torsdag 15 oktober 2009

Sverigedemokraterna del 1: Det rasistiska ursprunget

Vi kommer de närmaste fredagarna att göra en närmare granskning av Sverigedemokraterna. Det vi skriver om är till övervägande del redan tillgänglig kunskap, men den verkar ofta vara bortglömd. Det behövs påminnelser från flera olika håll. Därför vill vi inleda med att påminna oss om:

Sverigedemokraternas rasistiska ursprung
Sverigedemokraterna vill själva inte prata historia eller om hur det hela startade. De är måna om att visa att man är ett nytt parti som brutit med det gamla. Men för att förstå varför det ständigt dyker upp personer med mer öppet nazistiska och/eller rasistiska åsikter, måste man titta tillbaka. När vi ser tillbaka på SD’s historia så borde detta inte förvåna. Att det idag dyker upp öppna rasister bland SD’s representanter är inte konstigare än att det fortfarande finns konservativa representanter i nya Moderaterna.

Man kan om man orkar spåra Sverigedemokraternas rötter tillbaks till andra världskrigets svenska naziströrelse, vilket historikern Helen Lööf gjort. Vi kommer att nöja oss med att gå 25 år tillbaka i tiden, till tiden då det Sverigedemokratiska parti som vi ser idag började ta form genom BSS (Bevara Sverige Svenskt). Grunden för SD var att ett gäng rasister insåg att det inte gick hem i Sverige att vara öppen nazist. Man var tvungen att bryta med nazismen för att bli rumsren och på sikt kunna bli ett större parti.

1980 gör Bevara Sverige Svenskt sitt första offentliga framträdande. Detta sammanträffar med att korsbränningar inträffar på flera platser i landet och väcker enorm medial uppmärksamhet. BSS var den första öppet främlingsfientliga grupperingen som inte var nazistisk. Leif Zeilon Eriksson, som var en av grundarna till BSS förklarar varför man bildades: ”Jag är egentligen inte intresserad av politik, har aldrig varit det. Men jag började oroa mig för invandringen som blev allt större, som blev ett hot.”

Zeilon var sedan med och startade Sverigedemokraterna och blev partiets första språkrör. Det är med andra ord inte ett allmänpolitiskt intresse som är grunden till partiets uppkomst, utan ren främlingsfientlighet. BSS var aldrig något politiskt parti i traditionell bemärkelse, utan en kampanjorganisation med den huvudsakliga målsättningen att ”lämna information främst om den svenska befolkningspolitiken och dess följder i dagens och framtidens Sverige.”

När Zeilon och de andra i BSS/SD av överlevnadsskäl bröt med nazismen kände det öppet nazistiska NRP (Nordiska Rikspartiet) sig hotade. 1983 skriver man i NRP-Bulletinen om bland andra BSS: ”Alla andra sekter och rörelser som gärna stjäl NRP’s program och paroller och alltid traskar i NRP’s hälar för att skörda frukten av vårt arbete, ta över medlemmar och bidragsgivare...” Man kan förstå upprördheten om man ser hur tydligt NRP’s programpunkter och paroller tas över rakt av samtidigt som naziststämpeln skickligt tvättas bort. BSS överlevde i sex år och gick sedan samman med Framstegspartiet för att bilda Sverigepartiet. Vid nästa splittring föddes Sverigedemokraterna ur detta brunsvarta träsk.

1991 hör man för första gången talas om VAM – Vitt Ariskt Motstånd, en lös gruppering individer som åker fast för bankrån, vapenbrott, inbrott, bombattentat, misshandel och hets mot folkgrupp. Sverigedemokraterna och VAM är nära sammankopplade, men gör en uppdelning av arbetet mellan sig:

”Detta innebär att den svenska motståndsrörelsen idag är indelad i två huvudläger, nämligen det parlamentariska samt det revolutionära. Det förstnämnda representeras huvudsakligen av Sverigedemokraterna (SD), medan det sistnämnda i sin tur består av den politiska grenen… samt den militanta grenen Vitt Ariskt Motstånd (VAM).” (Programförklaring bifogad Storm nummer 9-10, 19993).

Man manar till enighet och aktivisterna uppmuntras själva välja vilken gren de vill ansluta sig till. För 17 år sedan kunde man som högerextrem alltså välja om man ville hänga med VAM ut och slå ner invandrare, eller om man ville sluta sig till Sverigedemokraterna för att verka för samma sak den parlamentariska vägen.

Här står vi idag med denna parlamentariska gren av den rasistiska motståndsrörelsen på tröskeln till Sveriges Riksdag!

9 kommentarer:

  1. Tackar för inbjudan, Martin. Jag tror du vet ungefär vad min kommentar kommer att bli.

    Ja, SD har utan tvekan ett belastande ursprung. Samtidigt vet du säkert, om du läst in dig lite på SD och dess historia, att man under de senaste 5 - 10 åren uteslutit en massa medlemmar som givit uttryck för rasistiska/nazistiska åsikter. Jag tvivlar starkt på att du inom dagens SD hittar särskilt många aktiva - om ens några - som ingick i grupperingarna kring BSS eller NRP på 1980-talet.

    Dessutom kan man invända att det i alla de svenska riksdagspartierna (möjligen med undantag för mp och v) funnits aktiva som haft rasistiska åsikter eller som någon gång i sin ungdom flirtat med nazism/fascism. SD är, sett ur detta perspektiv, inte det enda partiet som har smutsig byk med sig i bagaget.

    Alltså: De fakta ni presenterar om SD är säkert sanna. Icke desto mindre är det ett starkt vinklat och tendentiöst sätt att beskriva SD.

    Det som dock borde vara mer intressant att diskutera än SD:s ursprung är eventuella orsaker till deras starka opinionssiffror. Oavsett vad man tycker om SD måste det ju finnas skäl till att de har vind i seglen. Följande text tror jag ger en del av förklaringen till varför SD lyckas locka sympatisörer:

    http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/08/svenskar-och-muslimer-kommer-aldrig-att-komma-overens-om-slojan

    SvaraRadera
  2. Bra inlägg.
    BSS var riktigt obehagligt. Jag minns när de stod framför biblioteket i Göteborg och delade ut flygblad med bild av en "avskräckande" familj, bestående av mamma vit, pappa svart och barnen bruna, alla klädda i svenska folkdräkter: "Vill vi ha det så här?"

    SvaraRadera
  3. Alla partier har lik i garderoben. Endast ett parti är startat av uttalade rasister som en del av den svenska motståndskampen, där den andra delen var väpnad kamp.

    Om man ser till kyrkovalet så miusslyckades Sd katastrofalt. Under 4% trots storsatsning och en enkel församling att ta sig in i. Jag tror fortfarande att vi kommer få se sd utasnför riksdagen. men inte utan att ta debatten med dem.

    SvaraRadera
  4. Fast just väpnad kamp finns det ju historiskt rätt många exempel på inom dagens Vänsterparti? SKP, KPLM(r), APK, VPK + extremt många falanger förespråkandes öppet våld? De kvinnor som slog ner just en Sverigedemokrat och inte hade stake nog (!) att stå för det i rätten, men torskade ändå... Med ett historiskt perspektiv kan man ju säga att Socialdemokraterna är den parlamentariska grenen av en annars rätt militant vänster? Inom miljöpartiet finns det en hel del lierade krafter djurrättsaktivister etc, som inte tvekar att ta till våld och har en tydlig antidemokratisk profil?

    Utan att veta vem Rolf ovan är (Hej Rolf!) så håller jag nog med honom: VARFÖR väljer många att lägga sin röst på SD? Det är ett misslyckande att inte etablerade partier kunnat/fått/haft möjlighet att tala öppet om många av de allvarliga problem som vår obefintliga integrationspolitik fört med sig.

    Och apropos Kartago: I övrigt anser jag att FRA och Ipred-lagarna bör rivas upp.

    SvaraRadera
  5. Tycker fortfarande att det är en himmelsvid skillnad på ett parti vars grundideologi är rasistisk och ett som vänsterpartiet som var kommunisktisk. Kommunismen som ideologi fungerar inte, men grundtanken är god om än naiv. Sverigedemokraterna har en genomsjuk grundtanke som sin ursprungsideologi.

    Att socialisterna tog till våld innan rösträtten fanns och förtrycket av människor var brutalt är inte att jämställa med ett parti som för 20 år sedan bombhotade, misshandlade och kränkte människor för att de hade fel färg, tro eller läggning.

    Jag tror anledningen till att sd kommit upp sig att de andra partierna inte längre pratar ideologi. man pratar huvudsakligen plånboksfrågor. vad gynnar mig mest. Med ideologisk diskussion hade samtliga partier kunnat piska sd.

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Kommer följa bloggen med spänning. Bra och viktigt det ni tar upp. Sanningen om idioterna måste fram. Nu har de även en maskot i partiet, iraniern ( Daniel)!!! Skrattretande

    Kämpa på med att få fram sanningen om SD

    SvaraRadera
  7. Sanningen om SD krävs inte mycket kämpande för att få fram. Trist att människor glömmer så snabbt bara. Det svåära är att granska deras nuvarande politk. Helt oförutsägbart vad de kommer tycka i frågor som inte handlar om invandrare, eftersom de inte har någon annan grundideologi än rasismen. Exempel från deras riksmöte diskuterades biståndet. Ska man fördubbla det eller ta bort det helt. Kompromiss verkar ha vunnit. Samma sak i fråga efter fråga. Rasism och populism som är helt oförutsägbar. Vi kommer att fortsätta berätta om det som sd vill glömma. Nu på fredag om deras ledare.

    SvaraRadera
  8. Håller med William om FRA.

    Men att förklara sd's framgång med invandrarproblemet, är som att förklara Hitlers framgång med judeproblemet. Eller Lenins/Stalins framgång med problemet med de självägande bönderna. Då har man redan köpt ickedemokraternas retorik. Då rikerar vi att följa Danmarks dåliga exempel. Där rasism och islamofobi blivit rumsrent.

    SvaraRadera
  9. Rolf Hansson,

    Det där är väl ändå lite typiskt Sverigedemokraterna. Istället för att sakligt avvisa kritiken så skall det alltid vändas till att det är fel på alla andra.

    Aje Carlbom begår ju ett sakfel i sin artikel. De länder som lagstiftat mot niqab, bruka och hijab inom utbildningsväsendet och myndigheter, utöver Tyskland och Frankrike, är Turkiet, Egyptien, Algeriet, Etiopien, m fl. Alltså länder där slöja är vanligt förekommande.

    Muslimer är inte ens överens med muslimer i frågan om slöja. Men det här är också lite typiskt västerländska politiker och medias behandling av Islam. Att låtsas som att alla muslimer har enad front.

    SvaraRadera