torsdag 27 augusti 2009

torsdag 20 augusti 2009

Obegripliga höger- och vänsterperspektiv, del 2 islamofobi/antisemitism

Efter Andreas Malms bok om islamofobi har det kommit igång en debatt där högerskribenter (Ex Rudbeck) ifrågasätter att det finns islamofobi. Samtidigt kan man se vänsterdemonstranter som i sin iver att försvara Palestina glider över i antisemitism.

Hur har detta blivit en fråga om höger och vänster? Varför har det blivit så svart eller vitt? Kan man inte se att det finns både islamofobi och antisemitism i Sverige, så har man verkligen ett kraftigt tunnelseende.

Islamofobin i Sverige är tydlig. De främlingsfientliga partierna har gått från att vara allmänt mot invandrare, till att mer och mer betona vilket hot islam utgör mot det ”svenska”. Detta gäller såväl Sverigedemokraterna, som Skånepartiet. Samtidigt ser vi hur muslimer diskrimineras på arbetsmarknad och bostadsmarknad. Jag har själv sökt lokal i Stockholm för en muslimsk organisation. En mäklare sa helt öppet till mig att det är bättre om jag, som ickemuslim är den som kommer och tittar på lokalen. Mina kollegor, kvinnor i slöja och mörka män i skägg, skulle enligt henne skrämma bort möjliga hyresvärdar. Samtalsklimatet i samhället har hårdnat. Det är idag ofta helt legitimt att prata skit om muslimer på arbetsplatser, på föräldramöten och runt fikabord.

Antisemitismen i Sverige är inte försvunnen. Det sätts allt för ofta likhetstecken mellan Israel och judendom. Vid demonstrationer till stöd för Palestina syns plakat med likhetstecken mellan davidsstjärnan och hakkorset. I TV-sändningar från mellanöstern (som vi kan se här) visas förklenande schabloner av judar som påminner om europeiskt trettiotal. På Malmö Opera har man satt upp Jesus Christ Superstar, en välbesökt och uppskattad föreställning. I uppsättningen så betonas judiskheten hos Jesus motståndare, medan den inte syns alls hos hans anhängare. Alla torde de ha varit lika mycket judar! En klassisk form av kristen antisemitism, som borde varit försvunnen efter andra världskrigets slut.

Jag vill att både muslimer och judar i Sverige ska mötas med respekt och kärlek. Islam och judendom har varit helt centrala för Europas utveckling till vad det är idag. Att förneka att det finns islamofobi och antisemitism i Sverige idag är otroligt naivt. Samtidigt ska vi givetvis kunna kritisera former av religionsutövande som strider mot de mänskliga rättigheterna och stater som använder mer våld än nöden kräver!

Av: Martin Nihlgård

torsdag 13 augusti 2009

Varför är Israel-Palestina en höger-vänsterfråga?

Skillnaden mellan höger och vänster suddas ut mer och mer. Moderaterna blir det nya arbetarpartiet och socialdemokraterna gillar privata företag. Centrala ideologiska grunder förflyttas. Samtidigt finns det frågor som förblir tydligt höger och vänster fast de inte går att föra tillbaks till grundideologerna. Två tydliga exempel är Israel-Palestina konflikten, som jag kommer att behandla här samt uttalanden om islamofobi respektive antisemitism som jag kommer att behandla i en senare text. I dessa frågor verkar en persons placering på en höger- vänsterskala avgöra vad man ska tycka.

Varför är det så att människor på högerkanten alltid försvarar Israel, oavsett om landet styrs av Likud eller Arbetarpartiet? Varför är det så att människor på vänsterkanten alltid försvarar Palestina oavsett om landet styrs av PLO eller Hamas. Det finns få frågor som är så laddade och hela valet av språk verkar styras av ens höger- respektive vänstertillhörighet. Vänstern talar om att landet Palestina är förtyckt av en ockuperande krigisk och apartheidliknande stat som byggt in dem bakom en ”berlinmur”. Högern talar om Israel som regionens enda demokrati som måste försvar sig med en skyddsbarriär mot aggressiva självmordsbombande terrorister.

Högerretoriker väljer ofta att blunda för eller bagatellisera Israels övervåld, bosättningar på stulen mark, mördande av barn och raserande av oskyldiga människors hem. Vänsterretoriker väljer ofta att inte prata om Hamas grumliga demokratisyn, deras fängslande och avrättande av sina egna oppositionella landsmän. Palestinaschalen har blivit en vänstersymbol och Israels flagga en högersymbol.

Jag kan inte hur jag än gör förstå i vilka ideologiska arv som förklarar detta. Är det inte till och med så att Israel byggdes upp, till stor del, av en vänsterrörelse med kollektiva jordbruk och gemensamt ägande? Är det inte så att de muslimska palestinska partierna med en ofta moralkonservativ ådra, betonande av familjen och religionen som centrala delar i statsbygget ligger nära klassisk högerideologi?

Kan man imponeras av Israels demokratiska institutioner, samtidigt som man föraktar landets likheter med Sydafrikas apartheid? Kan man se det lidande som palestinierna orättmätigt utsätts för samtidigt som man fördömer Hamas tortyr av sina egna? Jag önskar att vi i framtiden får se ungmoderater i Palestinaschalar som protesterar mot Israels ockupation. Samtidigt vill jag se ung vänster demonstrera för Israels rätt att existera. Det borde inte vara omöjligt, för detta är ingen fråga om höger och vänster. Eller?

Nu startar vi igen

På fredag (14 augusti) är det dags för "terminsstart" för Fem meter upp i luften. Då kommer vi att titta på varför vissa frågor verkar fast låsta till höger-vänsterskalan.


Under sommaren har det ramlat in ett fåtal kommentarer. En del av dessa har varit riktigt osmakliga och skickats in anonymt. Vill du göra sjuka kommentarer som vi ska publicera så får du i alla fall ha modet att stå för det och berätta vem du är. Dessa kommentarer kommer annars aldrig att publiceras här.