måndag 14 september 2009

Kristdemokraterna, kulturen och den vanliga människan

I somras startade Göran Hägglund och Kristdemokraterna sitt ”korståg” för den vanliga människan först vid Kristdemokraternas riksting och sedan vid talet i Almedalen.

”det finns väldigt många människor som känner sig främmande inför den här, alltså, en elit som försöker tala om precis hur man ska leva sitt liv. Den eliten finns ju också företrädd i politiken, som alltmer vill styra människors göranden och låtanden, i stället för att lämna folk i fred och låta människor göra på det sätt som de själva tycker är bäst.” (Hägglund Expressen 4/9)

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1694866/goran-hagglund-om-verklighetens-folk-populism-och-samarbetet-i-alliansen

Frågan är vilka människor det egentligen är Kristdemokraterna talar om? Vilka är verklighetens folk? Och vilken är den elit Hägglund talar om?

Är Kristdemokraterna verkligen goda representanter för den ”vanliga” människan? Det de kallar verklighetens folk? Den vanliga svensken är för könsneutrala äktenskap, är inte troende och röstar inte på kristdemokraterna. Kristdemokraterna är snarast i det svenska landskapet att betrakta som ganska ovanliga. Ett slags overklighetens folk.

Och är inte Hägglund och Kristdemokraterna just en del av den elit han kritiserar? Vill inte just Krisdemokraterna styra människors göranden och låtanden? De motsätter sig könsneutrala äktenskap, adoption för homosexuella och nu senast går de till storms mot kultureliten. Allt detta är olika sätt att försöka styra människors göranden och låtanden in mot en liten begränsad fålla som passar just kristdemokraternas världsbild.

På Kristdemokraternas riksting talade Hägglund även om att konstens roll är att vara vacker och uppbygglig. Kultur handlar enligt Hägglund om att se många världar, att vidga sin erfarenhet och fantasi. Detta blir väldigt paradoxalt när Hägglund samtidigt kritiserar konstverk och kulturarbetare som bidrar till just detta men som Hägglund endast menar är ute efter att förnedra och väcka anstöt. Som exempel nämns bland annat Ecco Homo som likställs med Muhammedkarikatyrerna. Två konstverk med helt olika utgångspunkter.

Ecco homo utställningen var en del av en inomkyrklig debatt, som slog uppåt mot en förhärskande syn på kristendomens tolkning, som vidgade kristendomen och öppnade upp för människor som känt sig exkluderade och som genom utställningen kunde känna sig sedda och bekräftade. Detta är absolut inte förnedrande utan här är det snarare Kds syn på olika sexuella minoriteter som är förnedrande. Utställningen öppnade upp för precis det som Hägglund efterlyser: att vidga sin egen erfarenhet och fantasi. Jag tror att det fanns många besökare som upplevde just denna konst som både vacker och uppbygglig även om Hägglund säkert inte skulle hålla med.

Karikatyrteckningarna av Muhammed är gjorda i en helt annan kontext. De är gjorda och publicerade i ett samhälle där de som är muslimer är i minoritet och redan är hårt utsatta. Teckningarna slår alltså neråt. Teckningarna är inte gjorda av muslimer som vill ifrågasätta eller diskutera sin egen religion. Detta är två stora skillnader mot Ecco Homo. Att inte se detta är skrämmande.

I DN 17/9 så fortsätter Hägglund sitt "korståg" och citerar Lundells "Höga hästar"

"En och annan som sitter där
På sina höga hästar och vet
Hur det är
Jag menar ni som vet så bestämt
Hur allting ligger till
Vad ni vet är bara hur ni vill
Att det ska ligga till"

http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221

Citatet är främst riktat mot socialdemokraterna, de kulurradikala kretsarna och normkritikerna som Hägglund endast menar är ute efter att provocera, ifrågasätta och lägga sig i och håna den "vanliga" svenskens liv. Här följer Hägglund en tradition som går igen hos de konservativa krafterna genom historien. De som har ifrågasatt etablerade sanningar har alltid blivit bespottadde och förlöjligade. Detta gällde såväl de som en gång i tiden hävdade att jorden var rund som de som stred för att kvinnor skulle ha rösträtt. De konservativa har alltid beskyllt de som vill ändra och ifrågasätta det rådande för att lägga sig i människors liv. Men även de konservativas sätt att se världen lägger sig i människors liv och sätter ramar eller öppnar upp för människors sätt att leva. Något Hägglund vill förneka.

Normkritiken vill tvärt emot vad Hägglund menar öppna upp människors liv, de vill mångfald till skillnad från enfald. De vill visa på att det inte finns ett enda sätt att vara på utan många. Hägglund får gärna säga vad han vill, rösta på vad han vill, skratta åt vad han vill, ligga med vem han vill bara vi andra får det också. Jag vill därför vända Lundells "Höga hästar" mot Hägglund och Kristdemokraterna själva. "Jag menar ni som vet så bestämt hur allting ligger till. Vad ni vet är bara hur ni vill att det ska ligga till."

Talet om det vardagliga folket tillsammans med talet om den vackra och den uppbyggliga konsten gör att Kd:s kultursyn blir förvillande lik Sverigedemokraternas. Detta är synd och jag tror absolut inte det är meningen, även om Kd också när det gäller synen på kön och sexualitet är skrämmande lika Sverigedemokraterna.

Vem är det som ska bestämma vad som är vackert och uppbyggligt? Vem är det som ska bestämma vad som är vanligt? Är det Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna måste jag säga att jag är uppriktigt rädd för vad det skulle innebära för kulturens och Sveriges framtid.

23 kommentarer:

  1. Frågan är om detta är en genomtänkt profilering inför valet? Kd behöver desperat röster för att inte hamna utanför riksdagen. M flyttar mot en (ny)liberal position. Det finns då en lucka för ett rent konservativt parti. Här verkar det som om kd öppet fiskar de rölsterna av rädsla för att sverigedemokraterna annars ska ta dem.

    SvaraRadera
  2. Nja, det där fick du inte riktigt till.
    GHs text var rutten rent retoriskt. Men andemeningen var tydlig och bra. Folk är less på allt jidder. Och som det är nu så är det TYVÄRR bara GH och JÅ som inte jiddrar.

    /socialist

    SvaraRadera
  3. FÖr mig är KD och SD i princip samma skräpparti och anser det vara en stor skam för Sverige att KD är med i vår regering - inte för att jag gillar alliansen, men även övriga borgare torde ju tycka att det är lite genant att ha detta patetiska parti med i sitt lilla gäng. Man kan ju undra varför dessa ger SD kalla handen när de välkomnar KD? - när SD och KD de facto tycker väldigt lika i de flesta frågor!

    SvaraRadera
  4. Vilket jidder är det som ska förbjudas Viktor, så att GH och andra "vanliga" människor ska slippa lida?

    SvaraRadera
  5. Victor!
    Vad i GH andemeningen är det som är bra! Vilket jidder är det folk är trötta på och vem utgör det folket? Själv tycker jag mest att det är GH och JÅ som jiddrar utan att få ur sig någonting av värde i sina försök att göra sig till den "vanlige svenskens" talesmän.

    SvaraRadera
  6. Läs Claes Borgströms svar på Hägglunds artikel:

    http://www.dn.se/opinion/debatt/claes-borgstrom-dn-debatt-mot-goran-hagglund-1.956255

    SvaraRadera
  7. Ibland när folk hittar på riktigt stolliga påhitt brukar jag roa mig med ett tankeexperiment:
    Jag visualiserar för mig själv den önskade värld som debattören målar upp. Gör det med GH:s text. Blunda och starta nu.
    .
    .
    .
    Märkte ni vad tyst och tråkigt det blev efter en stund? Jag tror att jag för egen del fortsätter att gå ut i skogen när jag vill ha det knäpptyst omkring mig. Debatten däremot får gärna larma och ha sig. Det är om inte annat debattens syfte.

    SvaraRadera
  8. Kom ihåg att rösta i kyrkovalet på söndag! Vill du ha en kyrka som står för alla männískors lika värde se upp för Sverigedemokraterna, KD och frimodig kyrka. Olika partier men skrämmande lika program.

    SvaraRadera
  9. Camilla Grepe:
    roligt inlägg och mycket bra poäng!

    SvaraRadera
  10. Ingenting är i en gryende - och som kommer att bli stenhård och - är jag rädd - riktigt ful och där en horribel människosyn kommer att vädras (för att man kämpar om röster på yttersta högerkanten) - valrörelse en slump.

    Först Hägglunds obskyra attack på kultureliten (som han i radion preciserar vara Mona Sahlin och två konstfacksstudenter, thats it) och sedan kulturpropositionen där alla kulturarbetare ska göras till vinstdrivande entrepenörer (men tänk om man är poet målare regissör skulptör tonsättare novellist dramaturg fotograf romanförfattare essäist just för att man INTE är entrepenör?) och där kulturarbete per definition ska vara vinstdrivande (men tänk om visst kulturarbete omöjligt kan underordna sig vare sig politisk vilja eller kommersiella krafter - men ändå är nödvändigt (och hyllas (ofta i efterhand)) och där den statliga inkomstgarantin ska slopas (ett högerpopulistiskt slag i ansiktet på en seriöst arbetande kulturintelligentia och utsatt - men för ett vitalt och allvarsamt genomlyst samhällsklimat nödvändig - yrkesgrupp).

    Man orkar knappt tro att det är sant, att vi har hamnat här, nu. Sverige 09: Rasistiska partier som växer, och kulturföraktande regeringspartier som har en alldeles verklighetsfrånvarande syn på vad de kallar "verklighetens folk". Man oroas svårt.

    Det är en snål och - det blir ju dessvärre resultatet av alla dessa åtgärder och av den här bilden av "vanligt folk" (kanske en gammal raggare som sitter i ett trafikstopp på E4:an och läser Motståndets estetik med fötterna på instrumentbrädan, jag har ingen aning) - människofientlig tid. Man blir gråhårig och sorgsen som en gammal kulturradikal gårdshund.

    SvaraRadera
  11. Det finns mycket att kritisera (kd) och Hägglund för, men han har definitivt en poäng i att politiker och andra ideologsika elitister ska hålla sina fingrar borta från medborgarnas vardag och hur de väljer att leva sina liv. Det finns redan idag alldeles för många lagar och förordningar som i detalj styr och påverkar hur folk ska leva sina liv. Istället för att uppvisa en tolerans mot medborgarnas val, så styrs medborgarna med lagar och ekonomiska regler i att agera så som makteliten önskar.

    Till det kommer den typen av översittaruttalanden som den gode Borgström gör i sitt svar till Hägglund. Overifierat och enkelspårigt tal om strukturer och maktordningar som vanligt folk inte känner igen sig i.

    Vad vi behöver är färre politikler, genusvetare, kulturelitister m.m. vars löner betalas med medborgarnas skattemedel. Dessa parasiterande besserwissers gör bäst i att ta ett hederligt jobb och själva börja bidra med skattemedel till samhället, istället för att leva på vanligt folk.

    SvaraRadera
  12. Hej Medborgare X!

    Sjäv känner jag inte igen mig Hägglunds tal om den ¨"Vanlige människan" och tror inte att den vanlige människan är så inskränkt och enkelspårig som Hägglund vill få det till. Jag har aldrig förstått varför folk är så rädda för genusvetare. Vad är det som är så farligt med att man vill låta människor vara som de är bortom normer av kön som stänger in och fänglsar? Vad är det som är så skrämmande med att öppna upp för pojkar och flickor att få tillgång till hela sin potential som människa istället för bara den del som leksakskatalogerna vill fålla in dem i? Och uppvisar verkligen Kd en tolerans för medborgarnas val?

    SvaraRadera
  13. Erik!

    Man kan som tidigare sagt kritisera (kd) och Hägglund för en hel del när det gäller tolerans, men Hägglund gör helt rätt i att öppna upp debatten kring maktelitens syn på vanligt folk. Det finns en utpräglad syn bland höga politiker, samhällsdebattörer, kulturelit, feminister och andra på vänsterkanten att se sig själva som högre vetande än vanligt folk och att de har nått en högre insikt än vanligt folk. Därför bygger mycket av deras ideologiska budskap på att vanligt folk inte förstår sitt eget bästa och att staten måste förändra deras åsikter och hur de agerar. Typiska företrädare för det sättet att sitta på höga hästar har många av de genusvetare och kulturelitister som sitter på positioner som betalas med skattemedel.

    Våra folkvalda är valda för att de ska representera folket och deras åsikter, inte för att de ska skriva folket på näsan och parasitera på deras hårt ihopjobbade skattepengar. Stat och myndigheter är till för folkets skull, och inte tvärtom.

    SvaraRadera
  14. Ideologisak elitister är i sådana fall varje politiker med ambition att åstadkomma förändring - eller ambition att vidmakthålla rådande maktstrukturer. Man kunde också kalla varje medborgare med exempelvis pacifistiska eller miljöfrämjande ambitioner för elitist, bara för att han eller hon har en vilja att förändra och en ambition att påkalla andra människor orättvisa eller felaktiga förhållanden. I samma konklusion inser man att varje framförd åsikt - oavsett om den hänvisar till "vanliga" människor eller till elit (jag är helt övertygad om att elitbegreppet endast ger en verfremdungeffekt och skapar en egentligen alldeles påhittad moståndare: alla människor är "vanliga" - eller ovanliga om man hellre vill det) - skulle kunna hävdas vara elitistisk.

    Vi är alla vanliga. Och elit.

    SvaraRadera
  15. Medborgare X
    Att ojämställdheten består är ett verifierat faktum. Läs på tal om kvinnor och män- statistiska centralbyrån. Politiker ska inte bara representera vad folket vill ha utan även drivas av egna visioner och ideer. Annars får vi partier som vänder kappan efter vinden. Politiker har även till uppgift att inte bara företräda majoriteten utan att även se till minoritetens intressen och behov. Om politikerna enbart skulle följa vad folket vill vid varje bästämd tidpunkt skulle tex barnagan kanske inte vara förbjuden idag. Den skulle definitivt inte förbjudas 1979. Utan feministernas envetna kamp skulle Sverige inte befinna sig där vi är i dag jämställdhetsmässigt. Sedan är det ju så att alla lagar och ekonomiska regler sätter ramar för människors liv. All politik drivs (som embryo så riktigt påpekar) av viljan att förändra eller bevara samhället i någon riktning och kan således ses som att skriva folk på näsan om vad som är rätt sorts samhälle och rätt sorts liv. Men är det ett samhälle utan politiker och lagar vi vill ha? Sedan kan man ju alltid föra en diskussion om vart gränsen går och hur mycket regler och förordningar som behövs och vart skattepengarna egentligen ska användas till. Men det är en annan diskussion och jag tror inte det är den Hägglund är ute efter.

    SvaraRadera
  16. Erik och embryo!

    Visst ska politiker drivas av en vilja att förändra samhället i stort, men när det går ner i detalj på medborgarnas möjligheter att välja sitt eget liv har det gått alldeles för långt. Politiker ska skapa möjligheter och regleringar på en högre skala. De ska inte lägga sig i hur folk tycker och tänker. De ska inte gynna vissa specifika val eller enbart erbjuda ett alternativ. Än mindre ska de anlita politrucker, betalda av medborgarnas skattepengar, för att försöka ändra folks beteenden och fösa in alla i samma åsiktsfålla.

    Vänsterfolk, kultureliten och feminister är typexempel på krafter som drivs av en autoritär syn på samhället och medborgarna. De ser sig själva som bättre vetande och att de i sin roll som högre stående har rätt att brandskatta medborgarna för att använda deras pengar till sådant som de själva anser vara viktigt. Proletariatets diktatur har aldrig brytt sig speciellt mycket om medborgarna, utan har mest sett dem som kreatur som de kan mjölka för att förse sig själva och de sina.

    Borgström, Bodström, Schyman m.fl. är moderna exempel på den typen av politiker som föraktar vanligt folk.

    SvaraRadera
  17. Med kunskap kommer insikt. Det mesta av fördomar och förtryck kan redas ut med fördjupad kunskap, med möten mellan människor, med insikt om historiska förlopp och med användandet av tidigare erfarenheter. Det finns alltid människor som vet mer än andra i vissa frågor som man måste lita till, så gott det går. Givetvis behöver dessa människor också granskas och kritiseras, det ingår i samhällsutvecklingen. Men bara för att man vet mer om något är man inte mer elit än någon annan; ökad kunskap kräver ödmjukhet. Ibland dock måste man använda den mer krasst och kategoriskt, om orättvisorna i samhället är alltför tydliga. Det gäller väl - i nuet - jämlikheten och miljön främst. Orättvisor råder. Man måste då säga ifrån.

    Samhället behöver genomlysas och ses från sidan och speglas och ifrågasättas och i viss mån även prövas, provoceras, ruskas om. Allt detta är på sätt och vis politikernas uppgift. Men det kan också vara konstens uppgift, utom den den har att förnöja och ge oss avkoppling. Stark konst - om än provocerande - kan skapa viktig samhällsdebatt och fördjupning. Odells verk på konstfacks vårutställning var ett sådant exempel.

    Att kategoriskt utpeka folk som föraktfulla gentemot den här - fortfarande väldigt diffust beskrivna - gruppen av "vanligt folk" slår lätt tillbaks. Eftersom - igen - vi är alla vanliga. Man kan aldrig mötas om man definierar sig till en odefinierad kategori. Jag tycker att man gömmer sig bakom benämningen vanligt folk, gör sig till språkrör till en tyst majoritet (?) som ingen vet vilka de är.

    Så - vilka är de: det vanliga folket? Om man tar oss c:a 9.2 miljoner invånare i Sverige och närstuderar oss, en i taget och försöker knuffa in oss i olika fack, kategorier, grupperingar. Vilka är då vanligt folk? Skomakaren om hörnet, med invandrarbakgrund och som slår mig på fingrarna i allt vad sömnad, läderhantverk och kunnande om blixtlås, sulor, knappar, nycklar. Tillhör han det vanliga folket? Eller tillhör han skomakareliten? Bibliotekarien, som kanske är fyrabarnsmamma och har som hobby att spela bridge, och som jag inte har en chans mot i kunskap om islänningasagans historia. Tillhör hon vanligt folk? Bilmekanikern, tillika sportfiskaren, är han vanlig? Malte Lindeman, är han en vanlig typ? Bagaren? Universitetslektorn. Polisbefälet och alla hans mannar i piketen. Fotbollstalangen som om ett par år är proffs i Sydeuropa. Tjejerna som hänger vid korvtjorren och röker Marlboro Menthol - de där som ser likadana ut allihop i puffiga täckjackor och blonderat hår: är de de vanliga? Göran Hägglund, är han en vanlig politiker ur det vanliga folkdjupet? (Ja här kan man hålla på ett tag till och både hitta de vanliga, och inte.)

    SvaraRadera
  18. Jag ser inte riktigt den kulturelit Hägglund talar om som viull diktera folks liv i detalj. Den politiker som tydligast vill ingripa i den porivata sfären är Hägglund själv. Han och hans parti vill definiera vem som får känna kärlek för vem. Snacka om att detaljstyra människors privatliv.

    SvaraRadera
  19. Jag har snabbkollat ovanstående inlägg och ser något jag inte förstår. Jag märkte för övrigt samma sak i Hägglunds artikel.

    Det kan sammanfattas: Vilka gör vad med vem? Och dessutom med vilka befogenheter? Hägglunds artikel skjuter åt alla håll samtidigt. Det blir någon sorts one-size-fits-all över det hela. Alla kan känna sig träffade och alla kan känna sig skyldiga.

    Är vi bara offer för ett hejdundrande retoriskt knep i syfte att ge Hägglund och kådisarna bättre opinionssiffror?

    SvaraRadera
  20. @embryo

    Vad som anses som fördjupad kunskap är både subjektivt och ideologiskt betingat. Detsamma gäller den s.k. "genomlysning av samhället" som sägs ske av dessa upplysta människor ur elitskiktet. Ordinärt folk ges aldrig samma möjlighet att komma till tals, utan det är enbart en typ av människor ur ett skikt i samhället. Inte konstigt att vanligt folk är fed up med dom.

    Och vad är vanligt folk? Jo, alla de som går upp tidigt på morgonen, lämnar barnen på dagis, går till jobbet och sliter hela dagen utan tack, hämtar barnen, får hem och gör mat och sedan ramlar i säng totalt uttröttade. de som ständigt mjölkas på skattepengar för att eliten och deras vänners ska kunna leva ett liv i lyx på medborgarnas bekostnad.

    SvaraRadera
  21. Hej anonym!

    Jag går upp tidigt varje morgon,går till jobbet, sliter hela dagen, går hem, arbetar ibland ideellt för fria teatergrupper, skriver poltiska inlägg eller brev på min fritid utan ersättning, ramlar i sängen totalt utmattad, betalar skatt. Är jag en vanlig människa? (Jag har i och för sig inte barn, krävs det?) Jag känner absolut inte igen mig i Hägglunds beskrivning så kanske är jag ovanlig?

    De flesta konstnärer arbetar bitvis ideellt eller lever på ganska usla löner och osäkra inkomster. De flesta konstnärer arbetar och sliter hela dagarna, flera arbetar dessutom dubbelt med ett annat arbete vid sidan om. Många har barn.

    Detsamma gäller många forskare, genusvetare... Vilket lyxliv dessa så kallade provokatörer lever har jag svårt att se.

    Jag antar att våra politiker också sliter och arbetar hårt- de flesta av dem har dessutom familjer, många har barn...
    ... och den stora delen av skatten går väl faktiskt inte till politikerna... även om deras ersättningar kan diskuteras...

    Skatt betalar jag gärna så att de som behöver har råd med utbildning, sjukvård, trygg ålderdom och så att vi kan ha ett samhälle rikt på kultur och fritidsaktiviteter, ett samhälle som är öppet för alla.. Kanske är jag mycket ovanlig men jag känner mig ganska vanlig.

    SvaraRadera
  22. Läs:

    "Hägglunds demoner"

    http://www.aftonbladet.se/kultur/article5840691.ab

    "De verkliga elitisterna"

    http://www.expressen.se/ledare/1.1716828/ann-charlotte-marteus-de-verkliga-elitisterna

    "Hägglunds hjärnsläpp":

    http://www.expressen.se/ledare/1.1710957/ann-charlotte-marteus-hagglunds-hjarnslapp

    SvaraRadera
  23. Anonym: Jag vet inte vilka de där är, som lever ett liv i lyx på andras bekostnad. Det är förmätet ibland att ta sig själv som exempel. Men jag gör allt det där du beskriver: går upp, lämnar barn, går till jobbet, lagar mat, tvättar, diskar, ser på fotboll, bloggar, läser, sover, går upp. Jag vet inte många som inte gör det. Frågan är om jag vet någon; skulle vara Anna Anka då.

    Givetvis är det så att författare, debattörer, yrkespolitiker och andra mer eller mindre professionella tyckare har ett försteg i debatten, gentemot "vanligt folk" (vilka är de? jag känner jättemånga människor, från överklass och medelklass och arbetarklass och invandrare och barn av skilda slag och vuxna med en mängd olika jobb och livsåskådningar - men inte en enda är som någon annan, faktiskt: alla är egna (är det att vara vanlig?)).

    Sedan har bloggosfären och nätet givit "vanligt folk" en röst, det är bra. Megafonerna är fler; man kunde önska att det lågmälda - och kanske mer intensivt glödande - samtalet tog mer plats. På nätet är det mycket pajkastning, mycket fördomar, mycket okunnighet som vädras.

    Givetvis är det så att ju mer man kan om både sig själv och sin historia och sin omvärld, desto mer tolerant blir man, desto mer kan man fördra att vi är olika. Och lika.

    SvaraRadera