheter som får pengar vad de än gör riskerar att utveckla meningslös, överflödig eller till och med dålig verksamhet. Det fanns många exempel på detta i Svenska kyrkan och man har mått bra av att tvingas tänka igenom vad det är för arbete man ska prioritera och vad medlemmarna är villiga att betala för. Kan Kyrkan/Kungen inte leva upp till detta riskerar man att tappa ytterligare medlemmar och få ytterligare sämre ekonomi.
Att låta medlemskap i monarkin bli ett fritt val och tydligt deklarera vilka ekonomiska kostnader medlemskap innebär skulle med andra ord vara bra för alla. För monarkister, för republikaner och inte minst för kungahuset själv. Själv har jag begärt utträde ur monarkin, men väntar fortfarande på en skattelättnad och möjligheten att bli en myndig medborgare i demokratin Sverige, där alla ämbeten tillsätts efter förtjänst och skicklighet. Välkommen du också!
torsdag 10 december 2009
Slaget om muslimerna!
Har till slut lyckats se dokumentären ”Slaget om muslimerna” på SVT. Programmet finns på SVT Play för dig som missat det. Det är viktigt att granska makthavare, även de religiösa. Men det blir problem när man försöker skapa ett tydligt vi och dom. Programmet är ett tydligt exempel på detta: Så tänker ”muslimerna” och detta står i total kontrast till hur ”vi svenskar” tänker. Detta trots att de företeelser man uppmärksammar finns både hos” oss” och hos ”dom”. Lite bredd, mer grävande och förståelse för ett religiöst språk hade nog hjälpt dem som ligger bakom filmen.
Det som upptar största delen av filmen handlar om att de ledande muslimska organisationerna i Sverige gör anspråk på att ge svar på mer än rent andliga frågor. Jag menar att alla religioner har större anspråk än att bara vara andliga rörelser. I dokumentären delar man in ”islamisternas” anspråk i fyra områden: individens moral, sociala relationer, ekonomi och politik. Om vi tittar på dem var för sig så ser vi att det definitivt inte är något unikt för islamism.
Vad gäller individens moral så har det alltid varit ett centralt inslag i alla religioner, mycket med fokus på hur man beter sig mot andra. Att hjälpa sin nästa är en central tes inom kristendomen som behandlar individens moral, inte personens förhållande till Gud. I många kristna samfund har dans och musik fördömts och gör på sina håll än idag. Den höftvickande Elvis fördömdes av många ”goda kristna” och Marilyn Manson är en musiker som attackerats stenhårt från kristna grupper på grund att han har ett budskap som man inte gillar. Ungefär detsamma säger de muslimska företrädarna. Det finns musik, som har budskap man inte gillar och man vill inte att män och kvinnor ska dansa ihop. Detta samtidigt som vi vet att det finns kristna som lyssnar på Marilyn Manson och muslimer som lyssnar på hip hop och/eller dansar. En del i smyg, andra öppet.
När det gäller sociala relationer så är också detta en central del för många troende. Det är kanske i första hand kristna grupper på högerkanten som hörs i debatten om att värna kärnfamiljen och att sex utanför äktenskapet är fel. Så länge det är ett individuellt val har jag svårt att se något fel i det. I slutna grupper med starka regler och fokus på hur andra lever efter dessa regler är det dock ett reellt problem. Kombinerat med en snedvriden syn på manlig heder kan det bli livsfarligt. Detta drabbar inte minst homosexuella. Så är det också inom många religiösa grupper, kristna såväl som muslimska. Här är det svenska kyrkans syn på homosexuella som är unik. Det finns i Sverige idag en stark homofobi både bland kristna, sekulariserade och muslimer inte minst bland män i dessa grupper. Detta är ett problem, men att göra det till ett specifikt muslimskt problem är fel.
När det gäller ekonomi, så finns det många muslimer som tycker det är fel med ränta. Detta är en idé som finns också inom kristendom och judendom. Intresset för etiska fonder är större bland kristna än bland icke kristna och många kristna sympatiserar med JAK-banken som erbjuder räntefria lån. Här kan jag absolut inte se något problem. Det är väl upp till marknaden att avgöra vilka olika typer av penningplaceringar som ska finnas. Att ifrågasätta bankernas vinster på räntor är väl närmast att räkna som allmänt förekommande idag.
När det gäller politik så är det få som menar att tro inte följs av handling. De kristna samfunden tar tydlig politisk ställning i många frågor. Några tydliga exempel är att många av de kristna samfunden i Sverige engagerat sig i flyktingfrågan och för skuldavskrivningar till jordens fattiga länder. Svenska kyrkans förre ärkebiskop KG Hammar är ett tydligt exempel på en religiös ledare med en tro som fått tydliga politiska konsekvenser. Detta har han av en del kritiserats för, men kanske framför allt älskats för. Dessutom så har vi ju i Sverige ett kristet politiskt parti, som har delar av regeringsmakten. Så det att knyta ihop religion och politik skulle vara specifikt muslimskt verkar inte heller stämma.
För att göra det lite mer skrämmande säger man i filmen: ”Muhammed var en revolutionär och samhällsomstörtande person” – det tror jag att man kan säga om de flesta religionsinstiftare och många prominenta utövare också. Gamla testamentets profeter, Jesus, Buddha, Mahatma Gandhi och Desmond Tutu för att nämna några. Inom katolicismen finns befrielseteologin, som definitivt, genom att identifiera sig med de fattiga, är en revolutionär och samhällsomstörtande trosform. Enligt min mening en av de viktigaste rörelserna inom modern kristendom.
Ett annat problem som tas upp är väckelse bland invandrare. Att religiösa människor försöker sprida sin tro är definitivt inget nytt. Kristen mission och muslimsk dawa har funnits sedan religionerna föddes. I Etiopien har jag på nära håll sett en ”tävling” mellan olika kristna, evangelikala samfund i att frälsa människor. Detta trots att Etiopien var kristet långt innan Europa. Men de evangelikala missionärerna erkänner inte Etiopisk-Ortodoxa kyrkan som sanna kristna. På Rosengård har jag mött evangelikala kristna som flyttat ditt för att vinna själar bland ”invandrarna”. Så länge vi har religionsfrihet får vi nog stå ut med att religionerna missionerar. Hur illa vi än tycker om det.
Ett stort problem ser man i att muslimerna försöker etablera egna institutioner som sjukhus och skolor. Inte heller här var muslimerna först. Både judiska och kristna friskolor fanns innan de första muslimska. Det kristna Statsmissionen driver boende för hemlösa. KFUM-KFUK, en organisation med tydlig kristen grund driver fryshuset och en mängd sociala projekt runt om i landet. Jag har svårt att se det som ett problem. Sedan är det givetvis viktigt att alla friskolor, som kommunala skolor, granskas för att se om de lever upp till samhällets krav.
Vad gäller synen på mannens och kvinnans olika roller är inte heller det något unikt för muslimer. Samma uppfattning går att hitta hos många kristna och inte minst hos många icke troende biologister. Att de muslimska företrädarna som intervjuas inte entydigt och klart kan ta avstånd från all form av manligt våld mot kvinnor är tragiskt och bör belysas. Men våld mot kvinnor är ett samhällsproblem, inte ett specifikt muslimskt problem. Här är en sned manlighet i kombination med alkohol det stora hotet.
Slutligen till frågan om vem som får representera muslimerna i Sverige. Det jag tror är dokumentärens syfte att belysa. Dokumentären ser det som ett problem att de muslimska organisationerna talar för alla muslimer och att politikerna lyssnar på dem. Det är ett problem om detta leder att bilden av Sveriges muslimer blir att alla 400 000 tycker likadant. Så är det givetvis inte. Men det finns andra röster också. Jag skulle våga påstå att de personer med muslimsk bakgrund som hörs mest i debatten är de som tar totalt avstånd från islam, exempelvis Dilsa Demirbag-Sten. Hon påverkar troligtvis bilden av islam mer än människorna i Södermoskén. Sveriges politikerna träffar förhoppningsvis många olika människor, att de också träffar människorna bakom Sveriges största moské känns inte konstigt. De muslimska organisationernas makt ska nog inte överdrivas. Sannolikt finns andra grupper som har mycket starkare band in i maktens korridorer, däribland kristna samfund och frimurare för att nämna några.
Att de muslimska organisationerna drivit frågor som rätten att bära slöja och att få tillgång till halalslaktad mat tas också upp som ett problem. Detta eftersom inte alla muslimer i Sverige efterfrågar dessa varor. I mina ögon är antalet som efterfrågar dessa varor av mindre betydelse. I Sverige ska vi värna alla våra minoriteter, oavsett hur små de är. Det är ju inte så att folk med muslimsk bakgrund tvingas att äta halalkött. Sen är det väl upp till marknaden att avgöra hur många halalslaktare eller hijabskräddare som behövs.
Det man i dokumentären efterlyser är sekulära muslimers röster. Jag skulle tro att de muslimer som inte är praktiserande väljer att aktivera sig i andra forum. Det kan vara Rädda barnen, nykterhetsrörelsen, Motormännens riksförbund eller ett politiskt parti. Jag skulle välkomna en svensk organisation som representerar troende muslimer som inte ser islam i första hand som regel- eller lagstyrd. Frågan är vems uppgift det är att starta en sådan organisation?
Det som upptar största delen av filmen handlar om att de ledande muslimska organisationerna i Sverige gör anspråk på att ge svar på mer än rent andliga frågor. Jag menar att alla religioner har större anspråk än att bara vara andliga rörelser. I dokumentären delar man in ”islamisternas” anspråk i fyra områden: individens moral, sociala relationer, ekonomi och politik. Om vi tittar på dem var för sig så ser vi att det definitivt inte är något unikt för islamism.
Vad gäller individens moral så har det alltid varit ett centralt inslag i alla religioner, mycket med fokus på hur man beter sig mot andra. Att hjälpa sin nästa är en central tes inom kristendomen som behandlar individens moral, inte personens förhållande till Gud. I många kristna samfund har dans och musik fördömts och gör på sina håll än idag. Den höftvickande Elvis fördömdes av många ”goda kristna” och Marilyn Manson är en musiker som attackerats stenhårt från kristna grupper på grund att han har ett budskap som man inte gillar. Ungefär detsamma säger de muslimska företrädarna. Det finns musik, som har budskap man inte gillar och man vill inte att män och kvinnor ska dansa ihop. Detta samtidigt som vi vet att det finns kristna som lyssnar på Marilyn Manson och muslimer som lyssnar på hip hop och/eller dansar. En del i smyg, andra öppet.
När det gäller sociala relationer så är också detta en central del för många troende. Det är kanske i första hand kristna grupper på högerkanten som hörs i debatten om att värna kärnfamiljen och att sex utanför äktenskapet är fel. Så länge det är ett individuellt val har jag svårt att se något fel i det. I slutna grupper med starka regler och fokus på hur andra lever efter dessa regler är det dock ett reellt problem. Kombinerat med en snedvriden syn på manlig heder kan det bli livsfarligt. Detta drabbar inte minst homosexuella. Så är det också inom många religiösa grupper, kristna såväl som muslimska. Här är det svenska kyrkans syn på homosexuella som är unik. Det finns i Sverige idag en stark homofobi både bland kristna, sekulariserade och muslimer inte minst bland män i dessa grupper. Detta är ett problem, men att göra det till ett specifikt muslimskt problem är fel.
När det gäller ekonomi, så finns det många muslimer som tycker det är fel med ränta. Detta är en idé som finns också inom kristendom och judendom. Intresset för etiska fonder är större bland kristna än bland icke kristna och många kristna sympatiserar med JAK-banken som erbjuder räntefria lån. Här kan jag absolut inte se något problem. Det är väl upp till marknaden att avgöra vilka olika typer av penningplaceringar som ska finnas. Att ifrågasätta bankernas vinster på räntor är väl närmast att räkna som allmänt förekommande idag.
När det gäller politik så är det få som menar att tro inte följs av handling. De kristna samfunden tar tydlig politisk ställning i många frågor. Några tydliga exempel är att många av de kristna samfunden i Sverige engagerat sig i flyktingfrågan och för skuldavskrivningar till jordens fattiga länder. Svenska kyrkans förre ärkebiskop KG Hammar är ett tydligt exempel på en religiös ledare med en tro som fått tydliga politiska konsekvenser. Detta har han av en del kritiserats för, men kanske framför allt älskats för. Dessutom så har vi ju i Sverige ett kristet politiskt parti, som har delar av regeringsmakten. Så det att knyta ihop religion och politik skulle vara specifikt muslimskt verkar inte heller stämma.
För att göra det lite mer skrämmande säger man i filmen: ”Muhammed var en revolutionär och samhällsomstörtande person” – det tror jag att man kan säga om de flesta religionsinstiftare och många prominenta utövare också. Gamla testamentets profeter, Jesus, Buddha, Mahatma Gandhi och Desmond Tutu för att nämna några. Inom katolicismen finns befrielseteologin, som definitivt, genom att identifiera sig med de fattiga, är en revolutionär och samhällsomstörtande trosform. Enligt min mening en av de viktigaste rörelserna inom modern kristendom.
Ett annat problem som tas upp är väckelse bland invandrare. Att religiösa människor försöker sprida sin tro är definitivt inget nytt. Kristen mission och muslimsk dawa har funnits sedan religionerna föddes. I Etiopien har jag på nära håll sett en ”tävling” mellan olika kristna, evangelikala samfund i att frälsa människor. Detta trots att Etiopien var kristet långt innan Europa. Men de evangelikala missionärerna erkänner inte Etiopisk-Ortodoxa kyrkan som sanna kristna. På Rosengård har jag mött evangelikala kristna som flyttat ditt för att vinna själar bland ”invandrarna”. Så länge vi har religionsfrihet får vi nog stå ut med att religionerna missionerar. Hur illa vi än tycker om det.
Ett stort problem ser man i att muslimerna försöker etablera egna institutioner som sjukhus och skolor. Inte heller här var muslimerna först. Både judiska och kristna friskolor fanns innan de första muslimska. Det kristna Statsmissionen driver boende för hemlösa. KFUM-KFUK, en organisation med tydlig kristen grund driver fryshuset och en mängd sociala projekt runt om i landet. Jag har svårt att se det som ett problem. Sedan är det givetvis viktigt att alla friskolor, som kommunala skolor, granskas för att se om de lever upp till samhällets krav.
Vad gäller synen på mannens och kvinnans olika roller är inte heller det något unikt för muslimer. Samma uppfattning går att hitta hos många kristna och inte minst hos många icke troende biologister. Att de muslimska företrädarna som intervjuas inte entydigt och klart kan ta avstånd från all form av manligt våld mot kvinnor är tragiskt och bör belysas. Men våld mot kvinnor är ett samhällsproblem, inte ett specifikt muslimskt problem. Här är en sned manlighet i kombination med alkohol det stora hotet.
Slutligen till frågan om vem som får representera muslimerna i Sverige. Det jag tror är dokumentärens syfte att belysa. Dokumentären ser det som ett problem att de muslimska organisationerna talar för alla muslimer och att politikerna lyssnar på dem. Det är ett problem om detta leder att bilden av Sveriges muslimer blir att alla 400 000 tycker likadant. Så är det givetvis inte. Men det finns andra röster också. Jag skulle våga påstå att de personer med muslimsk bakgrund som hörs mest i debatten är de som tar totalt avstånd från islam, exempelvis Dilsa Demirbag-Sten. Hon påverkar troligtvis bilden av islam mer än människorna i Södermoskén. Sveriges politikerna träffar förhoppningsvis många olika människor, att de också träffar människorna bakom Sveriges största moské känns inte konstigt. De muslimska organisationernas makt ska nog inte överdrivas. Sannolikt finns andra grupper som har mycket starkare band in i maktens korridorer, däribland kristna samfund och frimurare för att nämna några.
Att de muslimska organisationerna drivit frågor som rätten att bära slöja och att få tillgång till halalslaktad mat tas också upp som ett problem. Detta eftersom inte alla muslimer i Sverige efterfrågar dessa varor. I mina ögon är antalet som efterfrågar dessa varor av mindre betydelse. I Sverige ska vi värna alla våra minoriteter, oavsett hur små de är. Det är ju inte så att folk med muslimsk bakgrund tvingas att äta halalkött. Sen är det väl upp till marknaden att avgöra hur många halalslaktare eller hijabskräddare som behövs.
Det man i dokumentären efterlyser är sekulära muslimers röster. Jag skulle tro att de muslimer som inte är praktiserande väljer att aktivera sig i andra forum. Det kan vara Rädda barnen, nykterhetsrörelsen, Motormännens riksförbund eller ett politiskt parti. Jag skulle välkomna en svensk organisation som representerar troende muslimer som inte ser islam i första hand som regel- eller lagstyrd. Frågan är vems uppgift det är att starta en sådan organisation?
måndag 7 december 2009
Vinnare i vår tävling!
Vi har nu utsett en vinnare i vår tävling, roligaste sd-citatet. Utifrån den enkla regeln, vilket citat får oss att skratta högst.
"Fråga: Kan du sammanfatta sd:s arbetsmarknadspolitik. Svar: Nja, det vet jag inte…!"
Per Björklund, sd:s arbetsmarknadspolitiska talesman i intervju.
Motivering: Efter skrattet, ser man allvaret: Åter visar Sverigedemokraterna upp att de är ett enfrågeparti, som bara kan prata om att det kommer för mycket invandrare till Sverige eller hur illa de tycker om olika grupper i första hand muslimer. I andra frågor vet de helt enkelt inte.
Ett politiskt parti bör ha ett program som i alla fall de ansvariga inom parttiet kan prata för. Annars är det bättre att bildas en intresseorganisation som driver sin enda fråga. Bland annat därför hör SD inte hemma i riksagen!
Vinnare i tävlingen är Anna Waara, som belönas med en "SD iriksdagen nej tack!"-knapp. Grattis Anna och stort tack till alla er andra som skickat in bidrag!
"Fråga: Kan du sammanfatta sd:s arbetsmarknadspolitik. Svar: Nja, det vet jag inte…!"
Per Björklund, sd:s arbetsmarknadspolitiska talesman i intervju.
Motivering: Efter skrattet, ser man allvaret: Åter visar Sverigedemokraterna upp att de är ett enfrågeparti, som bara kan prata om att det kommer för mycket invandrare till Sverige eller hur illa de tycker om olika grupper i första hand muslimer. I andra frågor vet de helt enkelt inte.
Ett politiskt parti bör ha ett program som i alla fall de ansvariga inom parttiet kan prata för. Annars är det bättre att bildas en intresseorganisation som driver sin enda fråga. Bland annat därför hör SD inte hemma i riksagen!
Vinnare i tävlingen är Anna Waara, som belönas med en "SD iriksdagen nej tack!"-knapp. Grattis Anna och stort tack till alla er andra som skickat in bidrag!
torsdag 3 december 2009
Snälla monarkister, ge mig ett rimligt argument till varför vi ska ha kvar kungahuset i Sverige år 2010!
Eftersom en hyggligt stor majoritet av Sveriges befolkning sägs vara för bevarande av kungahuset har jag, utifrån respekt för flertalet, verkligen försökt förstå vad de bygger denna uppfattning på. För mig känns det helt absurt att på 2000-talet ha en kung i ett land som vill vara modernt. De argument jag hittills hört är svåra att ta på allvar, så snälla ge mig något annat så att jag kan förstå hur ni tänker!
Ett vanligt argument för att ha ett kungahus är att det bidrar ekonomiskt till Sverige, i första hand genom att det främjar turism. Jag tror inte att det stämmer. Men om det är sant är det ändå ett orimligt argument. Berlinmuren leder till betydligt mer turism för Tysklands del än vad kungahuset gör för Sveriges del. Ändå har jag aldrig hört någon tysk vare sig på östra eller västra sidan använda detta som ett argument för att behålla/återuppbygga muren. Den relik som finns kvar av muren drar fortfarande turister. Det hade ett tomt slott säkert också kunnat göra.
Ett annat argument på temat ekonomi är att kungahuset bidrar till ökad export. Inte heller detta tror jag på. Om det är sant så finns det mängder av saker som ger ökad export som vi ändå tvekar inför. Exempelvis att sälja vapen till krigförande diktaturer. Här är den principiella hållningen att vi inte ska göra det, det är inte moraliskt försvarbart och det smutsar Sveriges rykte. (Ja, jag vet att vi är dåliga på att följa denna princip, men det är en annan fråga). Samma principiella hållning borde gälla för kungahuset som exportfrämjare. Vi vill exportera för att mottagarländerna tror på våra varor och för att vi upplevs som ett högteknologiskt land, eller? Att ha ett kungahus smutsar vårt rykte som modern nation.
Ytterligare ett argument jag hört är att kungahuset är en viktig del av vår historia. Det kan man ju inte förneka. En kanske ännu viktigare del av vår historia, för att förstå vissa saker i det moderna Sverige, är Rasbiologiska institutet. Saker kan vara viktiga för vår historia utan att för den delen vara värda att bevara, mer än som minnen av en svunnen tid.
Det argument som jag kanske hört oftast är att kungahusets medlemmar är så trevliga och de gör ju i alla fall ingen skada. WTF! Vilka andra företeelser motiverar vi med detta argument? Det är ju ett uttryck som vi brukar använda för att försvara personer som i övrigt bidrar med väldigt lite: ”Ja, men han är i alla fall snäll!” Det brukar inte vara ett omdöme att bygga en livslång karriär på.
Så snälla monarkister, ge mig ett mer hållbart argument för att behålla kungahuset. Ni som svarar till kungahusets försvar kan väl också vänligen besvara följande fråga, som för mig är fundamental:
Är det bra med ärftliga ämbeten?
Om ja; varför hör man aldrig någon som kämpar för att vi ska införa fler ärftliga ämbeten? Landshövdingsposten kunde ju i så fall vara en bra början och det finns säkert fler.
Om nej; snälla hjälp mig att arbeta för ett demokratiskt Sverige där alla ämbeten tillsätts efter förtjänst och skicklighet. Utträda ur monarkin Sverige kan du göra på Republikanska föreningens hemsida. Välkommen!
Ett vanligt argument för att ha ett kungahus är att det bidrar ekonomiskt till Sverige, i första hand genom att det främjar turism. Jag tror inte att det stämmer. Men om det är sant är det ändå ett orimligt argument. Berlinmuren leder till betydligt mer turism för Tysklands del än vad kungahuset gör för Sveriges del. Ändå har jag aldrig hört någon tysk vare sig på östra eller västra sidan använda detta som ett argument för att behålla/återuppbygga muren. Den relik som finns kvar av muren drar fortfarande turister. Det hade ett tomt slott säkert också kunnat göra.
Ett annat argument på temat ekonomi är att kungahuset bidrar till ökad export. Inte heller detta tror jag på. Om det är sant så finns det mängder av saker som ger ökad export som vi ändå tvekar inför. Exempelvis att sälja vapen till krigförande diktaturer. Här är den principiella hållningen att vi inte ska göra det, det är inte moraliskt försvarbart och det smutsar Sveriges rykte. (Ja, jag vet att vi är dåliga på att följa denna princip, men det är en annan fråga). Samma principiella hållning borde gälla för kungahuset som exportfrämjare. Vi vill exportera för att mottagarländerna tror på våra varor och för att vi upplevs som ett högteknologiskt land, eller? Att ha ett kungahus smutsar vårt rykte som modern nation.
Ytterligare ett argument jag hört är att kungahuset är en viktig del av vår historia. Det kan man ju inte förneka. En kanske ännu viktigare del av vår historia, för att förstå vissa saker i det moderna Sverige, är Rasbiologiska institutet. Saker kan vara viktiga för vår historia utan att för den delen vara värda att bevara, mer än som minnen av en svunnen tid.
Det argument som jag kanske hört oftast är att kungahusets medlemmar är så trevliga och de gör ju i alla fall ingen skada. WTF! Vilka andra företeelser motiverar vi med detta argument? Det är ju ett uttryck som vi brukar använda för att försvara personer som i övrigt bidrar med väldigt lite: ”Ja, men han är i alla fall snäll!” Det brukar inte vara ett omdöme att bygga en livslång karriär på.
Så snälla monarkister, ge mig ett mer hållbart argument för att behålla kungahuset. Ni som svarar till kungahusets försvar kan väl också vänligen besvara följande fråga, som för mig är fundamental:
Är det bra med ärftliga ämbeten?
Om ja; varför hör man aldrig någon som kämpar för att vi ska införa fler ärftliga ämbeten? Landshövdingsposten kunde ju i så fall vara en bra början och det finns säkert fler.
Om nej; snälla hjälp mig att arbeta för ett demokratiskt Sverige där alla ämbeten tillsätts efter förtjänst och skicklighet. Utträda ur monarkin Sverige kan du göra på Republikanska föreningens hemsida. Välkommen!
onsdag 25 november 2009
Roligaste citatet - var med och tävla!
Vår serie om Sverigedemokraterna är slut för den här gången. När man läser om, eller lyssnar på Sverigedemokrater kan man bli arg, ledsen, rädd eller bara allmänt illa till mods. Men vi måste också tillåta oss att skratta åt eländet. Därför har vi samlat några av våra favoritcitat av SD's företrädare, sådant som fått oss att skratta. Vi bjuder också in alla våra läsare att bidra med sina favoritcitat. Reglerna är enkla. Det ska vara citat från nuvarande aktiva sverigedemokrater. Du lägger upp citatet med hänvisning till vem som sagt det som en kommentar efter den här texten. Det citat som får oss att skratta högst vinner. Vinsten är en snygg knapp att sätta på jackan med texten "Sverigedemokraterna - nej tack!" Välkommen med ditt bidrag! Tänk på att det blir svårt att få pris om man lämnar anonyma förslag!Vi inleder med en riktig gammal goding: "Min fru och jag hade blivit lovade mat på festplatsen så jag gick dit för att se om där fanns nån mat." Detta var Anders Westergrens förklaring till varför han synts på ett nazistmöte där ingen seriös politiker skulle vilja vara ens i skyddskläder. Anders Westergren är idag kommunpolitiker i Höör, tidigare vice partiledare i SD. Westegren hade lånat ut sin mark till en partikamrat, Tina Hallgren Bengtsson också en tidigare vice ordförande i SD. På marken ordnades ett möte där Hallgren Bengtsson marcherade i komplett naizistuniform med hakkors på armbindeln, det ordnades bokbål och hailades. Tänk var lite matsug kan leda en. http://www.youtube.com/watch?v=rvPRuN5x6sg&feature=related
Nu över till några rykande färska citat:
"Ett folk, ett land, en nation!" Sagt av vice ordförande Jonas Åkerlund under årets riksmöte. I ett parti som aktivt arbetar för att tona ner den historiska kopplingen till naizmen är det otroligt komiskt att en så högt uppsatt person direkt citerar Adolf Hitler. Det kan vara så att nazismen är så väl sammanvävd med SD att Åkerlund inte kom ihåg var citatet kom ifrån från början. Alternativa förklaringar är att Åkerlund är djupt okunnig, eller att man fortfarande är beroende av naizistenras röster och måste ge dem något.
"Alla frågor som kommer medborgarna till gagn, det kan jag inte precisera just nu". Sagt i Sveriges Radio, 6 november av SD's toppkvinna Carina Herrstedt. I radiointervju vill hon avbryta för att journalisten bara vill prata om invandrarfrågor. Hon får då frågan vilka andra frågor hon tycker är viktiga. Citatet är hennes svar. Ett parti som kämpar allt vad de kan för att visa att de är mer än bara invandrarfientliga får öppet mål på bästa radiosändningstid och kan inte komma upp med en enda fråga utöver invandringen. Fick mig att frusta morgonkaffe över köksbordet.
"Det skulle kunna bli en majoritet isbjörnar också, rent hypotetiskt. Det kan man inte veta." Sagt av partiledaren Jimmie Åkesson till Aftonbladet 20 oktober. Efter att Åkesson fått sin starkt islamofoba text tryckt i Aftonbladet visar en genomgång att 10 av 21 påståenden är felaktiga. Som försvar till påståendet om att Malmö snart kommer att få en muslimsk majoritet kommer han med citatet ovan. Åkesson går ut med att islam är det största hotet, det är en fråga där han är beredd att göra allt som står i hans makt för att vända utvecklingen. Vilken annan partiledare hade fått sitta kvar om de i sin viktigaste fråga gick ut med en debattartikel där hälften av deras underlag var fel? När det gäller SD's partiledare är det mycket man inte kan veta! Nu väntar vi med spänning på Åkessons uppföljare om hotet från isbjörnarna.
Välkommen med dina roligaste citat!
Fem meter upp i luften finns också på facebook. Gå med där så får du våra nyheter först. Gå också med i gruppen Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack! Det är de som tagit fram den snygga knappen!
onsdag 18 november 2009
Sverigedemokraterna del 5: Vad kostar Sverigedemokraterna?
Sverigedemokraterna pratar ofta om kostnader för mångfald i samhället. Faktum är att det är precis tvärt om. Samhället tjänar pengar på mångfald. Se tidigare text Låt Sverigedemokraterna spela fotboll . Det är helt klart att ett parti som vill inskränka mångfalden för med sig kostnader för Sverige. Men det finns också andra anledningar till att det blir dyrt att ge Sverigedemokraterna inflytande. Nedan följer några tydliga och direktsa kostnadsposter.
Post 1: Sverigedemokraternas företrädares direkta kostnader:
Sverigedemokraterna har en lång historia av våldsbrott och andra kriminella gäningar. Brottslighet kostar pengar. De värsta våldsamheterna verkar ha lugnat sig, men brott begås fortfarande. Statistiken för SD's nuvarande kandidater är inte klar. Men siffror från förra valets sd-kandidater visar:
När det gäller följande två poster kan vi utifrån en jämförelse med Danmark se vad som riskerar drabba Sverige. Dansk Folkeparti (DF) är det närmaste exempel vi kan hitta på vad som händer när de främlingsfientliga får makt. Dansk folkeparti är på ett sätt väldigt olikt SD. DF är inte ett parti med rötterna i fascism och nazism, utan ett rent populistiskt parti med rötterna i skattesänkarfrågor. Den stora likheten är den tydliga främlingsfientligheten och hetsen mot muslimer. En profil som kostat Danmark mycket pengar.
Post 2: Minskad turism
Danmark visar enligt Copenhagen Economics en unik bild vad gäller turism. Turismen till Danmark har minskat med två procent mellan år 2000 och år 2007. Under motsvarande period har turismen i övriga Europa ökat med 23 procent. Enligt, bland annat, en ledande reklambyrå (Propaganda McCann) är förklaringen den förändrade bilden av Danmark. Tidigare uppfattades Danmark som ett frisinnat, diplomatiskt och mycket mänskligt land. I dag är bilden av Danmark ett litet aggressivt land, ett land som inte tycker om utlänningar. Här har Sverige chansen att ta en del av de turister som tidigare åkte till Danmark. Detta förutsätter att inte bilden av Sverige också blir att vi ogillar utlänningar. Det säkraste sättet att slippa ett sådant rykte är att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen.
Post 3: Bojkotter mot landet
Det tydligaset exemplet vad det gäller att räkna kostnader för ökad främlingsfientlighet är karrikatyrkrisen i Danmark. Publiceringen av Muhammedkarrikatyrer var den droppe som fick bägaren att rinna över och ledde till en stor bojkott av danska varor i Mellanöstern. Att det inte bara handlade om bilderna blir tydligt om man lyssnar till de elva ambassadörer som försökte få till ett möte med den danska statsministern. I Mellanöstern såg man publiceringen av bilderna som en del av en lång svartmålning av islam. Den hets som länge pågått mot muslimer i Danmark, initierad av Dansk Folkeparti, fick till slut konsekvenser. Danmarks statsminister vågade inte på grund av de främlingsfientliga lösa konflikten genom ett enkelt möte. Bojkotten av Danska produkter kostade bara Arla en halverad omsättning på sin största marknad under lång tid. I Sverige kunde vi hantera motsvarande fråga (rondellhunden av Lars Vilks) mycket bättre. Statsministern tog snabbt till orda och tillsammans med de välintegrerade muslimska organisationerna i Sverige hanterades frågan bra och Sverige drabbades inte av några kostnader för en bojkott. Om SD haft mer utrymme och dessutom funnits i riksdagen hade utgången säkert blivit en helt annan. För att inte tala om i fall SD haft regeringsmakt.
Det säkratse sättet att slippa den här typen av kostnader är att vår nästa statsminister (från blå eller rödagröna blocket) slipper vara beroende av Sverigedemokraterna i någon fråga och att inte ge SD ökat medialt utrymme genom platser i riksdagen.
Frågan är: Har vi i dagsläget, med den ekonomiska krisens efterdyningar, råd att ge Sverigedemokraterna mer inflytande? Jag tror inte det!
Post 1: Sverigedemokraternas företrädares direkta kostnader:
Sverigedemokraterna har en lång historia av våldsbrott och andra kriminella gäningar. Brottslighet kostar pengar. De värsta våldsamheterna verkar ha lugnat sig, men brott begås fortfarande. Statistiken för SD's nuvarande kandidater är inte klar. Men siffror från förra valets sd-kandidater visar:
- 50 av Sverigedemokraternas 511 kandidater i valen till kommunfullmäktige är straffade de senaste femton åren. Misshandel är den vanligaste brottsrubriceringen som kandidaterna funnits skyldiga för. Detta i ett parti som i sitt valmanifest säger sig vilja ta ett krafttag mot brottsligheten. I minst nio av de 43 fall av misshandel som expo.se har funnit, handlar det om våld mot kvinnor.
- Andra vanliga brottsrubriceringar är stöld, olaga hot och olovlig körning. Vid 37 tillfällen har fängelse utdömts som straff. Det ska noteras att vissa kandidater har tilldömts fängelsestraff mer än en gång.I sammanställningen har mindre förseelser, som till exempel hastighetsöverträdelser och färd utan bilbälte, inte tagits med.
- Av 550 valkandidater på Sverigedemokraternas listor till kommun- och landstingsfullmäktige är 22 procent kronofogdesfall. Den totala skulden uppgår till drygt 10,5 miljoner kronor. Av de 120 personerna som är kronofogdesfall har 81 skulder hos kronofogden, nästan 15 procent av partiets 550 kandidater. Motsvarande siffra för Sveriges befolkning är cirka fyra procent. Sammanlagt driver kronofogdemyndigheten just nu 1455 mål mot partiets företrädare.
När det gäller följande två poster kan vi utifrån en jämförelse med Danmark se vad som riskerar drabba Sverige. Dansk Folkeparti (DF) är det närmaste exempel vi kan hitta på vad som händer när de främlingsfientliga får makt. Dansk folkeparti är på ett sätt väldigt olikt SD. DF är inte ett parti med rötterna i fascism och nazism, utan ett rent populistiskt parti med rötterna i skattesänkarfrågor. Den stora likheten är den tydliga främlingsfientligheten och hetsen mot muslimer. En profil som kostat Danmark mycket pengar.
Post 2: Minskad turism
Danmark visar enligt Copenhagen Economics en unik bild vad gäller turism. Turismen till Danmark har minskat med två procent mellan år 2000 och år 2007. Under motsvarande period har turismen i övriga Europa ökat med 23 procent. Enligt, bland annat, en ledande reklambyrå (Propaganda McCann) är förklaringen den förändrade bilden av Danmark. Tidigare uppfattades Danmark som ett frisinnat, diplomatiskt och mycket mänskligt land. I dag är bilden av Danmark ett litet aggressivt land, ett land som inte tycker om utlänningar. Här har Sverige chansen att ta en del av de turister som tidigare åkte till Danmark. Detta förutsätter att inte bilden av Sverige också blir att vi ogillar utlänningar. Det säkraste sättet att slippa ett sådant rykte är att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen.
Post 3: Bojkotter mot landet
Det tydligaset exemplet vad det gäller att räkna kostnader för ökad främlingsfientlighet är karrikatyrkrisen i Danmark. Publiceringen av Muhammedkarrikatyrer var den droppe som fick bägaren att rinna över och ledde till en stor bojkott av danska varor i Mellanöstern. Att det inte bara handlade om bilderna blir tydligt om man lyssnar till de elva ambassadörer som försökte få till ett möte med den danska statsministern. I Mellanöstern såg man publiceringen av bilderna som en del av en lång svartmålning av islam. Den hets som länge pågått mot muslimer i Danmark, initierad av Dansk Folkeparti, fick till slut konsekvenser. Danmarks statsminister vågade inte på grund av de främlingsfientliga lösa konflikten genom ett enkelt möte. Bojkotten av Danska produkter kostade bara Arla en halverad omsättning på sin största marknad under lång tid. I Sverige kunde vi hantera motsvarande fråga (rondellhunden av Lars Vilks) mycket bättre. Statsministern tog snabbt till orda och tillsammans med de välintegrerade muslimska organisationerna i Sverige hanterades frågan bra och Sverige drabbades inte av några kostnader för en bojkott. Om SD haft mer utrymme och dessutom funnits i riksdagen hade utgången säkert blivit en helt annan. För att inte tala om i fall SD haft regeringsmakt.
Det säkratse sättet att slippa den här typen av kostnader är att vår nästa statsminister (från blå eller rödagröna blocket) slipper vara beroende av Sverigedemokraterna i någon fråga och att inte ge SD ökat medialt utrymme genom platser i riksdagen.
Frågan är: Har vi i dagsläget, med den ekonomiska krisens efterdyningar, råd att ge Sverigedemokraterna mer inflytande? Jag tror inte det!
torsdag 12 november 2009
Up my ..
Ibland kan jag bli lite trött på argumenterande mot Sverigedemokraterna. Inte det att jag inte instämmer i kritiken som riktas mot SD, men ibland känns den överflödig. SD:s åsikter härstammar från en tid där nationalismen stod högt på agendan och vi vet alla hur det slutade. Det är en tid som Tyskland har fått ta en massa skit för vilket naturligtvis inte är obefogat, men det glöms så lätt bort att övriga Europa i stort sett var av samma skrot och korn då det handlade om människosyn, den människosyn som nu SD vill propagera för. En människosyn där människor kategoriserades som bättre, sämre och de som ansågs totalt värdelösa. Tyskland var inte ensam med denna kategorisering och Sverige var på inget sätt ett helgonland som så ofta har gets sken av – inte minst i skolans historieämne, där de vita bussarna har lyfts fram och att Sverige minsann och dag var neutrala - neutrala up my as.
Ett stort problem är att Tyskar har framstått som skurkar och judar som offer. Naturligtvis var många tyskar skurkar och betedde sig som svin, men deras människosyn delades av många européer och naturligtvis var judarna offer, men det var även romer, homosexuella, handikappade, etcetera.
Jonathan Freud skriver i Romer:
1904 infördes ett totalt invandringsförbud för zigenare. Stadgan avskaffades först 1954 och var så effektiv att, under fyrtio år, endast tre zigenare lyckades ta sig in i landet, varav två flickor som av misstag togs med i Röda kors-bussar från Ravensbrück 1945. Man trodde de var judinnor eller fransyskor. Hade man vetat att de var zigenskor hade de, i enlighet med svensk lagstiftning, lämnats kvar att dö.
(2006: 131)
Carl von Line var en av upphovsmännen bakom rasideologin. Sverige var först i världen med ett rasbiologiskt institut. Mellan 1935 -1976 tvångssteriliserades 63 000 personer i Sverige, vilket ger Sverige en andra plats efter Tyskland. Homosexualitet klassades som sjukdom fram till 1979.
Men Sveriges bidrag till den bisarra människosynen sammanfattar Magnus Betnér bäst:
Det mest känsliga är nog att halva näringslivet, alla höga militärer och en jävla massa vanligt folk dessutom faktiskt tyckte att Hitler hade sköna idéer. Jag tror att det är det som är det mest känsliga, inte att kungens pappa gick och heilade på festerna ute i Nürnberg.
Dom här idéerna som Hitler hade dom har han ju dessutom fått från Sverige till ganska stor del; det är ju lite intressant att man inte lär ut det i skolorna. Man lär ju inte ut någonstans om det rasbiologiska institutet som öppnades 1922 i Uppsala, som sen stod som modell för Tysklands likadana institut.
… Men det här med att Sverige faktiskt var först med ett rasbiologiskt institut där man skulle mäta zigenare och peta på samer och se vad som hände det är ju inte så noga, det behöver vi inte lära ut, att Linné, sköna goa Linné som vi har på hundringen att han var först med att ordna folk efter raser …
Man borde kanske kunna lära ut att Anders Retzius faktiskt, också en svensk, 1840 kom på att med ett vanligt skjutmått så här kunde man ju mäta judar och se vem som var jude på riktigt. Det är jättepraktiskt att kunna katalogisera folk och att vi faktiskt byggde upp en hel vetenskap som gick ut på det här att man skulle se på folk om de var brottslingar eller se på olika folkslag hur dom beter sig som man ju vet att dom gör…
Men det ska man inte snacka om, det pratar man inte om i skolorna det här att vi faktiskt hade dom hårdaste steriliseringslagarna i hela världen…
Så tänker folk att släpp det där, det hände ju på trettiotalet det spelar väll ingen roll, nä det spelar kanske ingen roll, men de här lagarna togs inte bort förrän 1974. Vi steriliserade fortfarande folk 1974 med motiveringen att man var sinnesslö …
Vad jag vill komma fram till är att Tysklands människosyn delades i stort med övriga Europa och det var inte bara judar som var offer. Och att allt detta växte sig starkt i en tid då nationalism stod högst på agendan och författare som Verner von Heidenstam kritikerrosades, som för övrigt var med i Riksföreningen Sverige – Tyskland.
När man då slutligen kan konstatera att Sverige inte var ett helgonland och att judar inte var de enda som var offer under andra världskriget kan man konstatera att eländet grundades i en inhuman människosyn vilken nu SD vill värna om liksom att de vill framställa svenskar som hederliga människor med en beundransvärd historia bakom sig.
Slutligen vet vi också att de judar som flytt Tyskland och sökte skydd i Sverige åkte på porten och fick återvända till en säker död – Hur vet vi att fallet inte är det samma idag? Hur kan vi i Sverige stoltsera med att vi inte har dödsstraff när vi samtidigt nekar människor uppehälle som har flytt för livet och på så sätt blir delaktiga i deras öde – i många fall troligen tortyr och död.
Det kan då bli lite tröttsamt med argumentationer mellan oss vanliga dödliga och SD-anhängare då det finns en väsentlig grundskillnad mellan oss och dem och det är vår människosyn. Jag tror att om vi hade ändrat orden muslimer och homosexuella till judar när dårar som SD-anhängare och Åke Gren- fans propagerar/predikar så hade folk reagerat kraftigare mot deras otyg, men frågan är om det går att komma fram till någon solid slutsats eller väcka folk till förnuft när deras människosyn är så pass vidrig som den de facto är?
Det tragiska i kråksången är kanske ändå att SD:s tragiska värderingar inte endast delas med deras anhängare utan att även många av de etablerade partierna ligger inne med samma skräp. Tänk bara på Ny Demokratis tokigheter som till en början bespottades av de övriga riksdagspartierna, men som senare genomfördes av de samma. Faran när man lägger allt krut mot SD är att till exempel nuvarande regering kommer undan med en massa sattyg där medborgare delas in i vi och dom vilket vanligtvis resulterar i vi mot dom.
Min andemening blir att så länge allt ljus läggs på Sverigedemokraterna riskerar den verkliga makten att inte granskas och ifrågasättas.
Ett stort problem är att Tyskar har framstått som skurkar och judar som offer. Naturligtvis var många tyskar skurkar och betedde sig som svin, men deras människosyn delades av många européer och naturligtvis var judarna offer, men det var även romer, homosexuella, handikappade, etcetera.
Jonathan Freud skriver i Romer:
1904 infördes ett totalt invandringsförbud för zigenare. Stadgan avskaffades först 1954 och var så effektiv att, under fyrtio år, endast tre zigenare lyckades ta sig in i landet, varav två flickor som av misstag togs med i Röda kors-bussar från Ravensbrück 1945. Man trodde de var judinnor eller fransyskor. Hade man vetat att de var zigenskor hade de, i enlighet med svensk lagstiftning, lämnats kvar att dö.
(2006: 131)
Carl von Line var en av upphovsmännen bakom rasideologin. Sverige var först i världen med ett rasbiologiskt institut. Mellan 1935 -1976 tvångssteriliserades 63 000 personer i Sverige, vilket ger Sverige en andra plats efter Tyskland. Homosexualitet klassades som sjukdom fram till 1979.
Men Sveriges bidrag till den bisarra människosynen sammanfattar Magnus Betnér bäst:
Det mest känsliga är nog att halva näringslivet, alla höga militärer och en jävla massa vanligt folk dessutom faktiskt tyckte att Hitler hade sköna idéer. Jag tror att det är det som är det mest känsliga, inte att kungens pappa gick och heilade på festerna ute i Nürnberg.
Dom här idéerna som Hitler hade dom har han ju dessutom fått från Sverige till ganska stor del; det är ju lite intressant att man inte lär ut det i skolorna. Man lär ju inte ut någonstans om det rasbiologiska institutet som öppnades 1922 i Uppsala, som sen stod som modell för Tysklands likadana institut.
… Men det här med att Sverige faktiskt var först med ett rasbiologiskt institut där man skulle mäta zigenare och peta på samer och se vad som hände det är ju inte så noga, det behöver vi inte lära ut, att Linné, sköna goa Linné som vi har på hundringen att han var först med att ordna folk efter raser …
Man borde kanske kunna lära ut att Anders Retzius faktiskt, också en svensk, 1840 kom på att med ett vanligt skjutmått så här kunde man ju mäta judar och se vem som var jude på riktigt. Det är jättepraktiskt att kunna katalogisera folk och att vi faktiskt byggde upp en hel vetenskap som gick ut på det här att man skulle se på folk om de var brottslingar eller se på olika folkslag hur dom beter sig som man ju vet att dom gör…
Men det ska man inte snacka om, det pratar man inte om i skolorna det här att vi faktiskt hade dom hårdaste steriliseringslagarna i hela världen…
Så tänker folk att släpp det där, det hände ju på trettiotalet det spelar väll ingen roll, nä det spelar kanske ingen roll, men de här lagarna togs inte bort förrän 1974. Vi steriliserade fortfarande folk 1974 med motiveringen att man var sinnesslö …
Vad jag vill komma fram till är att Tysklands människosyn delades i stort med övriga Europa och det var inte bara judar som var offer. Och att allt detta växte sig starkt i en tid då nationalism stod högst på agendan och författare som Verner von Heidenstam kritikerrosades, som för övrigt var med i Riksföreningen Sverige – Tyskland.
När man då slutligen kan konstatera att Sverige inte var ett helgonland och att judar inte var de enda som var offer under andra världskriget kan man konstatera att eländet grundades i en inhuman människosyn vilken nu SD vill värna om liksom att de vill framställa svenskar som hederliga människor med en beundransvärd historia bakom sig.
Slutligen vet vi också att de judar som flytt Tyskland och sökte skydd i Sverige åkte på porten och fick återvända till en säker död – Hur vet vi att fallet inte är det samma idag? Hur kan vi i Sverige stoltsera med att vi inte har dödsstraff när vi samtidigt nekar människor uppehälle som har flytt för livet och på så sätt blir delaktiga i deras öde – i många fall troligen tortyr och död.
Det kan då bli lite tröttsamt med argumentationer mellan oss vanliga dödliga och SD-anhängare då det finns en väsentlig grundskillnad mellan oss och dem och det är vår människosyn. Jag tror att om vi hade ändrat orden muslimer och homosexuella till judar när dårar som SD-anhängare och Åke Gren- fans propagerar/predikar så hade folk reagerat kraftigare mot deras otyg, men frågan är om det går att komma fram till någon solid slutsats eller väcka folk till förnuft när deras människosyn är så pass vidrig som den de facto är?
Det tragiska i kråksången är kanske ändå att SD:s tragiska värderingar inte endast delas med deras anhängare utan att även många av de etablerade partierna ligger inne med samma skräp. Tänk bara på Ny Demokratis tokigheter som till en början bespottades av de övriga riksdagspartierna, men som senare genomfördes av de samma. Faran när man lägger allt krut mot SD är att till exempel nuvarande regering kommer undan med en massa sattyg där medborgare delas in i vi och dom vilket vanligtvis resulterar i vi mot dom.
Min andemening blir att så länge allt ljus läggs på Sverigedemokraterna riskerar den verkliga makten att inte granskas och ifrågasättas.
måndag 9 november 2009
torsdag 5 november 2009
Sverigedemokraterna del 4: Vem bidrar mest till Sverige?
Fem meter upp i luften är stolta över att publicera José Luis Ramirez som sin första gästskribent. José är uppvuxen i Madrid och har doktorerat i Samhällsplannering. Efter en lång karriär, bland annat som adjungerad professor vid i Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp är han numera en mycket aktiv pensionär som brinner för kulturmöten. Här kommer hans tankar om Sverige och Sverigedemokraterna:
Jag har bott 46 år i Sverige, längre tid än Åkessons liv hittills. Eftersom siffror och statistik tycks betyda så mycket för Åkesson och andra med hjärnspöken, tycker jag att jag är mer svensk än Åkesson. Inte bara det. Genom allt det som jag sysslat med i Sverige anser jag mig kunna mer om svensk kultur än Åkesson. Jag har också bidragit mer till svensk kultur än Åkesson och skrivit mer på svenska än på mitt spanska modersmål.
Eftersom jag kommer från en annan kultur ser jag saker i det som Åkesson kallar svensk kultur tydligare än den som aldrig bott utomlands. Vad Åkesson kallar ”svensk kultur” tycks vara endast floskler. Han verkar vilja gå tillbaka till vikingatiden och Valhalla. Kristendom är ju främmande för svensk kultur om man med kultur menar vad Åkesson menar. Alla arvingar till valloner som hjälpte till att sätta Sverige på kartan borde registreras och hållas under kontroll. Åkesson fattar inte att kultur inte handlar om stationer utan om en resa, en ständig utveckling där nya element påverkar den fortsatta utvecklingen och där vi måste vara måna om att införliva förändringar som förbättrar vårt synsätt och våra livsformer.
Svensk kultur blir alltmer enögd om inte nya impulser kommer in. Åkesson kostade Sverige en hel del under sin barndom och uppväxttid. Han fick tydligen en dålig skolbildning, men kostade skattebetalarna ganska mycket. Jag själv och många andra invandrare med mig har sparat Sverige massor med pengar som lagts ut av andra stater. Jag (och andra med mig) kom hit med högskoleutbildning och har jobbat i kulturskapande verksamheter (Sveriges Radio, bibliotek, kommunalpolitik, föreläsningsverksamhet, etc), betalat skatt så att xenofober som Åkesson kan leva, och haft många studenter som uppskattat min hjälp att förvärva kunskap och kultur. Ett tiotal doktorsavhandlingar har vuxit med viss inspiration från mig. VAD HAR ÅKESSON BIDRAGIT TILL I SVERIGE? Fram med CV, tack! Jag har alltid försörjt mig på anständig lön, inte på bonusar eller partistöd. Om man ska tala om invandringens kostnad, då hör till anständigheten att räkna vad invandringen har bidragit till i Sverige. En anständig bokföring bygger på plus och minus. Man fuskar inte med siffror genom att bara tala om vad saker och ting kostar och lämna intäkterna åt sidan. Det är ganska vidrigt av Åkesson och Co. att säga att man bara vill utnyttja invandrarinsatser utan att stå för några kostnader och risker. Vi måste avslöja alla dessa odågor som försöker att dölja att de är parasiter genom att få folk att bara tänka på vad de vill.
Det som Åkesson och hans jämlikar står för är inte bara xenofobi, det är en nationalekonomisk katastrof. Jag har lekt med tanken att göra en kampanj för att få alla som är födda utomlands att flytta från Sverige. Det skulle visa tydligt vad det innebär. Tanken är dock orealistiskt i dessa tider. Invandrarfamiljer är inte bara invandrare. Åkesson och hans kompisar talar om invandrare utan att ens fundera på hur vi ska betrakta de barn til invandrare som är födda i Sverige. De riskerar verkligen att bli helt historielösa (dvs kulturlösa i SD:s mening). Åkesson vill tydligen göra sig av med alla dessa barn, i stället för att arbeta för en sund integration som gör dem faktiskt delaktiga i den svenska kulturutveckling på ett positivt sätt. Vad Åkesson bedriver är således en kampanj som skadar den svenska kulturen, i stället för att främja den. Ty kultur är en löpande utveckling, inte den bakåtsträvande synen som Åkesson visar.
Alla har säkert hört frasen: ”Sverige är ett litet land”. Det är märkligt att höra det. Om man viker Sveriges karta över kontinenten så når den nästan till Italien. Man blandar ihop ”land” med ”befolkning” (ett trick som i Retoriken kallas ”metonymi”). Att ett så stor land som Sverige bara har 9 miljoner innevånare förklara varför det kan finnas plats för så många invandrare ur en överbefolkad värld. Hur många städer har inte flera gånger samma antal innevånare som hela Sverige?
Jag har bott 46 år i Sverige, längre tid än Åkessons liv hittills. Eftersom siffror och statistik tycks betyda så mycket för Åkesson och andra med hjärnspöken, tycker jag att jag är mer svensk än Åkesson. Inte bara det. Genom allt det som jag sysslat med i Sverige anser jag mig kunna mer om svensk kultur än Åkesson. Jag har också bidragit mer till svensk kultur än Åkesson och skrivit mer på svenska än på mitt spanska modersmål.
Eftersom jag kommer från en annan kultur ser jag saker i det som Åkesson kallar svensk kultur tydligare än den som aldrig bott utomlands. Vad Åkesson kallar ”svensk kultur” tycks vara endast floskler. Han verkar vilja gå tillbaka till vikingatiden och Valhalla. Kristendom är ju främmande för svensk kultur om man med kultur menar vad Åkesson menar. Alla arvingar till valloner som hjälpte till att sätta Sverige på kartan borde registreras och hållas under kontroll. Åkesson fattar inte att kultur inte handlar om stationer utan om en resa, en ständig utveckling där nya element påverkar den fortsatta utvecklingen och där vi måste vara måna om att införliva förändringar som förbättrar vårt synsätt och våra livsformer.
Svensk kultur blir alltmer enögd om inte nya impulser kommer in. Åkesson kostade Sverige en hel del under sin barndom och uppväxttid. Han fick tydligen en dålig skolbildning, men kostade skattebetalarna ganska mycket. Jag själv och många andra invandrare med mig har sparat Sverige massor med pengar som lagts ut av andra stater. Jag (och andra med mig) kom hit med högskoleutbildning och har jobbat i kulturskapande verksamheter (Sveriges Radio, bibliotek, kommunalpolitik, föreläsningsverksamhet, etc), betalat skatt så att xenofober som Åkesson kan leva, och haft många studenter som uppskattat min hjälp att förvärva kunskap och kultur. Ett tiotal doktorsavhandlingar har vuxit med viss inspiration från mig. VAD HAR ÅKESSON BIDRAGIT TILL I SVERIGE? Fram med CV, tack! Jag har alltid försörjt mig på anständig lön, inte på bonusar eller partistöd. Om man ska tala om invandringens kostnad, då hör till anständigheten att räkna vad invandringen har bidragit till i Sverige. En anständig bokföring bygger på plus och minus. Man fuskar inte med siffror genom att bara tala om vad saker och ting kostar och lämna intäkterna åt sidan. Det är ganska vidrigt av Åkesson och Co. att säga att man bara vill utnyttja invandrarinsatser utan att stå för några kostnader och risker. Vi måste avslöja alla dessa odågor som försöker att dölja att de är parasiter genom att få folk att bara tänka på vad de vill.
Det som Åkesson och hans jämlikar står för är inte bara xenofobi, det är en nationalekonomisk katastrof. Jag har lekt med tanken att göra en kampanj för att få alla som är födda utomlands att flytta från Sverige. Det skulle visa tydligt vad det innebär. Tanken är dock orealistiskt i dessa tider. Invandrarfamiljer är inte bara invandrare. Åkesson och hans kompisar talar om invandrare utan att ens fundera på hur vi ska betrakta de barn til invandrare som är födda i Sverige. De riskerar verkligen att bli helt historielösa (dvs kulturlösa i SD:s mening). Åkesson vill tydligen göra sig av med alla dessa barn, i stället för att arbeta för en sund integration som gör dem faktiskt delaktiga i den svenska kulturutveckling på ett positivt sätt. Vad Åkesson bedriver är således en kampanj som skadar den svenska kulturen, i stället för att främja den. Ty kultur är en löpande utveckling, inte den bakåtsträvande synen som Åkesson visar.
Alla har säkert hört frasen: ”Sverige är ett litet land”. Det är märkligt att höra det. Om man viker Sveriges karta över kontinenten så når den nästan till Italien. Man blandar ihop ”land” med ”befolkning” (ett trick som i Retoriken kallas ”metonymi”). Att ett så stor land som Sverige bara har 9 miljoner innevånare förklara varför det kan finnas plats för så många invandrare ur en överbefolkad värld. Hur många städer har inte flera gånger samma antal innevånare som hela Sverige?
torsdag 29 oktober 2009
Sverigedemokraterna del 3: Vad säger egentligen Sverigedemokraternas principprogram?
Det är inte svårt att hitta skrämmande fakta om Sverigedemokraternas våldsamma och rasistiska ursprung. Svårare är det att sätta fingret på vad de egentligen vill idag. Därför är det viktigt att försöka skärskåda Sverigedemokraternas principprogram för att försöka synliggöra vilket samhällde det egentligen är de strävar efter. Jag citerar valda avsnitt som jag sedan kommenterar inom parantes.
”Vi avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier. Istället menar vi att politiken bör utformas utifrån hur människan är i verkligheten.”
(Är inte Sverigedemokraternas tanke om en enhetlig nation och drömmen om en klart avgränsad, definierad svenskhet just detta: En dröm, en storslagen om än dock skrämmande utopi, om att försöka återupprätta något som aldrig har funnits. Inte ens Sverigedemokraterna själva kan besvara frågan om vad som är svenskt.)
”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen ”
(Detta innebär att en strävan efter likhet blir överordnad människors valfrihet och att någon eller några måste definiera vad som är rätt kultur. Detta innebär i praktiken minskad valfrihet, mindre möjlighet för den enskilda individen att själv bestämma över sin identitet)
”Dessutom lever här sedan lång tid tillbaka icke-svenska befolkningsgrupper, som till exempel samerna.”
(Detta innebär att Sverigedemokraterna inte ens definierar Sveriges ursprungsbefolkning som svensk. Borde inte samerna vara att betrakta som mer svenska än många Sverigedemokrater?)
” Gränstvister och tvister om särskilda rättigheter för olika grupper har genom århundradena fått ödesdigra konsekvenser. Av den anledningen är den nationalistiska principen central och bör eftersträvas i största möjliga utsträckning över hela världen. Låt alla folk vara herrar i eget hus.”
(Trots detta strävar Sverigedemokraterna efter att bevara eller införa olika rättigheter och olika lagar för olika grupper vad gäller etnicitet, sexualitet etc)
”Kulturell mångfald är lika nödvändig för mänskligheten som biologisk mångfald för naturen. De skilda kulturerna är mänsklighetens gemensamma arv och bör erkännas och skyddas till allas gagn.”
(Trots detta strävar Sverigedemokraterna efter kulturell enfald. Olika kulturer finns även inom ett land- men detta är något som sverigedemokraterna inte vill ha då de strävar efter en svensk identitet. De ropar på förbud för konstutställningar som inte lever upp till deras egna moraliska normer- och vill upprätta normer för vad som är rätt kultur)
”Stater vilka inom sig rymmer en kulturell mångfald har alltid tenderat att förstärka den starkaste kulturen och försvaga övriga kulturer, och många kulturer har genom historien gått under till följd av sådana samhällsförhållanden”
(Men det är ju just det Sverigedemokraterna strävar efter: att förstärka den ”svenska” kulturen som de inte kan definiera, samt att kräva kulturell anpassning av andra folkgrupper. De vill alltså inte bevara mångfalden av kulturer inom det egna landet. Utan påtvinga andra det man själv definierar som den ”Svenska” kulturen och försvaga andra kulturer.)
”Nationen kan definieras i termer av en gemensam kultur. Enkelt uttryckt tillhör två människor samma nation om de delar samma kultur. Samtidigt är förhållandet mer komplext än så, beroende på vad man väljer att tolka in i kulturbegreppet. Ovan har kultur definierats såsom ”den omgivning av självklarheter, minnen och föreställningar som vi lever i och som vi är med om att forma”. För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande.”
( Detta innebär att jag och många med mig, enligt Sverigedemokraternas definition, inte kan tillhöra samma nation som Sverigedemokraterna då jag långt ifrån delar deras kulturella värderingar, ståndpunkter och lojaliteter. Vad ska Sverigedemokraterna göra åt det? Enda sättet att uppnå denna form av nation, denna utopi, är att antingen tvinga på andra samma värderingar eller hota, fängsla eller utrota de oliktänkande. Känner vi igen det? Det är alltså inte bara de som har annan identitet än svensk som ligger i farozonen om Sverigedemokraternas utopi ska uppnås.)
”Det är också viktigt att dra lärdom av historien. All utveckling ska baseras på tidigare erfarenheter och förändringar ska genomföras i små steg så att eventuella missbedömningar inte får ödesdigra konsekvenser för samhället.”
(Här kan man ju undra på vilket sätt Sverigedemokraterna tagit lärdom av historien då det gäller t ex nazismen, när man själv bygger sin politik på exakt samma värderingar och kategoriseringar av människor i olika grupper med vitt skilda egenskaper. Detta gäller såväl synen på etnicitet som synen på sexualitet och manligt och kvinnligt.)
”Män och kvinnor är inte skapade likadana och kan därför i olika sammanhang ta olika utgångspunkter och göra olika saker på olika sätt. Män och kvinnor kompletterar varandra, och därför är också alla barns rätt till en mor och en far av väsentlig betydelse.”
(Är vi inte alla är skapade olika och kan just därför ta olika utgångspunkter- alltså kompletterar vi varandra främst som individer. En man och en kvinna kan vara mer lika till sättet än två män eller två kvinnor. Skillnaderna inom gruppen kvinnor eller gruppen män är dokumenterat större än mellan grupperna.)
”Sverigedemokraternas målsättning är att kunna öka landets låga nativitetstal. /.../Sverigedemokraterna vill även ge ökat stöd och mer resurser till bekämpandet av ofrivillig barnlöshet.”
(Om detta nu vore sant: Varför då förbjuda insemination för lesbiska och ensamstående och motsätta sig rätten för homosexuella att skaffa barn. Varför inte uppmuntra invandringen som ju ökar nativiteten. Jo därför att för Sverigedemokraterna är inte nativiteten i sig det viktiga. Utan att det föds ”rena etniska svenskar” som uppfostras av en "riktig" mamma och pappa och som försäkrar den ”svenska rasens” överlevnad som nu hotas av ”de andra”. Känner vi igen det?)
Som man kan se om man skärskådar Sverigedemokraternas partiprogram är det fullt av inkonsekventa uttalande. Man motsätter sig storslagna utopier som inte utgår från verkligheten samtidigt som man förespråkar just en utopi om en forna svenskhet som ligger långt ifrån verkligheten. Man vill värna mångfalden men strävar efter enfald. Man hävdar vikten av att dra lärdom av historien men har själv inte lärt sig någonting. Man värnar nativiteten men motsätter sig insemination för ensamstående, invandring och rätten för homosexuella att skaffa barn. Det Sverigedemokraterna i slutändan verkar sträva efter en nationell enfald av likasinnade med samma värderingar och åsikter som Sverigedemokraterna. Ett samhälle där en svensk är en svensk. Ett samhälle där män är män och kvinnor är kvinnor. Ett samhälle där homosexualitet ses som sjukdom. Ett samhälle som historien visat oss leder till fruktansvärda konsekvenser. Vill vi låta det hända igen?
”Vi avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier. Istället menar vi att politiken bör utformas utifrån hur människan är i verkligheten.”
(Är inte Sverigedemokraternas tanke om en enhetlig nation och drömmen om en klart avgränsad, definierad svenskhet just detta: En dröm, en storslagen om än dock skrämmande utopi, om att försöka återupprätta något som aldrig har funnits. Inte ens Sverigedemokraterna själva kan besvara frågan om vad som är svenskt.)
”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen ”
(Detta innebär att en strävan efter likhet blir överordnad människors valfrihet och att någon eller några måste definiera vad som är rätt kultur. Detta innebär i praktiken minskad valfrihet, mindre möjlighet för den enskilda individen att själv bestämma över sin identitet)
”Dessutom lever här sedan lång tid tillbaka icke-svenska befolkningsgrupper, som till exempel samerna.”
(Detta innebär att Sverigedemokraterna inte ens definierar Sveriges ursprungsbefolkning som svensk. Borde inte samerna vara att betrakta som mer svenska än många Sverigedemokrater?)
” Gränstvister och tvister om särskilda rättigheter för olika grupper har genom århundradena fått ödesdigra konsekvenser. Av den anledningen är den nationalistiska principen central och bör eftersträvas i största möjliga utsträckning över hela världen. Låt alla folk vara herrar i eget hus.”
(Trots detta strävar Sverigedemokraterna efter att bevara eller införa olika rättigheter och olika lagar för olika grupper vad gäller etnicitet, sexualitet etc)
”Kulturell mångfald är lika nödvändig för mänskligheten som biologisk mångfald för naturen. De skilda kulturerna är mänsklighetens gemensamma arv och bör erkännas och skyddas till allas gagn.”
(Trots detta strävar Sverigedemokraterna efter kulturell enfald. Olika kulturer finns även inom ett land- men detta är något som sverigedemokraterna inte vill ha då de strävar efter en svensk identitet. De ropar på förbud för konstutställningar som inte lever upp till deras egna moraliska normer- och vill upprätta normer för vad som är rätt kultur)
”Stater vilka inom sig rymmer en kulturell mångfald har alltid tenderat att förstärka den starkaste kulturen och försvaga övriga kulturer, och många kulturer har genom historien gått under till följd av sådana samhällsförhållanden”
(Men det är ju just det Sverigedemokraterna strävar efter: att förstärka den ”svenska” kulturen som de inte kan definiera, samt att kräva kulturell anpassning av andra folkgrupper. De vill alltså inte bevara mångfalden av kulturer inom det egna landet. Utan påtvinga andra det man själv definierar som den ”Svenska” kulturen och försvaga andra kulturer.)
”Nationen kan definieras i termer av en gemensam kultur. Enkelt uttryckt tillhör två människor samma nation om de delar samma kultur. Samtidigt är förhållandet mer komplext än så, beroende på vad man väljer att tolka in i kulturbegreppet. Ovan har kultur definierats såsom ”den omgivning av självklarheter, minnen och föreställningar som vi lever i och som vi är med om att forma”. För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande.”
( Detta innebär att jag och många med mig, enligt Sverigedemokraternas definition, inte kan tillhöra samma nation som Sverigedemokraterna då jag långt ifrån delar deras kulturella värderingar, ståndpunkter och lojaliteter. Vad ska Sverigedemokraterna göra åt det? Enda sättet att uppnå denna form av nation, denna utopi, är att antingen tvinga på andra samma värderingar eller hota, fängsla eller utrota de oliktänkande. Känner vi igen det? Det är alltså inte bara de som har annan identitet än svensk som ligger i farozonen om Sverigedemokraternas utopi ska uppnås.)
”Det är också viktigt att dra lärdom av historien. All utveckling ska baseras på tidigare erfarenheter och förändringar ska genomföras i små steg så att eventuella missbedömningar inte får ödesdigra konsekvenser för samhället.”
(Här kan man ju undra på vilket sätt Sverigedemokraterna tagit lärdom av historien då det gäller t ex nazismen, när man själv bygger sin politik på exakt samma värderingar och kategoriseringar av människor i olika grupper med vitt skilda egenskaper. Detta gäller såväl synen på etnicitet som synen på sexualitet och manligt och kvinnligt.)
”Män och kvinnor är inte skapade likadana och kan därför i olika sammanhang ta olika utgångspunkter och göra olika saker på olika sätt. Män och kvinnor kompletterar varandra, och därför är också alla barns rätt till en mor och en far av väsentlig betydelse.”
(Är vi inte alla är skapade olika och kan just därför ta olika utgångspunkter- alltså kompletterar vi varandra främst som individer. En man och en kvinna kan vara mer lika till sättet än två män eller två kvinnor. Skillnaderna inom gruppen kvinnor eller gruppen män är dokumenterat större än mellan grupperna.)
”Sverigedemokraternas målsättning är att kunna öka landets låga nativitetstal. /.../Sverigedemokraterna vill även ge ökat stöd och mer resurser till bekämpandet av ofrivillig barnlöshet.”
(Om detta nu vore sant: Varför då förbjuda insemination för lesbiska och ensamstående och motsätta sig rätten för homosexuella att skaffa barn. Varför inte uppmuntra invandringen som ju ökar nativiteten. Jo därför att för Sverigedemokraterna är inte nativiteten i sig det viktiga. Utan att det föds ”rena etniska svenskar” som uppfostras av en "riktig" mamma och pappa och som försäkrar den ”svenska rasens” överlevnad som nu hotas av ”de andra”. Känner vi igen det?)
Som man kan se om man skärskådar Sverigedemokraternas partiprogram är det fullt av inkonsekventa uttalande. Man motsätter sig storslagna utopier som inte utgår från verkligheten samtidigt som man förespråkar just en utopi om en forna svenskhet som ligger långt ifrån verkligheten. Man vill värna mångfalden men strävar efter enfald. Man hävdar vikten av att dra lärdom av historien men har själv inte lärt sig någonting. Man värnar nativiteten men motsätter sig insemination för ensamstående, invandring och rätten för homosexuella att skaffa barn. Det Sverigedemokraterna i slutändan verkar sträva efter en nationell enfald av likasinnade med samma värderingar och åsikter som Sverigedemokraterna. Ett samhälle där en svensk är en svensk. Ett samhälle där män är män och kvinnor är kvinnor. Ett samhälle där homosexualitet ses som sjukdom. Ett samhälle som historien visat oss leder till fruktansvärda konsekvenser. Vill vi låta det hända igen?
torsdag 22 oktober 2009
Sverigedemokraterna del 2 - En förmiddagskaffe med Jimmie
Jimmie valde att ta med sig kaffet in på sitt nyinredda arbetsrum. Äntligen hade han fått till det som han ville ha det. Jimmies stora intresse för historia hade fått sätta sin prägel på rummet. Inspirerad av Mount Rushmore i USA, ni vet det med presidenterna, och sitt eget partis fina historia hade han låtit föreviga bilder och centrala citat av sina företrädare som ledare för Sverigedemokraterna.
Längst till vänster var ett foto på Leif Zeilon Eriksson, i bakgrunden en svensk flagga med bokstäverna BSS, den rörelse som han var med och grundade innan han blev Sverigedemokraternas första ledare. Under Leif hängde citatet: ”Jag är egentligen inte intresserad av politik, har aldrig varit det. Men jag började oroa mig för invandringen som blev allt större, som blev ett hot” Här la Leif snyggt fast huvudprincipen för enfrågepartiet SD, som följt med hela vägen.
Bredvid Leif blängde Ola Sundberg ner på Jimmie. Ola gjorde bara en kort karriär som Sverigedemokraternas ledare. Men han hann göra sig ihågkommen för följande citat som Jimmie också det ramat in i en liten guldram: ”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig.” Även här en central linjer i partiet att utifrån rasismen stenhårt angripa de som på något sätt avviker från ”det svenska”.
På en central plats i rummet finns bilden på Anders Klarström. Sverigedemokraternas kanske kändaste och störste ledare. Det är en ungdomsbild med Klarström i rakat hår och bomberjacka. På armen ett hakkors och bokstäverna NRP, där Klarström var aktiv innan han valde att satsa på SD. Det citat från Klarström som Jimmie valt kommer från ett av alla de mordhot som Klarström blev känd för: ”Du ska passa dig djävligt noga. Du kommer inte att leva så många dagar till…Vi ska bränna dig ditt djävla judesvin…Fy fan ditt äckliga lila judesvin. Passa dig Hagge…Vi ska komma och döda dig”. En snygg återkoppling till partiets ursprungliga värdegrund nazism, våld och hot.
Mikael Jansson, som är Jimmies företrädare har fått en lite undanskymd plats, trots sina tio år på posten. Mikael utmanar fortfarande Jimmie om ledarskapet ibland, så det är lite känsligt. Men rätt ska vara rätt, så den förre detta centerpartisten, som var den som införde uniformsförbud på partiets demonstrationer har fått vara med på bild och med sitt citat:
”Vi måste tvinga dem att återvända när de kan återvända. Vi kan inte som riksdagspartierna tro att frivilligt återvändande är en mänsklig rättighet”. Då syftade han på den i partiet så kallade 70-regeln: Att alla invandrare av främmande kulturer som kommit till Sverige efter 1970 skulle tvingas att återvända.
Ja Jimmie tog ytterligare en klunk kaffe och var nöjd med sin miniexposé över partiets ledare. Givetvis funderade han på och oroade sig över vilket citat han själv skulle bli ihågkommen för. Han ville helst bli ihågkommen som den som pratade om muslimer så som en annan stor ledare pratat om judar. Han kände att han var på god väg med sin faktamässigt katastrofala artikel i Aftonbladet: ”Som Sverigedemokrat ser jag detta [den muslimska befolkningen] som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden…” Men risken är att vice ordförande Jonas Åkerlund under riksmötet lyckades komma upp med det mest minnesvärda, det med tydligast koppling till partiets historia och den store ledaren: "ett folk, ett land, en nation!"
Oj, ursäkta, där lät jag min fantasi skena iväg. Jag vet inte om Jimmie har ett kontor, eller ens om han dricker kaffe. Alla citat är dock korrekt återgivna!
Längst till vänster var ett foto på Leif Zeilon Eriksson, i bakgrunden en svensk flagga med bokstäverna BSS, den rörelse som han var med och grundade innan han blev Sverigedemokraternas första ledare. Under Leif hängde citatet: ”Jag är egentligen inte intresserad av politik, har aldrig varit det. Men jag började oroa mig för invandringen som blev allt större, som blev ett hot” Här la Leif snyggt fast huvudprincipen för enfrågepartiet SD, som följt med hela vägen.
Bredvid Leif blängde Ola Sundberg ner på Jimmie. Ola gjorde bara en kort karriär som Sverigedemokraternas ledare. Men han hann göra sig ihågkommen för följande citat som Jimmie också det ramat in i en liten guldram: ”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig.” Även här en central linjer i partiet att utifrån rasismen stenhårt angripa de som på något sätt avviker från ”det svenska”.
På en central plats i rummet finns bilden på Anders Klarström. Sverigedemokraternas kanske kändaste och störste ledare. Det är en ungdomsbild med Klarström i rakat hår och bomberjacka. På armen ett hakkors och bokstäverna NRP, där Klarström var aktiv innan han valde att satsa på SD. Det citat från Klarström som Jimmie valt kommer från ett av alla de mordhot som Klarström blev känd för: ”Du ska passa dig djävligt noga. Du kommer inte att leva så många dagar till…Vi ska bränna dig ditt djävla judesvin…Fy fan ditt äckliga lila judesvin. Passa dig Hagge…Vi ska komma och döda dig”. En snygg återkoppling till partiets ursprungliga värdegrund nazism, våld och hot.
Mikael Jansson, som är Jimmies företrädare har fått en lite undanskymd plats, trots sina tio år på posten. Mikael utmanar fortfarande Jimmie om ledarskapet ibland, så det är lite känsligt. Men rätt ska vara rätt, så den förre detta centerpartisten, som var den som införde uniformsförbud på partiets demonstrationer har fått vara med på bild och med sitt citat:
”Vi måste tvinga dem att återvända när de kan återvända. Vi kan inte som riksdagspartierna tro att frivilligt återvändande är en mänsklig rättighet”. Då syftade han på den i partiet så kallade 70-regeln: Att alla invandrare av främmande kulturer som kommit till Sverige efter 1970 skulle tvingas att återvända.
Ja Jimmie tog ytterligare en klunk kaffe och var nöjd med sin miniexposé över partiets ledare. Givetvis funderade han på och oroade sig över vilket citat han själv skulle bli ihågkommen för. Han ville helst bli ihågkommen som den som pratade om muslimer så som en annan stor ledare pratat om judar. Han kände att han var på god väg med sin faktamässigt katastrofala artikel i Aftonbladet: ”Som Sverigedemokrat ser jag detta [den muslimska befolkningen] som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden…” Men risken är att vice ordförande Jonas Åkerlund under riksmötet lyckades komma upp med det mest minnesvärda, det med tydligast koppling till partiets historia och den store ledaren: "ett folk, ett land, en nation!"
Oj, ursäkta, där lät jag min fantasi skena iväg. Jag vet inte om Jimmie har ett kontor, eller ens om han dricker kaffe. Alla citat är dock korrekt återgivna!
Fem meter upp i luften av glädje och fem meter upp i luften av ilska!
En glädjen och en sorgens dag. Svenska kyrkan har äntligen tagit ställning för alla människors lika värde och sagt JA till äktenskap för par av samma kön. Ett steg mot ett jämlikare samhälle. Å andra sidan har riksdagen röstat igenom förslaget om en ny gymnasieskola. Ett steg mot ökade klyftor och ett ojämlikare samhälle. Vet inte om man ska skratta eller gråta.
torsdag 15 oktober 2009
Sverigedemokraterna del 1: Det rasistiska ursprunget
Vi kommer de närmaste fredagarna att göra en närmare granskning av Sverigedemokraterna. Det vi skriver om är till övervägande del redan tillgänglig kunskap, men den verkar ofta vara bortglömd. Det behövs påminnelser från flera olika håll. Därför vill vi inleda med att påminna oss om:
Sverigedemokraternas rasistiska ursprung
Sverigedemokraterna vill själva inte prata historia eller om hur det hela startade. De är måna om att visa att man är ett nytt parti som brutit med det gamla. Men för att förstå varför det ständigt dyker upp personer med mer öppet nazistiska och/eller rasistiska åsikter, måste man titta tillbaka. När vi ser tillbaka på SD’s historia så borde detta inte förvåna. Att det idag dyker upp öppna rasister bland SD’s representanter är inte konstigare än att det fortfarande finns konservativa representanter i nya Moderaterna.
Man kan om man orkar spåra Sverigedemokraternas rötter tillbaks till andra världskrigets svenska naziströrelse, vilket historikern Helen Lööf gjort. Vi kommer att nöja oss med att gå 25 år tillbaka i tiden, till tiden då det Sverigedemokratiska parti som vi ser idag började ta form genom BSS (Bevara Sverige Svenskt). Grunden för SD var att ett gäng rasister insåg att det inte gick hem i Sverige att vara öppen nazist. Man var tvungen att bryta med nazismen för att bli rumsren och på sikt kunna bli ett större parti.
1980 gör Bevara Sverige Svenskt sitt första offentliga framträdande. Detta sammanträffar med att korsbränningar inträffar på flera platser i landet och väcker enorm medial uppmärksamhet. BSS var den första öppet främlingsfientliga grupperingen som inte var nazistisk. Leif Zeilon Eriksson, som var en av grundarna till BSS förklarar varför man bildades: ”Jag är egentligen inte intresserad av politik, har aldrig varit det. Men jag började oroa mig för invandringen som blev allt större, som blev ett hot.”
Zeilon var sedan med och startade Sverigedemokraterna och blev partiets första språkrör. Det är med andra ord inte ett allmänpolitiskt intresse som är grunden till partiets uppkomst, utan ren främlingsfientlighet. BSS var aldrig något politiskt parti i traditionell bemärkelse, utan en kampanjorganisation med den huvudsakliga målsättningen att ”lämna information främst om den svenska befolkningspolitiken och dess följder i dagens och framtidens Sverige.”
När Zeilon och de andra i BSS/SD av överlevnadsskäl bröt med nazismen kände det öppet nazistiska NRP (Nordiska Rikspartiet) sig hotade. 1983 skriver man i NRP-Bulletinen om bland andra BSS: ”Alla andra sekter och rörelser som gärna stjäl NRP’s program och paroller och alltid traskar i NRP’s hälar för att skörda frukten av vårt arbete, ta över medlemmar och bidragsgivare...” Man kan förstå upprördheten om man ser hur tydligt NRP’s programpunkter och paroller tas över rakt av samtidigt som naziststämpeln skickligt tvättas bort. BSS överlevde i sex år och gick sedan samman med Framstegspartiet för att bilda Sverigepartiet. Vid nästa splittring föddes Sverigedemokraterna ur detta brunsvarta träsk.
1991 hör man för första gången talas om VAM – Vitt Ariskt Motstånd, en lös gruppering individer som åker fast för bankrån, vapenbrott, inbrott, bombattentat, misshandel och hets mot folkgrupp. Sverigedemokraterna och VAM är nära sammankopplade, men gör en uppdelning av arbetet mellan sig:
”Detta innebär att den svenska motståndsrörelsen idag är indelad i två huvudläger, nämligen det parlamentariska samt det revolutionära. Det förstnämnda representeras huvudsakligen av Sverigedemokraterna (SD), medan det sistnämnda i sin tur består av den politiska grenen… samt den militanta grenen Vitt Ariskt Motstånd (VAM).” (Programförklaring bifogad Storm nummer 9-10, 19993).
Man manar till enighet och aktivisterna uppmuntras själva välja vilken gren de vill ansluta sig till. För 17 år sedan kunde man som högerextrem alltså välja om man ville hänga med VAM ut och slå ner invandrare, eller om man ville sluta sig till Sverigedemokraterna för att verka för samma sak den parlamentariska vägen.
Här står vi idag med denna parlamentariska gren av den rasistiska motståndsrörelsen på tröskeln till Sveriges Riksdag!
Sverigedemokraternas rasistiska ursprung
Sverigedemokraterna vill själva inte prata historia eller om hur det hela startade. De är måna om att visa att man är ett nytt parti som brutit med det gamla. Men för att förstå varför det ständigt dyker upp personer med mer öppet nazistiska och/eller rasistiska åsikter, måste man titta tillbaka. När vi ser tillbaka på SD’s historia så borde detta inte förvåna. Att det idag dyker upp öppna rasister bland SD’s representanter är inte konstigare än att det fortfarande finns konservativa representanter i nya Moderaterna.
Man kan om man orkar spåra Sverigedemokraternas rötter tillbaks till andra världskrigets svenska naziströrelse, vilket historikern Helen Lööf gjort. Vi kommer att nöja oss med att gå 25 år tillbaka i tiden, till tiden då det Sverigedemokratiska parti som vi ser idag började ta form genom BSS (Bevara Sverige Svenskt). Grunden för SD var att ett gäng rasister insåg att det inte gick hem i Sverige att vara öppen nazist. Man var tvungen att bryta med nazismen för att bli rumsren och på sikt kunna bli ett större parti.
1980 gör Bevara Sverige Svenskt sitt första offentliga framträdande. Detta sammanträffar med att korsbränningar inträffar på flera platser i landet och väcker enorm medial uppmärksamhet. BSS var den första öppet främlingsfientliga grupperingen som inte var nazistisk. Leif Zeilon Eriksson, som var en av grundarna till BSS förklarar varför man bildades: ”Jag är egentligen inte intresserad av politik, har aldrig varit det. Men jag började oroa mig för invandringen som blev allt större, som blev ett hot.”
Zeilon var sedan med och startade Sverigedemokraterna och blev partiets första språkrör. Det är med andra ord inte ett allmänpolitiskt intresse som är grunden till partiets uppkomst, utan ren främlingsfientlighet. BSS var aldrig något politiskt parti i traditionell bemärkelse, utan en kampanjorganisation med den huvudsakliga målsättningen att ”lämna information främst om den svenska befolkningspolitiken och dess följder i dagens och framtidens Sverige.”
När Zeilon och de andra i BSS/SD av överlevnadsskäl bröt med nazismen kände det öppet nazistiska NRP (Nordiska Rikspartiet) sig hotade. 1983 skriver man i NRP-Bulletinen om bland andra BSS: ”Alla andra sekter och rörelser som gärna stjäl NRP’s program och paroller och alltid traskar i NRP’s hälar för att skörda frukten av vårt arbete, ta över medlemmar och bidragsgivare...” Man kan förstå upprördheten om man ser hur tydligt NRP’s programpunkter och paroller tas över rakt av samtidigt som naziststämpeln skickligt tvättas bort. BSS överlevde i sex år och gick sedan samman med Framstegspartiet för att bilda Sverigepartiet. Vid nästa splittring föddes Sverigedemokraterna ur detta brunsvarta träsk.
1991 hör man för första gången talas om VAM – Vitt Ariskt Motstånd, en lös gruppering individer som åker fast för bankrån, vapenbrott, inbrott, bombattentat, misshandel och hets mot folkgrupp. Sverigedemokraterna och VAM är nära sammankopplade, men gör en uppdelning av arbetet mellan sig:
”Detta innebär att den svenska motståndsrörelsen idag är indelad i två huvudläger, nämligen det parlamentariska samt det revolutionära. Det förstnämnda representeras huvudsakligen av Sverigedemokraterna (SD), medan det sistnämnda i sin tur består av den politiska grenen… samt den militanta grenen Vitt Ariskt Motstånd (VAM).” (Programförklaring bifogad Storm nummer 9-10, 19993).
Man manar till enighet och aktivisterna uppmuntras själva välja vilken gren de vill ansluta sig till. För 17 år sedan kunde man som högerextrem alltså välja om man ville hänga med VAM ut och slå ner invandrare, eller om man ville sluta sig till Sverigedemokraterna för att verka för samma sak den parlamentariska vägen.
Här står vi idag med denna parlamentariska gren av den rasistiska motståndsrörelsen på tröskeln till Sveriges Riksdag!
torsdag 8 oktober 2009
Hata, hata, hata Helsingborg!
I både Gais och Hammarby har de egna fansen nyligen hotat klubbarnas ordförande. Man har hotat både dem personligen och deras familjer. Hot mot tränare tillhör vardagen. Spelarna i klubbarna vill inte uttala sig och ingen verkar vilja ta tydligt avstånd från den typen av beteende. Det är något sjukt i fotbollsvärlden. Ilska, hot och hat verkar vara några av de viktigaste ingredienserna. Den vanligaste formen är kanske ändå hatet mot dom andra.
Jag satt på jobbet en fin sommareftermiddag för några år sedan. Jag var laddad inför kvällens derby på Malmö stadion. MFF mot HIF. Fönstret var öppet och utanför hörde jag Malmöklacken komma vandrande nerför gatan. Det var hyllningsramsor och sånger till ”Di Blåe”. Det kändes som en helt ok uppladdning inför matchen. Men precis utanför mitt fönster bytte klacken tema och taktfast dånade de med något de så gärna ville skulle vara basröster: ”HATA, HATA, HATA HELSINGBORG!” Med ens fylldes jag med olust inför matchen och sedan dess har jag sett fler och fler exempel på där hat och ilska blir viktigare än intresset för fotboll.
Det finns en grupp som endast har fotbollen som förevändning för att slåss. De samlas ofta utanför stadion och pucklar på varandra. Lite deras problem, så länge det inte drabbar någon annan. Sedan finns de mer ”seriösa” klackarna som är där för att hylla sitt lag och häckla motståndarlaget. De utger sig för att vara seriösa och ska kunna ansvara för att det blir en trevlig stämning där även yngre ungdomar och barn ska kunna vara med. Men när fansens företrädare uttalar sig i media så häpnar man. De klarar inte av att tydligt ta avstånd från hoten eller våldet. En av klackledarna för en av de större klubbarna säger i ett debattprogram: ”Man måste förstå att det är väldigt mycket passion, när det finns så mycket kärlek så blir det också hat. Då är det inte så konstigt att det kan bli sammanstötningar”. Liknande uttalanden går det att hitta mängder av på fansens egna diskussionsforum. Hatet är en viktig del av passionen.
Ursäkta mig, men i vilket annat sammanhang i livet skulle detta godtas? ”Du vet jag blev så kär, det är så mycket passion och kärlek, klart då att det också blir lite hat och våld” säger kvinnomisshandlaren. ”Du måste förstå: att bli pappa väcker så mycket känslor, det är så mycket passion och ilska”, säger barnmisshandlaren.
Det är ett ohållbart resonemang. Man måste inte hata för att man älskar! Tvärtom! Även när hatet är mer på skoj (jo många fans menar att det oftast är det) så sänder det helt fel signaler och ger legitimitet åt de riktiga galningarnas våld. Jag skulle vilja börja intressera mig för fotboll igen. Hålla på Malmö, men älska Helsingborg för att de har Henke, min personliga favorit efter Zlatan. Jubla när Malmö gör mål, men komma ihåg att jag som barn älskade IFK Göteborg. Fira när Malmö vinner allsvenskan, men gilla Hammarby för att Söder i Stockholm är fantastiskt. Helt klart är att så länge de seriösa delarna av våra supportrar inte kan resonera smartare än neanderthalare så kommer jag inte ta med mina barn på fotboll. Vad skulle de lära sig av det? Hur vill Sveriges fotbollsklackar göra för att locka en ny generation som är mer intresserade av fotboll än av hat och våld. Bollen ligger hos er!
Jag satt på jobbet en fin sommareftermiddag för några år sedan. Jag var laddad inför kvällens derby på Malmö stadion. MFF mot HIF. Fönstret var öppet och utanför hörde jag Malmöklacken komma vandrande nerför gatan. Det var hyllningsramsor och sånger till ”Di Blåe”. Det kändes som en helt ok uppladdning inför matchen. Men precis utanför mitt fönster bytte klacken tema och taktfast dånade de med något de så gärna ville skulle vara basröster: ”HATA, HATA, HATA HELSINGBORG!” Med ens fylldes jag med olust inför matchen och sedan dess har jag sett fler och fler exempel på där hat och ilska blir viktigare än intresset för fotboll.
Det finns en grupp som endast har fotbollen som förevändning för att slåss. De samlas ofta utanför stadion och pucklar på varandra. Lite deras problem, så länge det inte drabbar någon annan. Sedan finns de mer ”seriösa” klackarna som är där för att hylla sitt lag och häckla motståndarlaget. De utger sig för att vara seriösa och ska kunna ansvara för att det blir en trevlig stämning där även yngre ungdomar och barn ska kunna vara med. Men när fansens företrädare uttalar sig i media så häpnar man. De klarar inte av att tydligt ta avstånd från hoten eller våldet. En av klackledarna för en av de större klubbarna säger i ett debattprogram: ”Man måste förstå att det är väldigt mycket passion, när det finns så mycket kärlek så blir det också hat. Då är det inte så konstigt att det kan bli sammanstötningar”. Liknande uttalanden går det att hitta mängder av på fansens egna diskussionsforum. Hatet är en viktig del av passionen.
Ursäkta mig, men i vilket annat sammanhang i livet skulle detta godtas? ”Du vet jag blev så kär, det är så mycket passion och kärlek, klart då att det också blir lite hat och våld” säger kvinnomisshandlaren. ”Du måste förstå: att bli pappa väcker så mycket känslor, det är så mycket passion och ilska”, säger barnmisshandlaren.
Det är ett ohållbart resonemang. Man måste inte hata för att man älskar! Tvärtom! Även när hatet är mer på skoj (jo många fans menar att det oftast är det) så sänder det helt fel signaler och ger legitimitet åt de riktiga galningarnas våld. Jag skulle vilja börja intressera mig för fotboll igen. Hålla på Malmö, men älska Helsingborg för att de har Henke, min personliga favorit efter Zlatan. Jubla när Malmö gör mål, men komma ihåg att jag som barn älskade IFK Göteborg. Fira när Malmö vinner allsvenskan, men gilla Hammarby för att Söder i Stockholm är fantastiskt. Helt klart är att så länge de seriösa delarna av våra supportrar inte kan resonera smartare än neanderthalare så kommer jag inte ta med mina barn på fotboll. Vad skulle de lära sig av det? Hur vill Sveriges fotbollsklackar göra för att locka en ny generation som är mer intresserade av fotboll än av hat och våld. Bollen ligger hos er!
fredag 2 oktober 2009
Min rädsla - mitt ansvar
Vi är många som är rädda för olika saker. Det finns mängder av intressanta fobier, själv känner jag mig väldigt illa till mods vad gäller ormar. En vän till mig lider av vattenkransfobi, en annan av höjdskräck. Vi satt alla tre och diskuterade våra rädslor en dag och samtalet gick ungefär så här:
Ormfobikern: Jag vet ju att det inte är logiskt, men jag blir lätt illamående när jag ser en orm, även om det bara är på TV.
Höjdfobikern: Ja det är helt knäppt, men jag har till och med svårt för att se andra uppe på höjder, eller det räcker med att någon annan klättrar upp för en stege så blir jag illa berörd.
Vattenkransfobikern: Det bara kommer över en, måtte inte kranen stå och droppa eller när jag ska besöka någon; hoppas att de bara har en toalett.
Ormfobikern: Man blir helt irrationell och tror sig se ormar också där det inte finns, några. Kan sitta och lyfta upp fötterna från golvet när jag sitter hemma i soffan och börjar tänka på ormar.
Höjdfobikern: Ja ibland låter man det till och med gå ut över andra. Du får inte klättra i träd. Men jag vet ju att problemet ligger hos mig själv.
Ormfobikern: Jag ville nästan be mina barn säga upp bekantskapen med en kille som gav dem en plastorm på födelsedagspresent.
Vattenkransfobikern: Ja man inser ju att det inte går att förbjuda vattenkranar, eller att folk inte ska få installera så många kranar de vill.
Höjdfobikern: När man väl insett att problemet ligger hos en själv kan man lättare ta tag i det. Det finns ju bra behandlingar. Man kan utsätta sig för sin rädsla stegvis. Börja med att gå upp på en pall och så vidare.
Ormfobikerrn: Ja jag såg en på tv som var mer rädd för ormar än jag. Hon gick till en psykolog en kort tid, fick börja med att se en orm på bild och till slut höll hon i en stor orm, som det naturligaste i världen.
Vattenkransfobikern: När man väl sett vilka problem det ställer till för en själv, så blir ju drivkraften större att behandla det. det är ju min rädsla, mitt ansvar.
Höjdfobikern: Ja och orkar man inte behandla sin rädsla, så får man ju försöka leva med det och inte låta det gå ut över andra.
Tänk om människor med andra slags fobier kunde resonera likadant. Då skulle det kunna låta ungefär så här:
Islamofoben: Jag vet ju att det inte är logiskt, men jag blir lätt illamående när jag ser en kvinna i slöja, även om det bara är på TV.
Homofoben: Ja det är helt knäppt, men jag har till och med svårt för att se två personer av samma kön visa känslor för varandra. Det räcker med att två män håller varandra i handen så blir jag illa berörd.
Islamofoben: Det bara kommer över en, måtte de inte prata arabiska, eller när jag ska besöka någon, hoppas att de inte har Koranen i bokhyllan.
Antisemiten: Man blir helt irrationell och tror sig se judiska konspirationer överallt. Kan sitta och komma på heltokiga konspirationsteorier hemma i soffan när jag kommer att tänka på judar.
Homofoben: Ja ibland låter man det till och med gå ut över andra. Du får inte gifta dig med vem du vill. Men jag vet ju att problemet ligger hos mig själv.
Islamofoben: Jag ville nästan be mina barn säga upp bekantskapen med en muslimsk kille i klassen.
Homofoben: Ja man inser ju att det inte går att förbjuda andra att visa sin kärlek till vem de vill eller att folk inte ska få bo tillsammans med vem de vill. .
Antisemiten: När man väl insett att problemet ligger hos en själv kan man lättare ta tag i det. Då ser man att det finns en massa förklaringsmodeller som inte bygger på en judisk världskonspiration. Man kanske kan ta till sig seriös forskning stegvis, börja med att läsa om förintelsen av andra än förnekare.
Homofoben: Ja jag såg en på tv som var mer rädd för bögar än jag. Hon gick till en psykolog en kort tid, fick börja med att se en bög på bild och till slut kramade hon om en stor bög, som den naturligaste sak i världen.
Islamofoben: När man väl sett vilka problem det ställer till för en själv, så blir ju drivkraften större att behandla det. det är ju min rädsla, mitt ansvar.
Antisemiten: Ja och orkar man inte behandla sin rädsla, så får man försöka leva med det och inte låta det gå ut över andra.
Ormfobikern: Jag vet ju att det inte är logiskt, men jag blir lätt illamående när jag ser en orm, även om det bara är på TV.
Höjdfobikern: Ja det är helt knäppt, men jag har till och med svårt för att se andra uppe på höjder, eller det räcker med att någon annan klättrar upp för en stege så blir jag illa berörd.
Vattenkransfobikern: Det bara kommer över en, måtte inte kranen stå och droppa eller när jag ska besöka någon; hoppas att de bara har en toalett.
Ormfobikern: Man blir helt irrationell och tror sig se ormar också där det inte finns, några. Kan sitta och lyfta upp fötterna från golvet när jag sitter hemma i soffan och börjar tänka på ormar.
Höjdfobikern: Ja ibland låter man det till och med gå ut över andra. Du får inte klättra i träd. Men jag vet ju att problemet ligger hos mig själv.
Ormfobikern: Jag ville nästan be mina barn säga upp bekantskapen med en kille som gav dem en plastorm på födelsedagspresent.
Vattenkransfobikern: Ja man inser ju att det inte går att förbjuda vattenkranar, eller att folk inte ska få installera så många kranar de vill.
Höjdfobikern: När man väl insett att problemet ligger hos en själv kan man lättare ta tag i det. Det finns ju bra behandlingar. Man kan utsätta sig för sin rädsla stegvis. Börja med att gå upp på en pall och så vidare.
Ormfobikerrn: Ja jag såg en på tv som var mer rädd för ormar än jag. Hon gick till en psykolog en kort tid, fick börja med att se en orm på bild och till slut höll hon i en stor orm, som det naturligaste i världen.
Vattenkransfobikern: När man väl sett vilka problem det ställer till för en själv, så blir ju drivkraften större att behandla det. det är ju min rädsla, mitt ansvar.
Höjdfobikern: Ja och orkar man inte behandla sin rädsla, så får man ju försöka leva med det och inte låta det gå ut över andra.
Tänk om människor med andra slags fobier kunde resonera likadant. Då skulle det kunna låta ungefär så här:
Islamofoben: Jag vet ju att det inte är logiskt, men jag blir lätt illamående när jag ser en kvinna i slöja, även om det bara är på TV.
Homofoben: Ja det är helt knäppt, men jag har till och med svårt för att se två personer av samma kön visa känslor för varandra. Det räcker med att två män håller varandra i handen så blir jag illa berörd.
Islamofoben: Det bara kommer över en, måtte de inte prata arabiska, eller när jag ska besöka någon, hoppas att de inte har Koranen i bokhyllan.
Antisemiten: Man blir helt irrationell och tror sig se judiska konspirationer överallt. Kan sitta och komma på heltokiga konspirationsteorier hemma i soffan när jag kommer att tänka på judar.
Homofoben: Ja ibland låter man det till och med gå ut över andra. Du får inte gifta dig med vem du vill. Men jag vet ju att problemet ligger hos mig själv.
Islamofoben: Jag ville nästan be mina barn säga upp bekantskapen med en muslimsk kille i klassen.
Homofoben: Ja man inser ju att det inte går att förbjuda andra att visa sin kärlek till vem de vill eller att folk inte ska få bo tillsammans med vem de vill. .
Antisemiten: När man väl insett att problemet ligger hos en själv kan man lättare ta tag i det. Då ser man att det finns en massa förklaringsmodeller som inte bygger på en judisk världskonspiration. Man kanske kan ta till sig seriös forskning stegvis, börja med att läsa om förintelsen av andra än förnekare.
Homofoben: Ja jag såg en på tv som var mer rädd för bögar än jag. Hon gick till en psykolog en kort tid, fick börja med att se en bög på bild och till slut kramade hon om en stor bög, som den naturligaste sak i världen.
Islamofoben: När man väl sett vilka problem det ställer till för en själv, så blir ju drivkraften större att behandla det. det är ju min rädsla, mitt ansvar.
Antisemiten: Ja och orkar man inte behandla sin rädsla, så får man försöka leva med det och inte låta det gå ut över andra.
onsdag 23 september 2009
Vapenexportmyndighet - lägg av!
Sveriges regering, som lovade att minska antalet myndigheter, vill inrätta en ny myndighet som ska hjälpa Sveriges snuskigaste industri: försvarsindustrin. Absurt!
Man kan definitivt diskutera om Sverige ska ha ett försvar över huvud taget. Det finns dock två saker som talar för. Tänk om alla sparkade befäl kom ut i skolan som lärare med major Björklund som skolÖB, ingen vacker tanke. Ett ännu starkare argument för att inte lägga ner försvaret (än?) är att en stark majoritet av Sveriges befolkning vill behålla det. Däremot finns det ingen anledning att behålla vapenindustrin i Sverige. Här borde vi redan idag kunna enas om att lägga ner. Därför är inrättandet av en ny myndighet för att främja denna industri helt uppåt väggarna.
1. Det är dyrt för Sverige att ha en egen vapenindustri
Om vi kan enas om att vi tills vidare ska behålla försvaret, borde vi också kunna enas om att vi bör få mesta möjliga försvar för minsta möjliga pengar. Då är en egen vapenindustri helt bortkastade pengar. Sverige har enligt undersökningar mycket högre kostnader per stridande enhet än jämförbara länder, vad jag förstår, till stor del på grund av att vi envisas med att utveckla eget försvarsmateriel. Det säger sig själv att det är bättre att köpa in försvarsmateriel av något land som kan specialisera sig mer på detta än vi själva. Den enkla lagen om komparativa fördelar, som en borgerlig regering borde ha koll på.
Det framgår med andra ord att försvarsindustrin idag inte kan bära sina egna kostnader. Vi har ett för litet land och är för dåliga på att konkurera med andra länders vapentillverkning. Detta även om vi tummar på våra krav och säljer till länder som vi i andra sammanhang fördömer.
2. Vapenindustrin ger Sverige ett ruttet anseende internationellt
Tidigare har regeringen försökt främja andra svenska exportnäringar. Det kan diskuteras om det är regeringens uppgift, men ok för att ge en bra bild av Sverige. Det har till exempel handlat om att visa Sveriges styrka inom ny teknik, musik och design. Detta är områden som förhoppningsvis ger en positiv bild av Sverige. Att stödja en smutsig vapenindustri känd för mutor och export till krigförande länder ger en sunkig bild av Sverige. Är det verkligen det vi vill att folk ska förknippa Sverige med?
3. Vi blir delansvariga i det dödande och hot om dödande som våra vapen används till
I svensk lagstiftning är vapenexport generellt förbjuden. Är det inte dubbelmoral att ha en lag som förbjuder export kombinerat med en myndighet som ska främja denna förbjudna export? När Sverige idag säljer vapen så är det undantag mot förbudet, som godkänns av kontrollmyndigheten ISP. Detta verkar inte vara myndigheten med den grymmaste kollen. Förra året tyckte de att det var OK att exportera vapen till bland annat Pakistan och Saudiarabien. Två länder som ständigt kränker de mänskliga rättigheterna. Även om ISP skulle klara av att inte godkänna den mest sjuka försäljningen, så vet vi ju aldrig var vapnen hamnar i slutänden: Hos aggressiva krigförande länder, hos terroristorganisationer eller i händerna på barnsoldater kidnappade från sina hem.
När Desmond Tutu, ärkebiskop och nobelpristagare går ut och beklagar att Sverige, som tidigare varit Sydafrikas vän, nu tvingar på landet vapen som de inte behöver, borde vi lyssna! Så snälla Sten Tolgfors, lägg ner tanken på en ny myndighet. Jag hade hoppats att en borgerlig regering skulle se över vilka myndigheter som kan läggas ner, inte starta nya. När en ny myndighet dessutom kommer att marknadsföra Sverige som ett land för dubbelmoral och skitiga affärer finns väl inget att tveka på!
http://www.regeringen.se/sb/d/7372
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/vapen-pa-villovagar-1.925345
http://www.dn.se/opinion/debatt/sanningskommision-behovs-om-jas-mutorna-1.893072
http://www.youtube.com/watch?v=ZIXlWPsS-Hk&feature=channel_page
Man kan definitivt diskutera om Sverige ska ha ett försvar över huvud taget. Det finns dock två saker som talar för. Tänk om alla sparkade befäl kom ut i skolan som lärare med major Björklund som skolÖB, ingen vacker tanke. Ett ännu starkare argument för att inte lägga ner försvaret (än?) är att en stark majoritet av Sveriges befolkning vill behålla det. Däremot finns det ingen anledning att behålla vapenindustrin i Sverige. Här borde vi redan idag kunna enas om att lägga ner. Därför är inrättandet av en ny myndighet för att främja denna industri helt uppåt väggarna.
1. Det är dyrt för Sverige att ha en egen vapenindustri
Om vi kan enas om att vi tills vidare ska behålla försvaret, borde vi också kunna enas om att vi bör få mesta möjliga försvar för minsta möjliga pengar. Då är en egen vapenindustri helt bortkastade pengar. Sverige har enligt undersökningar mycket högre kostnader per stridande enhet än jämförbara länder, vad jag förstår, till stor del på grund av att vi envisas med att utveckla eget försvarsmateriel. Det säger sig själv att det är bättre att köpa in försvarsmateriel av något land som kan specialisera sig mer på detta än vi själva. Den enkla lagen om komparativa fördelar, som en borgerlig regering borde ha koll på.
Det framgår med andra ord att försvarsindustrin idag inte kan bära sina egna kostnader. Vi har ett för litet land och är för dåliga på att konkurera med andra länders vapentillverkning. Detta även om vi tummar på våra krav och säljer till länder som vi i andra sammanhang fördömer.
2. Vapenindustrin ger Sverige ett ruttet anseende internationellt
Tidigare har regeringen försökt främja andra svenska exportnäringar. Det kan diskuteras om det är regeringens uppgift, men ok för att ge en bra bild av Sverige. Det har till exempel handlat om att visa Sveriges styrka inom ny teknik, musik och design. Detta är områden som förhoppningsvis ger en positiv bild av Sverige. Att stödja en smutsig vapenindustri känd för mutor och export till krigförande länder ger en sunkig bild av Sverige. Är det verkligen det vi vill att folk ska förknippa Sverige med?
3. Vi blir delansvariga i det dödande och hot om dödande som våra vapen används till
I svensk lagstiftning är vapenexport generellt förbjuden. Är det inte dubbelmoral att ha en lag som förbjuder export kombinerat med en myndighet som ska främja denna förbjudna export? När Sverige idag säljer vapen så är det undantag mot förbudet, som godkänns av kontrollmyndigheten ISP. Detta verkar inte vara myndigheten med den grymmaste kollen. Förra året tyckte de att det var OK att exportera vapen till bland annat Pakistan och Saudiarabien. Två länder som ständigt kränker de mänskliga rättigheterna. Även om ISP skulle klara av att inte godkänna den mest sjuka försäljningen, så vet vi ju aldrig var vapnen hamnar i slutänden: Hos aggressiva krigförande länder, hos terroristorganisationer eller i händerna på barnsoldater kidnappade från sina hem.
När Desmond Tutu, ärkebiskop och nobelpristagare går ut och beklagar att Sverige, som tidigare varit Sydafrikas vän, nu tvingar på landet vapen som de inte behöver, borde vi lyssna! Så snälla Sten Tolgfors, lägg ner tanken på en ny myndighet. Jag hade hoppats att en borgerlig regering skulle se över vilka myndigheter som kan läggas ner, inte starta nya. När en ny myndighet dessutom kommer att marknadsföra Sverige som ett land för dubbelmoral och skitiga affärer finns väl inget att tveka på!
http://www.regeringen.se/sb/d/7372
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/vapen-pa-villovagar-1.925345
http://www.dn.se/opinion/debatt/sanningskommision-behovs-om-jas-mutorna-1.893072
http://www.youtube.com/watch?v=ZIXlWPsS-Hk&feature=channel_page
måndag 14 september 2009
Kristdemokraterna, kulturen och den vanliga människan
I somras startade Göran Hägglund och Kristdemokraterna sitt ”korståg” för den vanliga människan först vid Kristdemokraternas riksting och sedan vid talet i Almedalen.
”det finns väldigt många människor som känner sig främmande inför den här, alltså, en elit som försöker tala om precis hur man ska leva sitt liv. Den eliten finns ju också företrädd i politiken, som alltmer vill styra människors göranden och låtanden, i stället för att lämna folk i fred och låta människor göra på det sätt som de själva tycker är bäst.” (Hägglund Expressen 4/9)
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1694866/goran-hagglund-om-verklighetens-folk-populism-och-samarbetet-i-alliansen
Frågan är vilka människor det egentligen är Kristdemokraterna talar om? Vilka är verklighetens folk? Och vilken är den elit Hägglund talar om?
Är Kristdemokraterna verkligen goda representanter för den ”vanliga” människan? Det de kallar verklighetens folk? Den vanliga svensken är för könsneutrala äktenskap, är inte troende och röstar inte på kristdemokraterna. Kristdemokraterna är snarast i det svenska landskapet att betrakta som ganska ovanliga. Ett slags overklighetens folk.
Och är inte Hägglund och Kristdemokraterna just en del av den elit han kritiserar? Vill inte just Krisdemokraterna styra människors göranden och låtanden? De motsätter sig könsneutrala äktenskap, adoption för homosexuella och nu senast går de till storms mot kultureliten. Allt detta är olika sätt att försöka styra människors göranden och låtanden in mot en liten begränsad fålla som passar just kristdemokraternas världsbild.
På Kristdemokraternas riksting talade Hägglund även om att konstens roll är att vara vacker och uppbygglig. Kultur handlar enligt Hägglund om att se många världar, att vidga sin erfarenhet och fantasi. Detta blir väldigt paradoxalt när Hägglund samtidigt kritiserar konstverk och kulturarbetare som bidrar till just detta men som Hägglund endast menar är ute efter att förnedra och väcka anstöt. Som exempel nämns bland annat Ecco Homo som likställs med Muhammedkarikatyrerna. Två konstverk med helt olika utgångspunkter.
Ecco homo utställningen var en del av en inomkyrklig debatt, som slog uppåt mot en förhärskande syn på kristendomens tolkning, som vidgade kristendomen och öppnade upp för människor som känt sig exkluderade och som genom utställningen kunde känna sig sedda och bekräftade. Detta är absolut inte förnedrande utan här är det snarare Kds syn på olika sexuella minoriteter som är förnedrande. Utställningen öppnade upp för precis det som Hägglund efterlyser: att vidga sin egen erfarenhet och fantasi. Jag tror att det fanns många besökare som upplevde just denna konst som både vacker och uppbygglig även om Hägglund säkert inte skulle hålla med.
Karikatyrteckningarna av Muhammed är gjorda i en helt annan kontext. De är gjorda och publicerade i ett samhälle där de som är muslimer är i minoritet och redan är hårt utsatta. Teckningarna slår alltså neråt. Teckningarna är inte gjorda av muslimer som vill ifrågasätta eller diskutera sin egen religion. Detta är två stora skillnader mot Ecco Homo. Att inte se detta är skrämmande.
I DN 17/9 så fortsätter Hägglund sitt "korståg" och citerar Lundells "Höga hästar"
"En och annan som sitter där
På sina höga hästar och vet
Hur det är
Jag menar ni som vet så bestämt
Hur allting ligger till
Vad ni vet är bara hur ni vill
Att det ska ligga till"
http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221
Citatet är främst riktat mot socialdemokraterna, de kulurradikala kretsarna och normkritikerna som Hägglund endast menar är ute efter att provocera, ifrågasätta och lägga sig i och håna den "vanliga" svenskens liv. Här följer Hägglund en tradition som går igen hos de konservativa krafterna genom historien. De som har ifrågasatt etablerade sanningar har alltid blivit bespottadde och förlöjligade. Detta gällde såväl de som en gång i tiden hävdade att jorden var rund som de som stred för att kvinnor skulle ha rösträtt. De konservativa har alltid beskyllt de som vill ändra och ifrågasätta det rådande för att lägga sig i människors liv. Men även de konservativas sätt att se världen lägger sig i människors liv och sätter ramar eller öppnar upp för människors sätt att leva. Något Hägglund vill förneka.
Normkritiken vill tvärt emot vad Hägglund menar öppna upp människors liv, de vill mångfald till skillnad från enfald. De vill visa på att det inte finns ett enda sätt att vara på utan många. Hägglund får gärna säga vad han vill, rösta på vad han vill, skratta åt vad han vill, ligga med vem han vill bara vi andra får det också. Jag vill därför vända Lundells "Höga hästar" mot Hägglund och Kristdemokraterna själva. "Jag menar ni som vet så bestämt hur allting ligger till. Vad ni vet är bara hur ni vill att det ska ligga till."
Talet om det vardagliga folket tillsammans med talet om den vackra och den uppbyggliga konsten gör att Kd:s kultursyn blir förvillande lik Sverigedemokraternas. Detta är synd och jag tror absolut inte det är meningen, även om Kd också när det gäller synen på kön och sexualitet är skrämmande lika Sverigedemokraterna.
Vem är det som ska bestämma vad som är vackert och uppbyggligt? Vem är det som ska bestämma vad som är vanligt? Är det Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna måste jag säga att jag är uppriktigt rädd för vad det skulle innebära för kulturens och Sveriges framtid.
”det finns väldigt många människor som känner sig främmande inför den här, alltså, en elit som försöker tala om precis hur man ska leva sitt liv. Den eliten finns ju också företrädd i politiken, som alltmer vill styra människors göranden och låtanden, i stället för att lämna folk i fred och låta människor göra på det sätt som de själva tycker är bäst.” (Hägglund Expressen 4/9)
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1694866/goran-hagglund-om-verklighetens-folk-populism-och-samarbetet-i-alliansen
Frågan är vilka människor det egentligen är Kristdemokraterna talar om? Vilka är verklighetens folk? Och vilken är den elit Hägglund talar om?
Är Kristdemokraterna verkligen goda representanter för den ”vanliga” människan? Det de kallar verklighetens folk? Den vanliga svensken är för könsneutrala äktenskap, är inte troende och röstar inte på kristdemokraterna. Kristdemokraterna är snarast i det svenska landskapet att betrakta som ganska ovanliga. Ett slags overklighetens folk.
Och är inte Hägglund och Kristdemokraterna just en del av den elit han kritiserar? Vill inte just Krisdemokraterna styra människors göranden och låtanden? De motsätter sig könsneutrala äktenskap, adoption för homosexuella och nu senast går de till storms mot kultureliten. Allt detta är olika sätt att försöka styra människors göranden och låtanden in mot en liten begränsad fålla som passar just kristdemokraternas världsbild.
På Kristdemokraternas riksting talade Hägglund även om att konstens roll är att vara vacker och uppbygglig. Kultur handlar enligt Hägglund om att se många världar, att vidga sin erfarenhet och fantasi. Detta blir väldigt paradoxalt när Hägglund samtidigt kritiserar konstverk och kulturarbetare som bidrar till just detta men som Hägglund endast menar är ute efter att förnedra och väcka anstöt. Som exempel nämns bland annat Ecco Homo som likställs med Muhammedkarikatyrerna. Två konstverk med helt olika utgångspunkter.
Ecco homo utställningen var en del av en inomkyrklig debatt, som slog uppåt mot en förhärskande syn på kristendomens tolkning, som vidgade kristendomen och öppnade upp för människor som känt sig exkluderade och som genom utställningen kunde känna sig sedda och bekräftade. Detta är absolut inte förnedrande utan här är det snarare Kds syn på olika sexuella minoriteter som är förnedrande. Utställningen öppnade upp för precis det som Hägglund efterlyser: att vidga sin egen erfarenhet och fantasi. Jag tror att det fanns många besökare som upplevde just denna konst som både vacker och uppbygglig även om Hägglund säkert inte skulle hålla med.
Karikatyrteckningarna av Muhammed är gjorda i en helt annan kontext. De är gjorda och publicerade i ett samhälle där de som är muslimer är i minoritet och redan är hårt utsatta. Teckningarna slår alltså neråt. Teckningarna är inte gjorda av muslimer som vill ifrågasätta eller diskutera sin egen religion. Detta är två stora skillnader mot Ecco Homo. Att inte se detta är skrämmande.
I DN 17/9 så fortsätter Hägglund sitt "korståg" och citerar Lundells "Höga hästar"
"En och annan som sitter där
På sina höga hästar och vet
Hur det är
Jag menar ni som vet så bestämt
Hur allting ligger till
Vad ni vet är bara hur ni vill
Att det ska ligga till"
http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221
Citatet är främst riktat mot socialdemokraterna, de kulurradikala kretsarna och normkritikerna som Hägglund endast menar är ute efter att provocera, ifrågasätta och lägga sig i och håna den "vanliga" svenskens liv. Här följer Hägglund en tradition som går igen hos de konservativa krafterna genom historien. De som har ifrågasatt etablerade sanningar har alltid blivit bespottadde och förlöjligade. Detta gällde såväl de som en gång i tiden hävdade att jorden var rund som de som stred för att kvinnor skulle ha rösträtt. De konservativa har alltid beskyllt de som vill ändra och ifrågasätta det rådande för att lägga sig i människors liv. Men även de konservativas sätt att se världen lägger sig i människors liv och sätter ramar eller öppnar upp för människors sätt att leva. Något Hägglund vill förneka.
Normkritiken vill tvärt emot vad Hägglund menar öppna upp människors liv, de vill mångfald till skillnad från enfald. De vill visa på att det inte finns ett enda sätt att vara på utan många. Hägglund får gärna säga vad han vill, rösta på vad han vill, skratta åt vad han vill, ligga med vem han vill bara vi andra får det också. Jag vill därför vända Lundells "Höga hästar" mot Hägglund och Kristdemokraterna själva. "Jag menar ni som vet så bestämt hur allting ligger till. Vad ni vet är bara hur ni vill att det ska ligga till."
Talet om det vardagliga folket tillsammans med talet om den vackra och den uppbyggliga konsten gör att Kd:s kultursyn blir förvillande lik Sverigedemokraternas. Detta är synd och jag tror absolut inte det är meningen, även om Kd också när det gäller synen på kön och sexualitet är skrämmande lika Sverigedemokraterna.
Vem är det som ska bestämma vad som är vackert och uppbyggligt? Vem är det som ska bestämma vad som är vanligt? Är det Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna måste jag säga att jag är uppriktigt rädd för vad det skulle innebära för kulturens och Sveriges framtid.
onsdag 9 september 2009
Lägg ner Rättvisemärkt och Kravmärkt
Det är jobbigt att vara konsument. Det är så mycket att hålla reda på; olika märkningar, olika giftiga tillsatser, en massa E-ingredienser som man inte riktigt vet vad de gör med kroppen. De kanske två största områdena idag gäller kravmärkning och rättvisemärkning. Kravmärkning ges till produkter som tagit olika hänsyn till miljön, rättvisemärkning till produkter som tar hänsyn till människors arbetsvillkor. En del producenter menar att de visst tillverkar miljövänliga eller rättvisa produkter, men de har inte råd eller tid att administrera för att få märkning. Är det inte konstigt att bevisbördan ligger på de som försöker göra bra saker istället för på de producenter som vill mata oss med skit? Riskerar inte vi som konsumenter att se märkta produkter som det som avviker och den giftiga maten producerad utan mänsklig hänsyn som det normala?
Nötallergiker och rökare verkar ha löst det på ett bättre sätt. Jag skulle vilja se en kombination av dessa sätt att innehållsdeklarera vad gäller sociala förhållanden och miljö. Detta hade gjort bra produkter till det normala och de andra som avvikande. När man köper choklad får man alltid veta att chokladen kan innehålla spår av nötter. Det är alltså inte de helt nötfria som behöver skylta upp utan de som riskerar att kväva nötallergiker. På cigarettpaket är det svårt att missa att det är skit man sätter i sig. Stort och tydligt kungörs det att rökning dödar. Skulle det vara omöjligt att införa detta på till att börja med mat? Då skulle vi kunna få se följande tydliga skrifter på några olika matvaror:
Nötallergiker och rökare verkar ha löst det på ett bättre sätt. Jag skulle vilja se en kombination av dessa sätt att innehållsdeklarera vad gäller sociala förhållanden och miljö. Detta hade gjort bra produkter till det normala och de andra som avvikande. När man köper choklad får man alltid veta att chokladen kan innehålla spår av nötter. Det är alltså inte de helt nötfria som behöver skylta upp utan de som riskerar att kväva nötallergiker. På cigarettpaket är det svårt att missa att det är skit man sätter i sig. Stort och tydligt kungörs det att rökning dödar. Skulle det vara omöjligt att införa detta på till att börja med mat? Då skulle vi kunna få se följande tydliga skrifter på några olika matvaror:
- Dessa vindruvor är kraftigt besprutade. De innehåller restprodukter som överskrider vad som är lämpligt för barn med 900%. Vi rekommenderar verkligen inte att ni äter dem.
- Dessa bananer har plockats av människor som lever under omänskliga förhållanden. På våra plantager bor arbetarna med familjer och de blir besprutade av gifter dagligen. Detta leder till förkortat liv och mängder av sjukdomar.
- Denna chokladkaka kan vara producerad av barnslavar. En stor del av kakaoplantagen använder barnslavar som kidnappats från sina hem. Vi kan inte garantera att detta inte förekommer på de plantager vi använder.
- Den här fläskfilén kommer från en gris som har lidit oerhört. På våra gårdar får djuren alldeles för litet utrymme, vi kastrerar och stympar våra grisar utan bedövning. Våra grisar är stressade och mår dåligt större delen av sitt liv.
- Vi som tillverkar den här barnmaten beter oss samtidigt omänskligt mot kvinnor och barn i den fattigare delen av världen. Genom att övertyga fattiga kvinnor att övergå till vår böstmjölksersättning istället för att amma orsakar vi ökad barndödlighet och onödiga utgifter för redan mycket fattiga människor.
- Den här vaniljglassen innehåller definitivt ingen vanilj. Däremot flertalet konstgjorda smakämnen, stabiliseringsmedel och konserveringsmedel som i kombination inte kunnat bevisas ofarliga.
Det är hög tid att ge oss alla konsumenter samma rättigheter som nötallergiker och rökare.
torsdag 3 september 2009
Svenskarna och rymden - När journalistiken är som sämst
Ingen har väl missat att den svenske astronauten Christer Fugelsang är ute och svävar i rymden för andra gången. Personligen har jag väldigt svårt att intressera mig för de ständiga reportagen om denna fraktresa. Jag tycker nog helt enkelt att jorden är en tillräckligt intressant plats. När radions ekoredaktion i en av sina treminuterssändningar väljer att rapportera om att rymdfärden blivit uppskjuten på grund av en trasig ventil, blir jag till och med förbannad. Varför väljer man att ta av sina dyrbara tre minuter till detta? Samtidigt som detta sker är det ett historiskt val på gång i Japan, nya rättegångar mot fredliga demonstranter inleds i Iran, toppmöten pågår inom EU kring världskrig och miljöfrågor, regeringens dominerande parti har stämma och övriga delar av världen bara väntar på att bevakas och rapporteras ifrån. Hur väljer man att prioritera? Har rymdnördarna blivit så många, eller är det bara ekoredaktionen som i nationalistisk iver, över svenskar i rymden, går vilse i nyhetsdjungeln?
Det är inte lite information om denna pseudohändelse vi förväntas vilja läsa. Som exempel kan vi ta DN's bevakning senaste veckan:
- Lördag 29 augusti förstasida + mittuppslaget
- Söndag 30 augusti förstasida + helsida
- Måndag 31 augusti förstasida + kolumn
- Tisdag 1 september kolumn
- Onsdag 2 september kolumn
- Torsdag 3 september förstasida + helsida
- Till detta kommer en massiv bevakning påDN.se.
Inte nog med att det rapporteras massiva mängder om denna övningsresa. Det som rapporteras saknar så gott som totalt journalistisk ambition. Det är reportage som fokuserar på tekniska detaljer, avancerade ritningar och ren beskrivning av vad som sker. Det kan vara två dagars rapporteringar som enbart handlar om att rymdfärden skjuts upp och lite spekulationer om hur alvarligt felet är. Det känns som om DN tagit Nasas pressmeddelanden rakt av och publicerat som sina egna. Vilka andra utländska myndigheter ger man så massiv marknadsföring i svensk press?
En enda artikel (av ovan refererade) frågar sig ytligt vad nyttan är med det hela och nämner att vi svenskar lägger två kronor per person och år. Här närmar man sig någon form av ifrågasättande journalistik. Men som sagt det är väldigt magert i jämförelse med Nasas direktöversatta information och fylls för säkerhets skull ut med en storbild om hur dockningen går till. Intressant för en mer ifrågasättande journalistik skulle kunna vara:
- att gräva vidare i vilka funktioner dessa resor egentligen fyller
- att fundera kring vad amerikanska staten lägger ner och vad de skulle kunna göra för de pengarna i stället. (Hur mycket sjukvård till personer utan försäkringar räcker en rymdpromenad till?)
- att undersöka konsekvenserna för miljön av en uppskjutning och av rymdprogrammet i sin helhet
- att titta närmre på kapplöpningen om rymden mellan USA/Europa och de nya supermakterna Indien och Kina
Under tiden fortsätter Christer att bära över lådor från Discovery till ISS.
Av: Martin Nihlgård
torsdag 27 augusti 2009
torsdag 20 augusti 2009
Obegripliga höger- och vänsterperspektiv, del 2 islamofobi/antisemitism
Efter Andreas Malms bok om islamofobi har det kommit igång en debatt där högerskribenter (Ex Rudbeck) ifrågasätter att det finns islamofobi. Samtidigt kan man se vänsterdemonstranter som i sin iver att försvara Palestina glider över i antisemitism.
Hur har detta blivit en fråga om höger och vänster? Varför har det blivit så svart eller vitt? Kan man inte se att det finns både islamofobi och antisemitism i Sverige, så har man verkligen ett kraftigt tunnelseende.
Islamofobin i Sverige är tydlig. De främlingsfientliga partierna har gått från att vara allmänt mot invandrare, till att mer och mer betona vilket hot islam utgör mot det ”svenska”. Detta gäller såväl Sverigedemokraterna, som Skånepartiet. Samtidigt ser vi hur muslimer diskrimineras på arbetsmarknad och bostadsmarknad. Jag har själv sökt lokal i Stockholm för en muslimsk organisation. En mäklare sa helt öppet till mig att det är bättre om jag, som ickemuslim är den som kommer och tittar på lokalen. Mina kollegor, kvinnor i slöja och mörka män i skägg, skulle enligt henne skrämma bort möjliga hyresvärdar. Samtalsklimatet i samhället har hårdnat. Det är idag ofta helt legitimt att prata skit om muslimer på arbetsplatser, på föräldramöten och runt fikabord.
Antisemitismen i Sverige är inte försvunnen. Det sätts allt för ofta likhetstecken mellan Israel och judendom. Vid demonstrationer till stöd för Palestina syns plakat med likhetstecken mellan davidsstjärnan och hakkorset. I TV-sändningar från mellanöstern (som vi kan se här) visas förklenande schabloner av judar som påminner om europeiskt trettiotal. På Malmö Opera har man satt upp Jesus Christ Superstar, en välbesökt och uppskattad föreställning. I uppsättningen så betonas judiskheten hos Jesus motståndare, medan den inte syns alls hos hans anhängare. Alla torde de ha varit lika mycket judar! En klassisk form av kristen antisemitism, som borde varit försvunnen efter andra världskrigets slut.
Jag vill att både muslimer och judar i Sverige ska mötas med respekt och kärlek. Islam och judendom har varit helt centrala för Europas utveckling till vad det är idag. Att förneka att det finns islamofobi och antisemitism i Sverige idag är otroligt naivt. Samtidigt ska vi givetvis kunna kritisera former av religionsutövande som strider mot de mänskliga rättigheterna och stater som använder mer våld än nöden kräver!
Av: Martin Nihlgård
Hur har detta blivit en fråga om höger och vänster? Varför har det blivit så svart eller vitt? Kan man inte se att det finns både islamofobi och antisemitism i Sverige, så har man verkligen ett kraftigt tunnelseende.
Islamofobin i Sverige är tydlig. De främlingsfientliga partierna har gått från att vara allmänt mot invandrare, till att mer och mer betona vilket hot islam utgör mot det ”svenska”. Detta gäller såväl Sverigedemokraterna, som Skånepartiet. Samtidigt ser vi hur muslimer diskrimineras på arbetsmarknad och bostadsmarknad. Jag har själv sökt lokal i Stockholm för en muslimsk organisation. En mäklare sa helt öppet till mig att det är bättre om jag, som ickemuslim är den som kommer och tittar på lokalen. Mina kollegor, kvinnor i slöja och mörka män i skägg, skulle enligt henne skrämma bort möjliga hyresvärdar. Samtalsklimatet i samhället har hårdnat. Det är idag ofta helt legitimt att prata skit om muslimer på arbetsplatser, på föräldramöten och runt fikabord.
Antisemitismen i Sverige är inte försvunnen. Det sätts allt för ofta likhetstecken mellan Israel och judendom. Vid demonstrationer till stöd för Palestina syns plakat med likhetstecken mellan davidsstjärnan och hakkorset. I TV-sändningar från mellanöstern (som vi kan se här) visas förklenande schabloner av judar som påminner om europeiskt trettiotal. På Malmö Opera har man satt upp Jesus Christ Superstar, en välbesökt och uppskattad föreställning. I uppsättningen så betonas judiskheten hos Jesus motståndare, medan den inte syns alls hos hans anhängare. Alla torde de ha varit lika mycket judar! En klassisk form av kristen antisemitism, som borde varit försvunnen efter andra världskrigets slut.
Jag vill att både muslimer och judar i Sverige ska mötas med respekt och kärlek. Islam och judendom har varit helt centrala för Europas utveckling till vad det är idag. Att förneka att det finns islamofobi och antisemitism i Sverige idag är otroligt naivt. Samtidigt ska vi givetvis kunna kritisera former av religionsutövande som strider mot de mänskliga rättigheterna och stater som använder mer våld än nöden kräver!
Av: Martin Nihlgård
torsdag 13 augusti 2009
Varför är Israel-Palestina en höger-vänsterfråga?
Skillnaden mellan höger och vänster suddas ut mer och mer. Moderaterna blir det nya arbetarpartiet och socialdemokraterna gillar privata företag. Centrala ideologiska grunder förflyttas. Samtidigt finns det frågor som förblir tydligt höger och vänster fast de inte går att föra tillbaks till grundideologerna. Två tydliga exempel är Israel-Palestina konflikten, som jag kommer att behandla här samt uttalanden om islamofobi respektive antisemitism som jag kommer att behandla i en senare text. I dessa frågor verkar en persons placering på en höger- vänsterskala avgöra vad man ska tycka.
Varför är det så att människor på högerkanten alltid försvarar Israel, oavsett om landet styrs av Likud eller Arbetarpartiet? Varför är det så att människor på vänsterkanten alltid försvarar Palestina oavsett om landet styrs av PLO eller Hamas. Det finns få frågor som är så laddade och hela valet av språk verkar styras av ens höger- respektive vänstertillhörighet. Vänstern talar om att landet Palestina är förtyckt av en ockuperande krigisk och apartheidliknande stat som byggt in dem bakom en ”berlinmur”. Högern talar om Israel som regionens enda demokrati som måste försvar sig med en skyddsbarriär mot aggressiva självmordsbombande terrorister.
Högerretoriker väljer ofta att blunda för eller bagatellisera Israels övervåld, bosättningar på stulen mark, mördande av barn och raserande av oskyldiga människors hem. Vänsterretoriker väljer ofta att inte prata om Hamas grumliga demokratisyn, deras fängslande och avrättande av sina egna oppositionella landsmän. Palestinaschalen har blivit en vänstersymbol och Israels flagga en högersymbol.
Jag kan inte hur jag än gör förstå i vilka ideologiska arv som förklarar detta. Är det inte till och med så att Israel byggdes upp, till stor del, av en vänsterrörelse med kollektiva jordbruk och gemensamt ägande? Är det inte så att de muslimska palestinska partierna med en ofta moralkonservativ ådra, betonande av familjen och religionen som centrala delar i statsbygget ligger nära klassisk högerideologi?
Kan man imponeras av Israels demokratiska institutioner, samtidigt som man föraktar landets likheter med Sydafrikas apartheid? Kan man se det lidande som palestinierna orättmätigt utsätts för samtidigt som man fördömer Hamas tortyr av sina egna? Jag önskar att vi i framtiden får se ungmoderater i Palestinaschalar som protesterar mot Israels ockupation. Samtidigt vill jag se ung vänster demonstrera för Israels rätt att existera. Det borde inte vara omöjligt, för detta är ingen fråga om höger och vänster. Eller?
Varför är det så att människor på högerkanten alltid försvarar Israel, oavsett om landet styrs av Likud eller Arbetarpartiet? Varför är det så att människor på vänsterkanten alltid försvarar Palestina oavsett om landet styrs av PLO eller Hamas. Det finns få frågor som är så laddade och hela valet av språk verkar styras av ens höger- respektive vänstertillhörighet. Vänstern talar om att landet Palestina är förtyckt av en ockuperande krigisk och apartheidliknande stat som byggt in dem bakom en ”berlinmur”. Högern talar om Israel som regionens enda demokrati som måste försvar sig med en skyddsbarriär mot aggressiva självmordsbombande terrorister.
Högerretoriker väljer ofta att blunda för eller bagatellisera Israels övervåld, bosättningar på stulen mark, mördande av barn och raserande av oskyldiga människors hem. Vänsterretoriker väljer ofta att inte prata om Hamas grumliga demokratisyn, deras fängslande och avrättande av sina egna oppositionella landsmän. Palestinaschalen har blivit en vänstersymbol och Israels flagga en högersymbol.
Jag kan inte hur jag än gör förstå i vilka ideologiska arv som förklarar detta. Är det inte till och med så att Israel byggdes upp, till stor del, av en vänsterrörelse med kollektiva jordbruk och gemensamt ägande? Är det inte så att de muslimska palestinska partierna med en ofta moralkonservativ ådra, betonande av familjen och religionen som centrala delar i statsbygget ligger nära klassisk högerideologi?
Kan man imponeras av Israels demokratiska institutioner, samtidigt som man föraktar landets likheter med Sydafrikas apartheid? Kan man se det lidande som palestinierna orättmätigt utsätts för samtidigt som man fördömer Hamas tortyr av sina egna? Jag önskar att vi i framtiden får se ungmoderater i Palestinaschalar som protesterar mot Israels ockupation. Samtidigt vill jag se ung vänster demonstrera för Israels rätt att existera. Det borde inte vara omöjligt, för detta är ingen fråga om höger och vänster. Eller?
Nu startar vi igen
På fredag (14 augusti) är det dags för "terminsstart" för Fem meter upp i luften. Då kommer vi att titta på varför vissa frågor verkar fast låsta till höger-vänsterskalan.
Under sommaren har det ramlat in ett fåtal kommentarer. En del av dessa har varit riktigt osmakliga och skickats in anonymt. Vill du göra sjuka kommentarer som vi ska publicera så får du i alla fall ha modet att stå för det och berätta vem du är. Dessa kommentarer kommer annars aldrig att publiceras här.
Under sommaren har det ramlat in ett fåtal kommentarer. En del av dessa har varit riktigt osmakliga och skickats in anonymt. Vill du göra sjuka kommentarer som vi ska publicera så får du i alla fall ha modet att stå för det och berätta vem du är. Dessa kommentarer kommer annars aldrig att publiceras här.
torsdag 25 juni 2009
Sommar i luften
Nu tar vi ledigt ett par veckor. Åter igen fredag 14 augusti.
Det känns att det är sommar i luften. En fin sommar. Första sommaren som homosexuella i Sverige får gifta sig. En sommar där vi kan glädja oss åt att Sverige inte representeras av rasistsistka partier i Europaparlamentet. En sommar där vi slipper kungar och drottningar som gifter sig i Sverige. En sommar där en del svenskar tror, andra tvivlar och ytterligare någar inte tror alls. I bästa fall är sommaren på väg även i Iran. Det känns som om världen blir ytterligare lite bättre att leva i för ytterligare några människor.
Under hösten kommer vi att titta närmare på Sverigedemokraterna, vi hoppas givetvis slippa dem i riksdagen också. Vi kommer att undersöka vad höger och vänster är i dag, skriva något om fotboll och säkert en mängd andra intressanta ämnen. Vi ses fredag 14 augusti.
Det känns att det är sommar i luften. En fin sommar. Första sommaren som homosexuella i Sverige får gifta sig. En sommar där vi kan glädja oss åt att Sverige inte representeras av rasistsistka partier i Europaparlamentet. En sommar där vi slipper kungar och drottningar som gifter sig i Sverige. En sommar där en del svenskar tror, andra tvivlar och ytterligare någar inte tror alls. I bästa fall är sommaren på väg även i Iran. Det känns som om världen blir ytterligare lite bättre att leva i för ytterligare några människor.
Under hösten kommer vi att titta närmare på Sverigedemokraterna, vi hoppas givetvis slippa dem i riksdagen också. Vi kommer att undersöka vad höger och vänster är i dag, skriva något om fotboll och säkert en mängd andra intressanta ämnen. Vi ses fredag 14 augusti.
torsdag 18 juni 2009
Popularisera kungahuset
Så här i midsommartid vaknar lätt våra nationalromantiska sidor. Så varför inte fundera lite kring kungahuset? Kungahuset blir mer folkligt när en ”son av folket” i Herr Daniel Westling gifts in. Varför inte popularisera mera? Låt oss köra hela vägen! Här kommer mitt förslag:
Jag ser framför mig en TV-show, som kombinerar det bästa från en mängd olika program typ Idol, The Bachelor och Bonde söker fru, med titeln Kronprinsessan, vem blir Sveriges nästa prins?
Inledningsvis får villiga män och kvinnor skriva brev med bild där de presenterar sig själva. En fösta gallring kan göras av kungen med fru (denna bit skiljer sig med andra ord inte så mycket från hur det fungerar idag). Tolv unga vackra kvinnor och män går vidare till själva TV-serien. Hela gänget stängs in i ett slott, under tolv veckors tid, tillsammans med Viktoria. Här får de dejta kronprinsessan en och en, samtidigt som vi får följa dem i alla de kameravinklar vi kan önska, dygnet runt på nätet och med godbitarna smakfullt ihopklippta och serverade i TV varje vecka.
För att ge det hela ytterligare tyngd kommer en jury att få bedöma de olika kandidaterna. Juryn består av kungen och drottningen, statsministern, en kungareporter från någon större veckotidning, möjligen någon blåblodig veteran och givetvis en företrädare för någon av de mer organiserade rojalisterna. Juryn får chansen att såga eller lyfta upp aspiranterna efter bekant mönster. Men de får bara komma med sitt professionella tyckande, avgörande ska självklart ligga hos folket. Folkets röst per telefonomröstning gör att en aspirant åker ut varje vecka. Vi avslutar i lyckorus med stort bröllop mellan Viktoria och en prins/prinsessa, som redan från början har folkets godkännande och kärlek.
Här kan vi verkligen demokratisera kungahuset och ta till oss folkets röst. Demokratiseringen ligger i att folket avgör till skillnad från i dag då endast kungen med bihang och statsministern förväntas ha åsikter med tyngd angående kronprinsessans val. Detta utan att modernisera för snabbt, kungen och statsministern får fortfarande ett avgörande inflytande i juryns omdömen.
Ekonomiskt sett erbjuder detta oanade vinster. TV och reklamintäkter blir skyhöga. Vi slipper mer bråk om vem som ska finansiera den stora festen. Serien går med säkerhet också att sälja till flera andra länder, vilket ger bra pr för Sverige och ökar antalet turister. Serien kommer också att sätta rejäl fart på lösnummerförsäljningen av kvällstidningar och veckotidningar. Vi får en mängd nya idoler i form av exempelvis ”Kronprins-Sigvard, juryns favorit”. Kanske drar detta totalt sett Sverige ur den ekonomiska krisen.
Det är lika bra att sätta igång redan nu, 2010 verkar chansen vara förbi. Herr Daniel Westling ska givetvis inte behöva gå lottlös. Han har en självklar plats bland de 12 finalisterna och kanske kan han kompenseras ekonomiskt genom att hans gym får en gratis reklamtid i första avsnittet. Den ekonomiska kompensationen, förutsatt att han inte vinner, för som prins kan han väl inte ha så folkliga inkomster.
Jag ser framför mig en TV-show, som kombinerar det bästa från en mängd olika program typ Idol, The Bachelor och Bonde söker fru, med titeln Kronprinsessan, vem blir Sveriges nästa prins?
Inledningsvis får villiga män och kvinnor skriva brev med bild där de presenterar sig själva. En fösta gallring kan göras av kungen med fru (denna bit skiljer sig med andra ord inte så mycket från hur det fungerar idag). Tolv unga vackra kvinnor och män går vidare till själva TV-serien. Hela gänget stängs in i ett slott, under tolv veckors tid, tillsammans med Viktoria. Här får de dejta kronprinsessan en och en, samtidigt som vi får följa dem i alla de kameravinklar vi kan önska, dygnet runt på nätet och med godbitarna smakfullt ihopklippta och serverade i TV varje vecka.
För att ge det hela ytterligare tyngd kommer en jury att få bedöma de olika kandidaterna. Juryn består av kungen och drottningen, statsministern, en kungareporter från någon större veckotidning, möjligen någon blåblodig veteran och givetvis en företrädare för någon av de mer organiserade rojalisterna. Juryn får chansen att såga eller lyfta upp aspiranterna efter bekant mönster. Men de får bara komma med sitt professionella tyckande, avgörande ska självklart ligga hos folket. Folkets röst per telefonomröstning gör att en aspirant åker ut varje vecka. Vi avslutar i lyckorus med stort bröllop mellan Viktoria och en prins/prinsessa, som redan från början har folkets godkännande och kärlek.
Här kan vi verkligen demokratisera kungahuset och ta till oss folkets röst. Demokratiseringen ligger i att folket avgör till skillnad från i dag då endast kungen med bihang och statsministern förväntas ha åsikter med tyngd angående kronprinsessans val. Detta utan att modernisera för snabbt, kungen och statsministern får fortfarande ett avgörande inflytande i juryns omdömen.
Ekonomiskt sett erbjuder detta oanade vinster. TV och reklamintäkter blir skyhöga. Vi slipper mer bråk om vem som ska finansiera den stora festen. Serien går med säkerhet också att sälja till flera andra länder, vilket ger bra pr för Sverige och ökar antalet turister. Serien kommer också att sätta rejäl fart på lösnummerförsäljningen av kvällstidningar och veckotidningar. Vi får en mängd nya idoler i form av exempelvis ”Kronprins-Sigvard, juryns favorit”. Kanske drar detta totalt sett Sverige ur den ekonomiska krisen.
Det är lika bra att sätta igång redan nu, 2010 verkar chansen vara förbi. Herr Daniel Westling ska givetvis inte behöva gå lottlös. Han har en självklar plats bland de 12 finalisterna och kanske kan han kompenseras ekonomiskt genom att hans gym får en gratis reklamtid i första avsnittet. Den ekonomiska kompensationen, förutsatt att han inte vinner, för som prins kan han väl inte ha så folkliga inkomster.
torsdag 11 juni 2009
Jag vet bäst! Bland humanister och fundamentalister
Humanisterna har dragit igång en kampanj under namnet Gud finns nog inte. Det får mig lite intresserad, så jag gör deras test och studerar deras hemsida. Blir fascinerad.
Humanisterna gör en enkel indelning av världen. Det finns troende människor, de är i värsta fall fanatiska galningar, i bästa fall småtokiga. Mot detta står de rationella och goda humanisterna. I det väldigt förenklade (kanske ironiska) test man erbjuder menar man att över 80 procent av Sveriges befolkning inte är religiösa. Humanisterna verkar se sig själva som talespersoner för denna icke religiösa majoritet, som är förtryckta av de galna 20 procenten.
Jag träffar mycket troende människor av olika religiös hemvist. En klar majoritet av dessa har som en del av sin tro också tvivel. Det är kanske därför det heter tro, inte vetenskap. Så finns en liten grupp, vi kan kalla dem fundamentalister, som aldrig tvivlar och som är totalt övertygade om att den egna uppfattningen är till 100 procent rätt, alla andra helt fel. Ett kännetecken för denna lilla grupp är att de ofta ägnar mer tid åt att leta fel hos den andre än att fokusera på sitt eget. Jag har sett det bland kristna, som lägger allt för stor tid på att predika hemskheten hos till exempel muslimerna. Jag har sett det hos muslimer vars huvudsakliga uppgift är att motbevisa de kristnas uppfattningar. Dessa personer är dock lätt räknade.
Jag får en känsla av att humanisterna är att räkna till denna lilla grupp. Det verkar inte finnas plats för tvivel. Humanisternas ateism verkar vara av den fundamentalistiska typen. Det är mer vetenskap än tro. Huvuduppgiften på hemsidan är att predika hur hemsk religionen är, den förtrycker och diskriminerar. Den enkla lösningen ligger i att religionen tar mindre plats eller försvinner. En liten del ägnas åt det egna, små ersättningsceremonier för de som saknar exempelvis dop och konfirmation.
Intressant är att man vill göra religion jämförbar med andra ideologier och livsåskådningar, vilket verkar rimligt. Samtidigt vill man särskilja religiösa ideologier genom att man inte får grunda friskolor utifrån sådana ideologier. Att grunda friskolor utifrån andra ideologier (antroposofism, montessoripedagogik eller rent och skärt vinstintresse) verkar inte möta något hinder.
En intressant kampanj man drivit, handlade om att rensa ut Biblar från hotellrum. Eftersom religionen står bakom så mycket grymhet och fanatism så måste det vara farligt att placera ut sådan litteratur. Försök att rensa bort religionen har gjorts förr, men sällan med trevliga eller för den delen (ur ateistisk ståndpunkt) lyckade resultat. Vare sig i Sovjetunionen, där man försökte rensa ut religionen helt, eller i nazityskland där man försökte ersätta religionen med den nazistiska ideologin.
Humanisterna som i sin egen världsbild borde attrahera 80 procent av Sveriges befolkning har idag knappt 5000 medlemmar. Detta kan jämföras med de muslimska församlingarna som har drygt 100 000 medlemmar, eller Svenska kyrkan där nära sju miljoner personer valt att (för)bli medlemmar. Humanisterna har färre medlemmar än de svenskar som valt att vara aktiva Buddhister eller för den delen Ungerska protestanter. Det trossamfund som storleksmässigt är att jämför med humanisterna är Estniska evangelisk-lutherska kyrkan. Men humanisterna verkar ha klart mer tid, pengar och vilja att lägga på antikampanjer än esterna.
Humanisterna gör en enkel indelning av världen. Det finns troende människor, de är i värsta fall fanatiska galningar, i bästa fall småtokiga. Mot detta står de rationella och goda humanisterna. I det väldigt förenklade (kanske ironiska) test man erbjuder menar man att över 80 procent av Sveriges befolkning inte är religiösa. Humanisterna verkar se sig själva som talespersoner för denna icke religiösa majoritet, som är förtryckta av de galna 20 procenten.
Jag träffar mycket troende människor av olika religiös hemvist. En klar majoritet av dessa har som en del av sin tro också tvivel. Det är kanske därför det heter tro, inte vetenskap. Så finns en liten grupp, vi kan kalla dem fundamentalister, som aldrig tvivlar och som är totalt övertygade om att den egna uppfattningen är till 100 procent rätt, alla andra helt fel. Ett kännetecken för denna lilla grupp är att de ofta ägnar mer tid åt att leta fel hos den andre än att fokusera på sitt eget. Jag har sett det bland kristna, som lägger allt för stor tid på att predika hemskheten hos till exempel muslimerna. Jag har sett det hos muslimer vars huvudsakliga uppgift är att motbevisa de kristnas uppfattningar. Dessa personer är dock lätt räknade.
Jag får en känsla av att humanisterna är att räkna till denna lilla grupp. Det verkar inte finnas plats för tvivel. Humanisternas ateism verkar vara av den fundamentalistiska typen. Det är mer vetenskap än tro. Huvuduppgiften på hemsidan är att predika hur hemsk religionen är, den förtrycker och diskriminerar. Den enkla lösningen ligger i att religionen tar mindre plats eller försvinner. En liten del ägnas åt det egna, små ersättningsceremonier för de som saknar exempelvis dop och konfirmation.
Intressant är att man vill göra religion jämförbar med andra ideologier och livsåskådningar, vilket verkar rimligt. Samtidigt vill man särskilja religiösa ideologier genom att man inte får grunda friskolor utifrån sådana ideologier. Att grunda friskolor utifrån andra ideologier (antroposofism, montessoripedagogik eller rent och skärt vinstintresse) verkar inte möta något hinder.
En intressant kampanj man drivit, handlade om att rensa ut Biblar från hotellrum. Eftersom religionen står bakom så mycket grymhet och fanatism så måste det vara farligt att placera ut sådan litteratur. Försök att rensa bort religionen har gjorts förr, men sällan med trevliga eller för den delen (ur ateistisk ståndpunkt) lyckade resultat. Vare sig i Sovjetunionen, där man försökte rensa ut religionen helt, eller i nazityskland där man försökte ersätta religionen med den nazistiska ideologin.
Humanisterna som i sin egen världsbild borde attrahera 80 procent av Sveriges befolkning har idag knappt 5000 medlemmar. Detta kan jämföras med de muslimska församlingarna som har drygt 100 000 medlemmar, eller Svenska kyrkan där nära sju miljoner personer valt att (för)bli medlemmar. Humanisterna har färre medlemmar än de svenskar som valt att vara aktiva Buddhister eller för den delen Ungerska protestanter. Det trossamfund som storleksmässigt är att jämför med humanisterna är Estniska evangelisk-lutherska kyrkan. Men humanisterna verkar ha klart mer tid, pengar och vilja att lägga på antikampanjer än esterna.
torsdag 4 juni 2009
Våra sex hetaste tips inför EU-valet
Nä lite jobb får du faktiskt göra själv. Vi tänker inte tala om vilken kandidat du ska rösta på, eller ens vilket parti. Men vi ger dig några användbara tips för ett lyckat val till EU-parlamentet.
1.Gå och rösta. Ju färre som röstar desto mer får varje väljare att säga till om. Du vill väl inte att din korkade granne ska få mer att säga till om än nödvändigt :-)
2. Personrösta. I EU-parlamentet är kandidaterna inte lika piskade av sina partier som i riksdagen och kan faktiskt göra skillnad. Därför spelar det roll vem du kryssar för. Skillnaderna inom partierna kan vara väl så stora som mellan dem.
3. Personkryssa en kvinna. EU är idag alldeles för gubbigt. I hela EU-parlamentet sitter det 222 kvinnor och 510 män. Det känns väldigt omodernt!
4. Rösta för miljön. Ett centralt område för EU är miljön, vilket också väljarna ser som den viktigaste frågan. Olika kandidater i samma parit gör olika mycket. För att se vad kandidaterna i ditt parti gjort och vill göra för miljön, se: http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/miljopolitik/fem-bra-roster-for-miljon/ och http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/miljopolitik/tolv-tunga-miljokrav/
5. Om du vill missnöjesrösta, så finns Feministiskt Initiativ, Piratpartiet och Junilistan. Med andra ord, du kan missnöjesrösta utan att skicka fler rasister till Bryssel. Det finns redan rasister så det räcker i parlamentet. Det är också skönt för Sverigedemokraterna att få stanna hemma. Då slipper de samarbeta med utlänningar.
6. Om du ska rösta på De Nya Moderaterna. Se till kryssa bort Gunnar Hökmark, han hör 1900-talet till.
Fortfarande svårt? Som sagt lite jobb får du göra själv, iväg till vallokalen med dig nu!
Av: Martin
torsdag 28 maj 2009
Det "nya" gymnasiet är en fara för demokratin
I alliansens proposition om den ”nya” gymnasieskolan föreslås stora förändringar: en halvering av ämnena svenska och samhällskunskap på de yrkesförberedande utbildningarna samt borttagandet av estetisk verksamhet. Förändringarna får drastiska konsekvenser för såväl elever som demokrati och samhället. Alliansen ”framtidsväg” är snarare ett steg tillbaka och en återvändsgränd i ett samhälle där dörrar måste hållas öppna.
Språk är makt
På yrkesförberedande utbildningar föreslås en halvering av ämnena svenska och samhällskunskap. Detta skapar ett delat, olikvärdigt samhälle. Elever på yrkesorienterade utbildningar hamnar utanför samhällsdebatten. Detta undergräver demokratin. Språk är makt och kunskap om samhällspolitiska system är en förutsättning för ett aktivt samhällsdeltagande.
I direktiven till gymnasieutredningen står:
Läs- och språkutveckling har en grundläggande betydelse för lärande och för möjligheten att delta i samhällslivet. Ämnet svenska har därmed en särställning i skolan. Det är allvarligt att så många elever, i synnerhet på yrkesförberedande program, inte lyckas med att nå målen i ämnet svenska. (Tilläggsdirektiv till Gymnasieutredningen U 2007:01)
Alliansens lösning på detta är att halvera svenskan på de yrkesförberedande programmen - en enkel och farlig lösning till högre måluppfyllelse. Man tar helt enkelt bort de ämnen eleverna har svårt för och vips får man bättre statistik. Svenskans särställning gäller tydligen bara högskoleförberedande utbildning. Om språk är makt och är av grundläggande betydelse för att kunna delta i samhällslivet blir det väldigt tydligt vilka alliansen tycker ska ha den makten. Det påminner lite om Voltaires tanke om att bildade arbetare är värdelösa bakom plogen. Bagare och elektriker gör sig icke besvär. Detta trots att väldigt många som går yrkesförberedande program väljer att studera vidare på högskola senare i livet.
Estetisk verksamhet ökar kreativiteten
EU har fastställt åtta nyckelkompetenser för att medborgarna på ett flexibelt sätt snabbt ska kunna anpassa sig till en föränderlig och sammanlänkad värld. En av kompetenserna är kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. Trots detta bortser man i propositionen helt från kulturens betydelse för lärandet och samhället. Estetisk verksamhet är en oerhörd tillgång i den svenska skolan och tränar förmågor som kreativitet, samarbete, självförståelse och inlevelseförmåga – förmågor som utgör en konkurrensfördel i framtida arbetsliv. Fantasifulla människor klarar omställningar och problemlösningar bättre. Ett borttagande av ämnet som kärnämne riskerar att leda till ensidigare människor, torftigare framtida kultur & samhällsliv, mindre kreativa tankar; mindre av entreprenörskap, minskat intresse för det kulturella livet samt sämre arbetsutsikter för kulturutövare.
Människan är mer än en produkt
Förslaget skapar en falsk indelning mellan teori/praktik och estetik. De båda hjärnhalvorna stimulerar och förutsätter varandra. Estetisk och teoretisk verksamheten har en positiv effekt på elevernas inlärning i de yrkesrelaterade ämnen och tvärtom. Alliansen talar om vikten av valfrihet och av att se att varje individ är unik ändå delar man in eleverna i två stora kollektiv: Praktiker eller teoretiker. Något där emellan finns tydligen inte. Man sänker tiden för individuella val och motsätter sig lokala kurser och program. Tala om att se individen? En halvering av ämnena svenska och samhällskunskap på yrkesförberedande program och borttagandet av estetisk verksamhet vore förödande resursslöseri för skolan och Sverige som nation. Man är mer än sitt yrke!
Med tanke på debatten om svenska elevers bristande kunskaper är frågan om botemedlet är att skära ner på kunskap? För ett aktivt demokratiskt samhälle behövs mer kunskap och större allmänbildning, inte mindre. Som arbetsmarknaden ser ut är man tvungen till flexibilitet och att byta bana under flera skeenden i sitt liv. En snävare utbildning i botten krymper förmågan till omställning. Kan en sextonåring välja för livet? Få elever väljer att arbeta vidare inom det område som gymnasieskolan utbildat dem för.
Propositionen genomsyras av ett produkttänkande och synsättet rymmer ett klassmässigt problem. Historien visar att en indelning av människor som ”praktiker” eller ”teoretiker” ökar de klassmässiga klyftorna. Det visar sig att arbetarklassens barn väljer yrkeslinjer och medelklassens barn väljer teoretiska linjer. I tid med att samhället blir allt mer komplext och globaliserat och strukturomvandlingen går allt snabbare väljer man att satsa på specialisering i stället för bredd, samt minskar tiden för språk och samhällskunskap på yrkesprogrammen. Hur hänger det ihop? Förslagen skapar ett delat samhälle, minskar samhällsengagemanget och vidgar utanförskapet Är det verkligen det samhället vi vill ha?
Fredrik Reinfeldt avfärdar kritik mot alliansens förslag, från Mona Sahlin, med motiveringen att hon inte har någon erfarenhet av skoltrötta ungdomar. - Billigt och plumpt! Nåväl, vi har garanterat större erfarenhet av detta än vad han har. Trots det eller kanske tack vare det motsätter vi oss starkt alliansens förslag.
Protestera nu
Propositionen har nu presenterats för riksdagen men ännu har inget beslut tagits. Än finns tid att agera. Protestera nu!
Debattörer: Erik Nihlgård, Lena Hurtig, Jessica Pellegrini, Ola Nihlgård- lärare med stor erfarenhet av skoltrötta elever
Språk är makt
På yrkesförberedande utbildningar föreslås en halvering av ämnena svenska och samhällskunskap. Detta skapar ett delat, olikvärdigt samhälle. Elever på yrkesorienterade utbildningar hamnar utanför samhällsdebatten. Detta undergräver demokratin. Språk är makt och kunskap om samhällspolitiska system är en förutsättning för ett aktivt samhällsdeltagande.
I direktiven till gymnasieutredningen står:
Läs- och språkutveckling har en grundläggande betydelse för lärande och för möjligheten att delta i samhällslivet. Ämnet svenska har därmed en särställning i skolan. Det är allvarligt att så många elever, i synnerhet på yrkesförberedande program, inte lyckas med att nå målen i ämnet svenska. (Tilläggsdirektiv till Gymnasieutredningen U 2007:01)
Alliansens lösning på detta är att halvera svenskan på de yrkesförberedande programmen - en enkel och farlig lösning till högre måluppfyllelse. Man tar helt enkelt bort de ämnen eleverna har svårt för och vips får man bättre statistik. Svenskans särställning gäller tydligen bara högskoleförberedande utbildning. Om språk är makt och är av grundläggande betydelse för att kunna delta i samhällslivet blir det väldigt tydligt vilka alliansen tycker ska ha den makten. Det påminner lite om Voltaires tanke om att bildade arbetare är värdelösa bakom plogen. Bagare och elektriker gör sig icke besvär. Detta trots att väldigt många som går yrkesförberedande program väljer att studera vidare på högskola senare i livet.
Estetisk verksamhet ökar kreativiteten
EU har fastställt åtta nyckelkompetenser för att medborgarna på ett flexibelt sätt snabbt ska kunna anpassa sig till en föränderlig och sammanlänkad värld. En av kompetenserna är kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. Trots detta bortser man i propositionen helt från kulturens betydelse för lärandet och samhället. Estetisk verksamhet är en oerhörd tillgång i den svenska skolan och tränar förmågor som kreativitet, samarbete, självförståelse och inlevelseförmåga – förmågor som utgör en konkurrensfördel i framtida arbetsliv. Fantasifulla människor klarar omställningar och problemlösningar bättre. Ett borttagande av ämnet som kärnämne riskerar att leda till ensidigare människor, torftigare framtida kultur & samhällsliv, mindre kreativa tankar; mindre av entreprenörskap, minskat intresse för det kulturella livet samt sämre arbetsutsikter för kulturutövare.
Människan är mer än en produkt
Förslaget skapar en falsk indelning mellan teori/praktik och estetik. De båda hjärnhalvorna stimulerar och förutsätter varandra. Estetisk och teoretisk verksamheten har en positiv effekt på elevernas inlärning i de yrkesrelaterade ämnen och tvärtom. Alliansen talar om vikten av valfrihet och av att se att varje individ är unik ändå delar man in eleverna i två stora kollektiv: Praktiker eller teoretiker. Något där emellan finns tydligen inte. Man sänker tiden för individuella val och motsätter sig lokala kurser och program. Tala om att se individen? En halvering av ämnena svenska och samhällskunskap på yrkesförberedande program och borttagandet av estetisk verksamhet vore förödande resursslöseri för skolan och Sverige som nation. Man är mer än sitt yrke!
Med tanke på debatten om svenska elevers bristande kunskaper är frågan om botemedlet är att skära ner på kunskap? För ett aktivt demokratiskt samhälle behövs mer kunskap och större allmänbildning, inte mindre. Som arbetsmarknaden ser ut är man tvungen till flexibilitet och att byta bana under flera skeenden i sitt liv. En snävare utbildning i botten krymper förmågan till omställning. Kan en sextonåring välja för livet? Få elever väljer att arbeta vidare inom det område som gymnasieskolan utbildat dem för.
Propositionen genomsyras av ett produkttänkande och synsättet rymmer ett klassmässigt problem. Historien visar att en indelning av människor som ”praktiker” eller ”teoretiker” ökar de klassmässiga klyftorna. Det visar sig att arbetarklassens barn väljer yrkeslinjer och medelklassens barn väljer teoretiska linjer. I tid med att samhället blir allt mer komplext och globaliserat och strukturomvandlingen går allt snabbare väljer man att satsa på specialisering i stället för bredd, samt minskar tiden för språk och samhällskunskap på yrkesprogrammen. Hur hänger det ihop? Förslagen skapar ett delat samhälle, minskar samhällsengagemanget och vidgar utanförskapet Är det verkligen det samhället vi vill ha?
Fredrik Reinfeldt avfärdar kritik mot alliansens förslag, från Mona Sahlin, med motiveringen att hon inte har någon erfarenhet av skoltrötta ungdomar. - Billigt och plumpt! Nåväl, vi har garanterat större erfarenhet av detta än vad han har. Trots det eller kanske tack vare det motsätter vi oss starkt alliansens förslag.
Protestera nu
Propositionen har nu presenterats för riksdagen men ännu har inget beslut tagits. Än finns tid att agera. Protestera nu!
Debattörer: Erik Nihlgård, Lena Hurtig, Jessica Pellegrini, Ola Nihlgård- lärare med stor erfarenhet av skoltrötta elever
torsdag 21 maj 2009
Hur resonerar motståndarna till kärlek?
Så har då äntligen en könsneutral lagstiftning gått igenom i Sverige. Bifallet i riksdagen var stort. Kristdemokraterna som ensamt parti reserverade sig och har genom åren slagits hårt mot en könsneutral lagstiftning, något de delat med Sverigedemokraterna. Samtidigt fängslas fortfarande homosexuella i många länder, prideparader förbjuds, och deltagare angrips.
Hur resonerar egentligen de som menar att äktenskapet endast kan vara mellan en man och en kvinna? Hur hållbara är deras argument?
Samma retorik som de främlingsfientliga grupperna
För det första använder man sig av att ställa så kallade "utsatta grupper" mot varandra. En retorik som är vanlig i främlingsfientliga grupper. Homosexuella ställs mot barn och mot invandrare, liksom rasisterna ställer barn och gamla mot invandrare:
Samkönade äktenskap kan aldrig garantera barnens intressen och rättigheter”//” En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare” ”Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. (DN 6/1-07Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin, Hans Wallmark med flera)
Vem ger de svensketniska vuxna homofoberna rätt att föra invandrarnas och barnens talan? Vilka invandrare och barn talar de för?
Hur kan man tala om barn och invandrare som om de vore enhetliga grupper?
Var är rösterna för de invandrare som flytt från förtryck i andra länder på grund av sin sexualitet? Eller rösterna från barnen till ensamstående eller homosexuella föräldrar?
Om nu en del invandrare skulle tycka att homoäktenskap är fel, är detta då ett argument för att vi inte ska införa det?
I många länder, exempelvis Storbritannien och Tyskland, är barnaga tillåtet, och om det nu flyttar hit någon från dessa länder kan ju detta leda till konflikter likväl som synen på homoäktenskap. Men blir aga för den skull mer acceptabelt och ett mindre brott mot de mänskliga rättigheterna. Ska man acceptera vad som helst av rädsla för konflikter? En väldigt märklig syn.
Äktenskap är biologi?
Vi anser att förslaget strider mot det biologiska faktum att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. (DN 6/1-07 Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin, Hans Wallmark med flera)
För det andra. De flesta människor borde kunna inse att äktenskapet inte har något som helst med biologi att göra. Djur gifter sig inte vad jag vet? Hur äktenskap arrangeras och ser ut är också väldigt olika från kultur till kultur. Vissa gifter sig aldrig, andra gifter sig många gånger. Några lever ihop utan att gifta sig, andra lever i storfamiljer. Så nog måste vi kunna enas om att äktenskapet är en social konstruktion.
Om reproduktionen nu är en förutsättning för äktenskapet varför då tillåta barnlösa par att gifta sig? Borde i så fall inte vigseln ske i samband med första barnet? Några garantier för att gifta kan eller vill skaffa barn finns inte. Eller ska man upplösa alla barnlösa äktenskap?
Rätten till vilka föräldrar?
För det tredje. Visst är det viktigt att barn har rätt till sina föräldrar och rätt att veta vem som är dess biologiska föräldrar, i den mån det är möjligt. Homosexuella äktenskap står inte i motsättning till att låta barnen veta vem som är deras föräldrar, eller till att barnen växer upp med sina föräldrar. Dessutom finns det inom heterosexuella äktenskap ingen garanti för att barnen är gjorda inom äktenskapet. Äktenskapet är ingen garanti mot otrohet eller mot att man i samtycke har sex med fler än den äkta hälften. För att garantera barnen vetskapen om föräldraskap borde i så fall faderskapstest vara ett krav även i de fall paren är gifta. Ett föräldraskap är dessutom så mycket mer än bara biologi.
Om barnens rätt till sina biologiska föräldrar nu är så central varför hör man aldrig homofober motarbeta "heterosexuella” pars rätt till insemination? Genom insemination klipps ju barnets biologiska ursprung av oavsett om det är två "lesbiska" som inseminerar eller en man och en kvinna.
Jag funderar också över varför Kristdemokraterna aldrig slagits mot ensamstående kvinnors rätt till adoption medan man när det gäller homosexuellas möjlighet slagit bakut. I båda fallen saknas en mamma och en pappa.
Bristande logik
För det fjärde. Om man nu som kristdemokraterna tycker att barnen ska ha rätt till en mamma och en pappa och vill bevara äktenskapet, varför är man då emot individuell föräldraförsäkring? Det som bevisligen leder till att äktenskapet håller är att föräldrar delar lika på föräldrapenningen! Är en frånvarande förälder som prioriterar arbete framför möjligheten att vara med sitt barn verkligen något att sträva efter.? Om det nu är barnets rätt som går i första rummet borde det väl även gälla rätten till två närvarande föräldrar.
Är det inte så att det inte är barnens rätt man värnar utan egentligen den heterosexuella kärnfamiljens rätt att fritt få välja? Varför dölja ett personligt motstånd mot homosexualitet bakom en retorik om barn och biologi istället för att stå upp och tala i sitt eget namn?
En uppmaning till alla homofober
Snälla homofober: lägg er tid på viktigare saker!
Varför inte ägna all den energi ni lägger på att kämpa mot människors kärlek på att i stället kämpa för människors lika rättigheter, respekten för olikheter och en rättvis värld mot våld och förtryck. Varför inte resa er upp och protestera mot det våld som sker mot homosexuella runt om i världen i stället för att bidra till att legitimera denna diskriminering.
Hur resonerar egentligen de som menar att äktenskapet endast kan vara mellan en man och en kvinna? Hur hållbara är deras argument?
Samma retorik som de främlingsfientliga grupperna
För det första använder man sig av att ställa så kallade "utsatta grupper" mot varandra. En retorik som är vanlig i främlingsfientliga grupper. Homosexuella ställs mot barn och mot invandrare, liksom rasisterna ställer barn och gamla mot invandrare:
Samkönade äktenskap kan aldrig garantera barnens intressen och rättigheter”//” En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare” ”Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. (DN 6/1-07Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin, Hans Wallmark med flera)
Vem ger de svensketniska vuxna homofoberna rätt att föra invandrarnas och barnens talan? Vilka invandrare och barn talar de för?
Hur kan man tala om barn och invandrare som om de vore enhetliga grupper?
Var är rösterna för de invandrare som flytt från förtryck i andra länder på grund av sin sexualitet? Eller rösterna från barnen till ensamstående eller homosexuella föräldrar?
Om nu en del invandrare skulle tycka att homoäktenskap är fel, är detta då ett argument för att vi inte ska införa det?
I många länder, exempelvis Storbritannien och Tyskland, är barnaga tillåtet, och om det nu flyttar hit någon från dessa länder kan ju detta leda till konflikter likväl som synen på homoäktenskap. Men blir aga för den skull mer acceptabelt och ett mindre brott mot de mänskliga rättigheterna. Ska man acceptera vad som helst av rädsla för konflikter? En väldigt märklig syn.
Äktenskap är biologi?
Vi anser att förslaget strider mot det biologiska faktum att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. (DN 6/1-07 Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin, Hans Wallmark med flera)
För det andra. De flesta människor borde kunna inse att äktenskapet inte har något som helst med biologi att göra. Djur gifter sig inte vad jag vet? Hur äktenskap arrangeras och ser ut är också väldigt olika från kultur till kultur. Vissa gifter sig aldrig, andra gifter sig många gånger. Några lever ihop utan att gifta sig, andra lever i storfamiljer. Så nog måste vi kunna enas om att äktenskapet är en social konstruktion.
Om reproduktionen nu är en förutsättning för äktenskapet varför då tillåta barnlösa par att gifta sig? Borde i så fall inte vigseln ske i samband med första barnet? Några garantier för att gifta kan eller vill skaffa barn finns inte. Eller ska man upplösa alla barnlösa äktenskap?
Rätten till vilka föräldrar?
För det tredje. Visst är det viktigt att barn har rätt till sina föräldrar och rätt att veta vem som är dess biologiska föräldrar, i den mån det är möjligt. Homosexuella äktenskap står inte i motsättning till att låta barnen veta vem som är deras föräldrar, eller till att barnen växer upp med sina föräldrar. Dessutom finns det inom heterosexuella äktenskap ingen garanti för att barnen är gjorda inom äktenskapet. Äktenskapet är ingen garanti mot otrohet eller mot att man i samtycke har sex med fler än den äkta hälften. För att garantera barnen vetskapen om föräldraskap borde i så fall faderskapstest vara ett krav även i de fall paren är gifta. Ett föräldraskap är dessutom så mycket mer än bara biologi.
Om barnens rätt till sina biologiska föräldrar nu är så central varför hör man aldrig homofober motarbeta "heterosexuella” pars rätt till insemination? Genom insemination klipps ju barnets biologiska ursprung av oavsett om det är två "lesbiska" som inseminerar eller en man och en kvinna.
Jag funderar också över varför Kristdemokraterna aldrig slagits mot ensamstående kvinnors rätt till adoption medan man när det gäller homosexuellas möjlighet slagit bakut. I båda fallen saknas en mamma och en pappa.
Bristande logik
För det fjärde. Om man nu som kristdemokraterna tycker att barnen ska ha rätt till en mamma och en pappa och vill bevara äktenskapet, varför är man då emot individuell föräldraförsäkring? Det som bevisligen leder till att äktenskapet håller är att föräldrar delar lika på föräldrapenningen! Är en frånvarande förälder som prioriterar arbete framför möjligheten att vara med sitt barn verkligen något att sträva efter.? Om det nu är barnets rätt som går i första rummet borde det väl även gälla rätten till två närvarande föräldrar.
Är det inte så att det inte är barnens rätt man värnar utan egentligen den heterosexuella kärnfamiljens rätt att fritt få välja? Varför dölja ett personligt motstånd mot homosexualitet bakom en retorik om barn och biologi istället för att stå upp och tala i sitt eget namn?
En uppmaning till alla homofober
Snälla homofober: lägg er tid på viktigare saker!
Varför inte ägna all den energi ni lägger på att kämpa mot människors kärlek på att i stället kämpa för människors lika rättigheter, respekten för olikheter och en rättvis värld mot våld och förtryck. Varför inte resa er upp och protestera mot det våld som sker mot homosexuella runt om i världen i stället för att bidra till att legitimera denna diskriminering.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
