torsdag 8 oktober 2009

Hata, hata, hata Helsingborg!

I både Gais och Hammarby har de egna fansen nyligen hotat klubbarnas ordförande. Man har hotat både dem personligen och deras familjer. Hot mot tränare tillhör vardagen. Spelarna i klubbarna vill inte uttala sig och ingen verkar vilja ta tydligt avstånd från den typen av beteende. Det är något sjukt i fotbollsvärlden. Ilska, hot och hat verkar vara några av de viktigaste ingredienserna. Den vanligaste formen är kanske ändå hatet mot dom andra.

Jag satt på jobbet en fin sommareftermiddag för några år sedan. Jag var laddad inför kvällens derby på Malmö stadion. MFF mot HIF. Fönstret var öppet och utanför hörde jag Malmöklacken komma vandrande nerför gatan. Det var hyllningsramsor och sånger till ”Di Blåe”. Det kändes som en helt ok uppladdning inför matchen. Men precis utanför mitt fönster bytte klacken tema och taktfast dånade de med något de så gärna ville skulle vara basröster: ”HATA, HATA, HATA HELSINGBORG!” Med ens fylldes jag med olust inför matchen och sedan dess har jag sett fler och fler exempel på där hat och ilska blir viktigare än intresset för fotboll.

Det finns en grupp som endast har fotbollen som förevändning för att slåss. De samlas ofta utanför stadion och pucklar på varandra. Lite deras problem, så länge det inte drabbar någon annan. Sedan finns de mer ”seriösa” klackarna som är där för att hylla sitt lag och häckla motståndarlaget. De utger sig för att vara seriösa och ska kunna ansvara för att det blir en trevlig stämning där även yngre ungdomar och barn ska kunna vara med. Men när fansens företrädare uttalar sig i media så häpnar man. De klarar inte av att tydligt ta avstånd från hoten eller våldet. En av klackledarna för en av de större klubbarna säger i ett debattprogram: ”Man måste förstå att det är väldigt mycket passion, när det finns så mycket kärlek så blir det också hat. Då är det inte så konstigt att det kan bli sammanstötningar”. Liknande uttalanden går det att hitta mängder av på fansens egna diskussionsforum. Hatet är en viktig del av passionen.

Ursäkta mig, men i vilket annat sammanhang i livet skulle detta godtas? ”Du vet jag blev så kär, det är så mycket passion och kärlek, klart då att det också blir lite hat och våld” säger kvinnomisshandlaren. ”Du måste förstå: att bli pappa väcker så mycket känslor, det är så mycket passion och ilska”, säger barnmisshandlaren.

Det är ett ohållbart resonemang. Man måste inte hata för att man älskar! Tvärtom! Även när hatet är mer på skoj (jo många fans menar att det oftast är det) så sänder det helt fel signaler och ger legitimitet åt de riktiga galningarnas våld. Jag skulle vilja börja intressera mig för fotboll igen. Hålla på Malmö, men älska Helsingborg för att de har Henke, min personliga favorit efter Zlatan. Jubla när Malmö gör mål, men komma ihåg att jag som barn älskade IFK Göteborg. Fira när Malmö vinner allsvenskan, men gilla Hammarby för att Söder i Stockholm är fantastiskt. Helt klart är att så länge de seriösa delarna av våra supportrar inte kan resonera smartare än neanderthalare så kommer jag inte ta med mina barn på fotboll. Vad skulle de lära sig av det? Hur vill Sveriges fotbollsklackar göra för att locka en ny generation som är mer intresserade av fotboll än av hat och våld. Bollen ligger hos er!

7 kommentarer:

  1. Jag _bor_ intill HIF stadion i Hbg och jag hör detta varje gång det är hemmamatch med något av de större lagen. Du ska se hur lugnt och fint man hejar när Häcken gästar t.ex., ha ha ha...

    Jo, det går en ramsa utanför fönstret "Lär dig prata, lär dig gå, lär dig hata AIK" och liknande, man ser grupper jaggas och styras ibland av poliser på hästar, helikopter surrar övanför m.m.

    Jag är förbluffad över hur långt det har gått med de enorma kostnaderna för Polisinsatser som följd, cirkeln är sluten, eller?

    Dock ser jag också lite olika "betoningar" av denna eller liknande ramsor, jag ser grupper av HIF fans som går runt och är på gott humör, samtidigt sjunger de "hata hata" sånger med glimten i ögat & alla bara skrattar. En liten ventil måste det vara någonstans.

    Självklart säger jag inte att det bara är HIF-fans som är OK och håller till 300% med dig om att något är ruttet i det stora hela. Inte minst när skattebetalare ska stå för Polisens kostnader i samband med riskmatcher, eller hur?

    Varför det? Fotbollsklubbar är inga ideella föreningar, de är företag som betalar sina spelare (mycket mycket) och tjänar pengar på sponsring och försäljning av biljetter.

    Jag tror starkt att klubbarna hade haft mycket mer inflytande om de drabbades av stora kostnader på grund av sina "supportrars" våldsamma och osportiga beteende.

    SvaraRadera
  2. Jag har aldrig någonsin förstått mig på fotboll, men jag har kunnat konstatera hur fotboll är det enda som lyckas förena folk från tillhör helt skilda samhällsklasser, politiska partier och kulturmiljöer. De blir som besatta och kan skrika och sjunga och dricka tillsammans inför en TV apparat, i själva stadium eller på gatan (jag glömmer inte Barcelona, när "Barsan" vinner). Do blir plötsligt en helt annan samhällsindelning: dem som är supportrar av ett fotbollslag och dem som stödjer ett annat. De kan ta livet av varandra. Fotboll är en intressant psykotisk företeelse. Jag minns en bild i DN från Skattekontoret. De anställda hade struntat i sitt "arbete" och satt framför TV, på jobbet, helt besatta. Vilka minner. Jouralister är mästare på att fånga folk i konstiga grimassituationer.

    SvaraRadera
  3. Kul med kommentarer från både Stockholm, Barcelona och inte minst Helsingborg. Det finns definitivt en stor del supportrar som också verkligen gillar fotboll. Fotboll (sport) kan förena. Att förenas för att man gillar en sak, ett lag är cool, men att förenas av hat brukar inte leda till något kreativt.

    Även det ironiska "hata, hata" har jag lite svårt för. Mina barn säger ibland "jag hatar den och den". Då brukar jag svara med att det är ett väldigt starkt ord, som man bör spara. Innebär inte att man kan älska alla. Ska jag sedan ta med dem på fotboll och de hör vuxna skrika ut hat mot ett helt lag eller en hel stad?

    SvaraRadera
  4. Läs Stephan Mendel-Enks bok "Med uppenbar känsla för stil" om bland annat hur läktarvåldet finner sin legitimitet i en sinnesjuk manlighetsideologi och i kvällstidningarnas sportkrönikor.

    SvaraRadera
  5. Läktarvåld har jag inte upplevt eller sett trots att jag gått på fotboll i Sverige regelbundet de senaste trettiofem åren i såväl Malmö, Landsorten och Stockholm. Läktarkultur har jag upplevt och ja, den har varit mansdominerad. Uppdelningen av fotboll i lag för män och lag för kvinnor har jag aldrig förstått mig på, men det är en annan fråga. Kanske också en del av lösningen.

    Jag erkänner, jag har högt sjungit "hata hata hata Göteborg". Det kändes bra.
    Hat är aldrig särskilt vackert och inget man bör spara på.

    Jag tänker ta med min dotter på fotboll om hon vill. Jag hoppas att den läktarkultur som finns idag i Sverige finns kvar då. Om jag skulle ta med henne till Old Trafford skulle hon somna efter en kvart.

    De ledare för supporterföreningar som inte tar avstånd från våldet kring fotbollen är bara värda förakt. Jag anser däremot att man bör skilja på vad som sägs och skriks inne på en stadion och vad vissa idioter gör utanför. De få gånger jag hört någon tillrättavisa en person som skriker "apajävel" eller liknande har det varit på en fotbollsstadion. Aldrig på Möllan eller Södermalm.

    SvaraRadera
  6. Skönt att höra att det är städat inne på stadion! När det gäller uppdelningen mellan könen i olika sporter håller jag helt med. det jag var mest upprörd för var den klackledare som mena att passion också leder till våld. Det är ett sjukt resonemang. Kul att höra att folk vågar tillrätavisa rasisterna inne på stadion, sker alltför sällan utanför. Jag kanske får ge Malmö stadion en chans till. Men då får det bli lite varmare först :)

    SvaraRadera
  7. Martin!
    Din jämförelse mellan fotboll och parrelationer/föräldra-barnrelationer håller inte riktigt eftersom fotbollen bygger på antagonism.
    Det är själva spelets idé att övervinna eller besegra en motståndare.
    Detta är knappast fallet i de mellanmänskliga relationer du jämför fotbollen med.
    Därmed inte sagt att "hatet" är berättigat. Snarare löjligt.

    Alex

    SvaraRadera