Läs Ian Buruma!
http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article629758/slojforbud-ar-fel-vag.html
torsdag 25 februari 2010
torsdag 18 februari 2010
Sverigedemokraterna - ett parti utan politik
Sverigedemokraterna har i dagarna lanserat sin utrikespolitik. De har ingen!
Skönt att SD visar sin rätta sida som rasistiskt enfrågeparti. Förhoppningsvis öppnar detta ögonen på de som tidigare funderat på att rösta på SD. Partiledaren försvarar sig med att väljarna inte tycker att utrikespolitik är viktigt. Det är givetvis en bortförklaring. Problemet är att man inte alls är överens inom partiet. Och att man verkligen inte vet så passs mycket så att man kan få ihop ett dokument som med ärliga mått kan kallas utrikespolitiskt program.
Splittringen blir tydlig när media frågar SD-ledaren om inställningen till Israel. Partiet rymmer på ledande positioner tydliga pro-israeliter. De försvarar allt Israel gör eftersom de ju huvudsakligen skada muslimer, så måste det ju vara bra. Samtidigt har man sitt ursprung och delar av sin väljarkår i de nynazistiska grupperingarna. Grupper som hatar judar och utifrån detta aldrig kan försvara Israel.
Andra frågor som gör det svårt för SD att formulera en politik handlar till exempel om Afghanistan. Det är ju i SD's värld bra med svenskar i uniform och krig mot muslimer ställer man sig alltid bakom. Åkesson visar sin oseriösa attityd till utrikespolitik genom att hävda att om man vill belämpa islamism så vore det bättre att bomba Teheran. I nästa mening säger han att det "är inget bra att hålla på med bomber". Istället vill han lösa problemet med totalitära stater biståndsvägen. Samtidigt vill hans parti kraftigt skära i biståndet. Det är inte lätt att få ihop det som Sverigedemokrat. Vågar du rösta på ett parti som inte nämnt ett ord om hur de ska hantera våra relationer med omvärlden efter valet? Jag tror inte det!
http://trelleborgsallehanda.se/sverige/article630884/SD-skippar-utrikespolitiken.html
Skönt att SD visar sin rätta sida som rasistiskt enfrågeparti. Förhoppningsvis öppnar detta ögonen på de som tidigare funderat på att rösta på SD. Partiledaren försvarar sig med att väljarna inte tycker att utrikespolitik är viktigt. Det är givetvis en bortförklaring. Problemet är att man inte alls är överens inom partiet. Och att man verkligen inte vet så passs mycket så att man kan få ihop ett dokument som med ärliga mått kan kallas utrikespolitiskt program.
Splittringen blir tydlig när media frågar SD-ledaren om inställningen till Israel. Partiet rymmer på ledande positioner tydliga pro-israeliter. De försvarar allt Israel gör eftersom de ju huvudsakligen skada muslimer, så måste det ju vara bra. Samtidigt har man sitt ursprung och delar av sin väljarkår i de nynazistiska grupperingarna. Grupper som hatar judar och utifrån detta aldrig kan försvara Israel.
Andra frågor som gör det svårt för SD att formulera en politik handlar till exempel om Afghanistan. Det är ju i SD's värld bra med svenskar i uniform och krig mot muslimer ställer man sig alltid bakom. Åkesson visar sin oseriösa attityd till utrikespolitik genom att hävda att om man vill belämpa islamism så vore det bättre att bomba Teheran. I nästa mening säger han att det "är inget bra att hålla på med bomber". Istället vill han lösa problemet med totalitära stater biståndsvägen. Samtidigt vill hans parti kraftigt skära i biståndet. Det är inte lätt att få ihop det som Sverigedemokrat. Vågar du rösta på ett parti som inte nämnt ett ord om hur de ska hantera våra relationer med omvärlden efter valet? Jag tror inte det!
http://trelleborgsallehanda.se/sverige/article630884/SD-skippar-utrikespolitiken.html
torsdag 11 februari 2010
Det ohyggliga arvet
Fem meter upp i luften rekommenderar denna vecka: Det ohygliga arvet: Sverige och främlingen genom tiderna av Christian Catomeris.
I boken visas hur de attityder och bilder som framträder av främlingen i svenska skildringar är förvånansvärtt lika från en tid till en annan. Främlingen framställs som farlig, underlägsen och lite lockande. Då som nu. Boken ger oss en inblick i det arv som i dag påverkar etniska svenskar i mötet med den andre.
Läs nu!
I boken visas hur de attityder och bilder som framträder av främlingen i svenska skildringar är förvånansvärtt lika från en tid till en annan. Främlingen framställs som farlig, underlägsen och lite lockande. Då som nu. Boken ger oss en inblick i det arv som i dag påverkar etniska svenskar i mötet med den andre.
Läs nu!
onsdag 3 februari 2010
More Tears for Queers!
Homosexuella framstår ofta som den, av våra lagskyddade minoritetsgrupper, som klarar sig bäst. Det vill säga där det finns minst behov av ytterligare insatser för att nå ett jämlikt samhälle. Men är det verkligen sant?
Jag vet inte vad det beror på kanske är det synligheten i det officiella rummet. Det finns ett antal rikskända galor och inte minst Stockholm Pride får visst medialt utrymme. Kanske är det att vi kan hitta homosexuella på alla olika poster i samhället från bilmekaniker till minister. Kanske är det för att vi alla, om vi tänker efter, känner någon. Kanske är det för att lagstiftning som ger homosexuella rätt att gifta sig varit uppmärksammat den senaste tiden.
Fortfarande är det något i denna bild som inte stämmer. Det finns en massa tecken som visar att vi är långt ifrån klara. Det känns fel att jämföra den diskriminering som olika grupper upplever, men jag ser en massa tecken på att homosexuella är den i Sverige och världen mest utsatta minoritetsgruppen av alla!
Filmen Milk, berättar för oss om den amerikanske politikern Harvey Milk. Han var den förste öppet homosexuella som tog sig fram till ett högre politisk ämbete i USA. Han menade i filmen, att de homosexuella hade mycket att lära i sin kamp av de svarta. De svarta i USA hade med andra ord redan gått denna väg. Detta manifesterades tydligt i valet av Barack Obama som USA's första svarta president. Hade Harvey Milk kunnat bli president i USA? Hade man kunnat tänka sig en man gift med en annan man som "first lady"? Eller för den delen en kvinna gift med en annan kvinna? Harvey Milk förde en kamp mot ett lagförslag som innebar att homosexuella inte skulle få vara lärare. Han mördades 1978, då var homosexuelitet fortfarande klassat som en sjukdom i Sverige!
I världen i stort är läget alarmerande. Hårda straff, till och med dödsstraff på homosexuella är inget ovanligt. Det räcker att man öppet visar sin kärlek. Detta är verklighet i stora delar av Afrika, Asien och Mellanöstern. På närmre håll dyker det med jämna mellanrum upp politiker som får gehör för direkt diskriminerande lagförslag, med exempel som Polen, Baltikum och Ryssland.
I Sverige anmäldes 2008 1055 hatbrott som hade med den utsatta personens sexuella läggning att göra. I boken No Tears for Queers kan man läsa närmare om några exempel på hatbrott mot homosexuella. Det de har gemensamt är att det så tydligt handlar om hedersvåld. Heterosexuella män som blivit uppvaktade av andra män har upplevt att deras manliga heder har kränkts och de har svarat med ett sjukligt övervåld. I en intervju med författaren Johan Hilton ger han en intressant tankeställare: tänk om kvinnor skulle slå ihjäl alla män som gjorde ovälkomna närmanden? De heterosexuella männen skulle utrotas på nolltid.
Det som tydligast visar att det finns mer att göra är att det idag i Sverige är ok att uttala sig på ett sätt om homosexuella, som aldrig hade accepterats om någon annan grupp. Tänk dig att en företrädare för ett svenskt riksdagsparti skulle säga: "Jag tycker att äktenskapet ska vara reserverat för vita människor". Inte ens Sverigedemokraterna skulle uttrycka sig så plumpt. Men ett parti, som är en del av vår nuvarande regering, jag pratar om folket direkt från verkligheten, kan komma undan med motsvarande uttalande där se byter ut vita mot heterosexuella. Det finns mer att göra!
Läs/se mer:
http://dagensbok.com/2005/06/27/johan-hilton-no-tears-for-queers/http://www.filminfocus.com/focusfeatures/film/milk/
Jag vet inte vad det beror på kanske är det synligheten i det officiella rummet. Det finns ett antal rikskända galor och inte minst Stockholm Pride får visst medialt utrymme. Kanske är det att vi kan hitta homosexuella på alla olika poster i samhället från bilmekaniker till minister. Kanske är det för att vi alla, om vi tänker efter, känner någon. Kanske är det för att lagstiftning som ger homosexuella rätt att gifta sig varit uppmärksammat den senaste tiden.
Fortfarande är det något i denna bild som inte stämmer. Det finns en massa tecken som visar att vi är långt ifrån klara. Det känns fel att jämföra den diskriminering som olika grupper upplever, men jag ser en massa tecken på att homosexuella är den i Sverige och världen mest utsatta minoritetsgruppen av alla!
Filmen Milk, berättar för oss om den amerikanske politikern Harvey Milk. Han var den förste öppet homosexuella som tog sig fram till ett högre politisk ämbete i USA. Han menade i filmen, att de homosexuella hade mycket att lära i sin kamp av de svarta. De svarta i USA hade med andra ord redan gått denna väg. Detta manifesterades tydligt i valet av Barack Obama som USA's första svarta president. Hade Harvey Milk kunnat bli president i USA? Hade man kunnat tänka sig en man gift med en annan man som "first lady"? Eller för den delen en kvinna gift med en annan kvinna? Harvey Milk förde en kamp mot ett lagförslag som innebar att homosexuella inte skulle få vara lärare. Han mördades 1978, då var homosexuelitet fortfarande klassat som en sjukdom i Sverige!
I världen i stort är läget alarmerande. Hårda straff, till och med dödsstraff på homosexuella är inget ovanligt. Det räcker att man öppet visar sin kärlek. Detta är verklighet i stora delar av Afrika, Asien och Mellanöstern. På närmre håll dyker det med jämna mellanrum upp politiker som får gehör för direkt diskriminerande lagförslag, med exempel som Polen, Baltikum och Ryssland.
I Sverige anmäldes 2008 1055 hatbrott som hade med den utsatta personens sexuella läggning att göra. I boken No Tears for Queers kan man läsa närmare om några exempel på hatbrott mot homosexuella. Det de har gemensamt är att det så tydligt handlar om hedersvåld. Heterosexuella män som blivit uppvaktade av andra män har upplevt att deras manliga heder har kränkts och de har svarat med ett sjukligt övervåld. I en intervju med författaren Johan Hilton ger han en intressant tankeställare: tänk om kvinnor skulle slå ihjäl alla män som gjorde ovälkomna närmanden? De heterosexuella männen skulle utrotas på nolltid.
Det som tydligast visar att det finns mer att göra är att det idag i Sverige är ok att uttala sig på ett sätt om homosexuella, som aldrig hade accepterats om någon annan grupp. Tänk dig att en företrädare för ett svenskt riksdagsparti skulle säga: "Jag tycker att äktenskapet ska vara reserverat för vita människor". Inte ens Sverigedemokraterna skulle uttrycka sig så plumpt. Men ett parti, som är en del av vår nuvarande regering, jag pratar om folket direkt från verkligheten, kan komma undan med motsvarande uttalande där se byter ut vita mot heterosexuella. Det finns mer att göra!
Läs/se mer:
http://dagensbok.com/2005/06/27/johan-hilton-no-tears-for-queers/http://www.filminfocus.com/focusfeatures/film/milk/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
