Hushållsnära tjänster = ett slag för jämställdheten?

Så går då åter debatten om hushållsnära tjänster hög.

Argumenten handlar om allt från skapandet av nya vita jobb, till frågan om jämställdhet.

Först och främst - visst är det bra med fler jobb. Men samtidigt som det satsas skattepengar på att subventionera införskaffandet av en viss typ av tjänst, dras det ner på den offentliga sektorn. Inom hemtjänsten har man allt mindre tid att ta hand om de som verkligen behöver hjälp, de som inte kan städa, handla, gå eller klä på sig själv. Hade pengarna inte gjort bättre nytta där än oss t.ex. mig som visserligen tycker att städa är tråkigt men har alla förutsättningar att göra det själv.

Men nu till jämställdhetsargumenten:
• Det skapas nya vita jobb inom en kvinnodominerande sektor.

Detta är visserligen sant och bra. Men samtidigt dras det in jobb inom den offentliga sektorn, även det en kvinnodominerande sektor. Och de som arbetar kvar inom den offentliga sektorn får det allt stressigare och allt sämre förutsättningar för att klara av det de ska hinna med. Detta drabbar i slutändan våra pensionärer, sjuka och barn.

• Avdraget för hushållsnära tjänster gör, menar bland annat Annika Qarlsson (C), att kvinnor slipper den dubbla arbetsbördan och på så sätt får mer tid över till att vara aktiva medborgare. Detta gör i förlängningen att fördelningen av det obetalda hem och omsorgsarbetet minskar i omfattning vilket eventuellt gör hemarbetet mer jämt fördelat i de familjer som utnyttjar tjänsten. (se http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hushallsavdraget-bra-for-jamstalldheten_3858467.svd)

Argumentet utgår från det faktum att det i dag är kvinnor som står för den största delen av hemarbetet och från synen att kvinnans väg till frigörelse går genom arbete. För att uppnå jämställdhet krävs alltså att kvinnan görs fri från hemarbete. Något som män normalt sett varit befriade ifrån.

Visserligen ger det subventionerade bidraget möjlighet, för de kvinnor som kan ta del av det, att satsa sin tid på annat än hushållsarbete vid sidan av jobbet/alternativt tid till att jobba ännu mer. Kvinnorna som lösgörs från sitt dubbelarbete blir på så sätt fria att konkurrera med männen på lika villkor. Men vem tar hand om hemmet till den förmodade kvinna som i sin tur utför det hushållsnära arbetet? Kvar står fortfarande en grupp av dubbelarbetande lågavlönade kvinnor. På det här sättet skapas en kedja av hierarkier och en könsfråga görs delvis om till en klassfråga där man ställer kvinna mot kvinna och mannen blir fortfarande utan ansvar och kan hålla sig utanför hemmet. Det sociala orättvisorna består och synen på könen lämnas oproblematiserad.



Visst kan arbete leda till frigörelse, men om vi som kvinnor och män fortfarande är hänvisade till vissa arbeten på grund av vårt kön ändras inget i grunden.Om kvinnor fortfarande förväntas arbeta inom låglöneyrken med vård och omsorg och fortsätter ta huvuddelen av ansvaret för hemmet händer inte så mycket. Problemet är fortfarande att kvinnor underordnas män och att det reproduktiva arbetet nedvärderas. För att ändra det krävs långt mer än subventionerade hushållstjänster.

Och är det inte konstigt att liberaler, som säger sig vilja ha en fri marknad utan statlig inbladning, i det här fallet direkt bidrar till att snedvrida konkurrensen. En konsekvens av subventionerade hushållsnära tjänster är att den person som bakar pizzan på pizzerian får sämre villkor än den person som bakar pizzan hemma hos mig. Det känns verkligen som en snedvriden konkurrens med hjälp av statliga medel. Något som liberaler alltid brukar varna för. Det gör att tjänsten mer andas traditionell konservatism än liberalism! För min egen del låter jag hellre den skatt jag betalar gå till skola, vård och omsorg där det är behovet och inte plånboken som styr.