torsdag 20 augusti 2009

Obegripliga höger- och vänsterperspektiv, del 2 islamofobi/antisemitism

Efter Andreas Malms bok om islamofobi har det kommit igång en debatt där högerskribenter (Ex Rudbeck) ifrågasätter att det finns islamofobi. Samtidigt kan man se vänsterdemonstranter som i sin iver att försvara Palestina glider över i antisemitism.

Hur har detta blivit en fråga om höger och vänster? Varför har det blivit så svart eller vitt? Kan man inte se att det finns både islamofobi och antisemitism i Sverige, så har man verkligen ett kraftigt tunnelseende.

Islamofobin i Sverige är tydlig. De främlingsfientliga partierna har gått från att vara allmänt mot invandrare, till att mer och mer betona vilket hot islam utgör mot det ”svenska”. Detta gäller såväl Sverigedemokraterna, som Skånepartiet. Samtidigt ser vi hur muslimer diskrimineras på arbetsmarknad och bostadsmarknad. Jag har själv sökt lokal i Stockholm för en muslimsk organisation. En mäklare sa helt öppet till mig att det är bättre om jag, som ickemuslim är den som kommer och tittar på lokalen. Mina kollegor, kvinnor i slöja och mörka män i skägg, skulle enligt henne skrämma bort möjliga hyresvärdar. Samtalsklimatet i samhället har hårdnat. Det är idag ofta helt legitimt att prata skit om muslimer på arbetsplatser, på föräldramöten och runt fikabord.

Antisemitismen i Sverige är inte försvunnen. Det sätts allt för ofta likhetstecken mellan Israel och judendom. Vid demonstrationer till stöd för Palestina syns plakat med likhetstecken mellan davidsstjärnan och hakkorset. I TV-sändningar från mellanöstern (som vi kan se här) visas förklenande schabloner av judar som påminner om europeiskt trettiotal. På Malmö Opera har man satt upp Jesus Christ Superstar, en välbesökt och uppskattad föreställning. I uppsättningen så betonas judiskheten hos Jesus motståndare, medan den inte syns alls hos hans anhängare. Alla torde de ha varit lika mycket judar! En klassisk form av kristen antisemitism, som borde varit försvunnen efter andra världskrigets slut.

Jag vill att både muslimer och judar i Sverige ska mötas med respekt och kärlek. Islam och judendom har varit helt centrala för Europas utveckling till vad det är idag. Att förneka att det finns islamofobi och antisemitism i Sverige idag är otroligt naivt. Samtidigt ska vi givetvis kunna kritisera former av religionsutövande som strider mot de mänskliga rättigheterna och stater som använder mer våld än nöden kräver!

Av: Martin Nihlgård

2 kommentarer:

  1. Det finns också en underförstådd islamofobi i föreningen Humanisterna, som har fått för sig att Humanism och sekularism är detsamma som ateism. En äkta humanist kan vara både troende, ateist eller heltenkelt agnostiker. Och det som kidnaparna av ordet Humanister borde fatta är att sekularism innebär respekt för varandras uppfattning, något som de själva saknar. Det är på tiden att låta svenskarna veta att den europeiska sekularismen introducerades på 1200-talet när skrifterna av den arabiske filosofen från Córdoba Ibn Rushd (Averroes) blev kända. Averroismen satte förnuftet och vetenskapen på tapeten, utan att undanröja tron. Sekularismen innebar en social ordning där ingen religion etablerades som obligatorisk och där förnuftet fick sin rättmättiga plats. Sekularism handlar om respekt för den andre, oavsett vilken tro denne har.

    SvaraRadera
  2. Jag tror t.o.m. att islamofobin växer sig starkare. Allt oftare hör jag i samtal att "de" gör si och så, är för många, tar jobben, begår brott, är del i organisationer som anses kriminella osv. Och eftersom statistiken vare visar det ena eller det andra blir det mest utsagor som står mot varandra, med låga krav på adekvans. Sorgligt...

    SvaraRadera