torsdag 21 maj 2009

Hur resonerar motståndarna till kärlek?

Så har då äntligen en könsneutral lagstiftning gått igenom i Sverige. Bifallet i riksdagen var stort. Kristdemokraterna som ensamt parti reserverade sig och har genom åren slagits hårt mot en könsneutral lagstiftning, något de delat med Sverigedemokraterna. Samtidigt fängslas fortfarande homosexuella i många länder, prideparader förbjuds, och deltagare angrips.

Hur resonerar egentligen de som menar att äktenskapet endast kan vara mellan en man och en kvinna? Hur hållbara är deras argument?



Samma retorik som de främlingsfientliga grupperna

För det första använder man sig av att ställa så kallade "utsatta grupper" mot varandra. En retorik som är vanlig i främlingsfientliga grupper. Homosexuella ställs mot barn och mot invandrare, liksom rasisterna ställer barn och gamla mot invandrare:

Samkönade äktenskap kan aldrig garantera barnens intressen och rättigheter”//” En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare” ”Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. (DN 6/1-07Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin, Hans Wallmark med flera)

Vem ger de svensketniska vuxna homofoberna rätt att föra invandrarnas och barnens talan? Vilka invandrare och barn talar de för?

Hur kan man tala om barn och invandrare som om de vore enhetliga grupper?

Var är rösterna för de invandrare som flytt från förtryck i andra länder på grund av sin sexualitet? Eller rösterna från barnen till ensamstående eller homosexuella föräldrar?

Om nu en del invandrare skulle tycka att homoäktenskap är fel, är detta då ett argument för att vi inte ska införa det?

I många länder, exempelvis Storbritannien och Tyskland, är barnaga tillåtet, och om det nu flyttar hit någon från dessa länder kan ju detta leda till konflikter likväl som synen på homoäktenskap. Men blir aga för den skull mer acceptabelt och ett mindre brott mot de mänskliga rättigheterna. Ska man acceptera vad som helst av rädsla för konflikter? En väldigt märklig syn.

Äktenskap är biologi?

Vi anser att förslaget strider mot det biologiska faktum att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. (DN 6/1-07 Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin, Hans Wallmark med flera)

För det andra. De flesta människor borde kunna inse att äktenskapet inte har något som helst med biologi att göra. Djur gifter sig inte vad jag vet? Hur äktenskap arrangeras och ser ut är också väldigt olika från kultur till kultur. Vissa gifter sig aldrig, andra gifter sig många gånger. Några lever ihop utan att gifta sig, andra lever i storfamiljer. Så nog måste vi kunna enas om att äktenskapet är en social konstruktion.

Om reproduktionen nu är en förutsättning för äktenskapet varför då tillåta barnlösa par att gifta sig? Borde i så fall inte vigseln ske i samband med första barnet? Några garantier för att gifta kan eller vill skaffa barn finns inte. Eller ska man upplösa alla barnlösa äktenskap?

Rätten till vilka föräldrar?

För det tredje. Visst är det viktigt att barn har rätt till sina föräldrar och rätt att veta vem som är dess biologiska föräldrar, i den mån det är möjligt. Homosexuella äktenskap står inte i motsättning till att låta barnen veta vem som är deras föräldrar, eller till att barnen växer upp med sina föräldrar. Dessutom finns det inom heterosexuella äktenskap ingen garanti för att barnen är gjorda inom äktenskapet. Äktenskapet är ingen garanti mot otrohet eller mot att man i samtycke har sex med fler än den äkta hälften. För att garantera barnen vetskapen om föräldraskap borde i så fall faderskapstest vara ett krav även i de fall paren är gifta. Ett föräldraskap är dessutom så mycket mer än bara biologi.

Om barnens rätt till sina biologiska föräldrar nu är så central varför hör man aldrig homofober motarbeta "heterosexuella” pars rätt till insemination? Genom insemination klipps ju barnets biologiska ursprung av oavsett om det är två "lesbiska" som inseminerar eller en man och en kvinna.

Jag funderar också över varför Kristdemokraterna aldrig slagits mot ensamstående kvinnors rätt till adoption medan man när det gäller homosexuellas möjlighet slagit bakut. I båda fallen saknas en mamma och en pappa.

Bristande logik

För det fjärde. Om man nu som kristdemokraterna tycker att barnen ska ha rätt till en mamma och en pappa och vill bevara äktenskapet, varför är man då emot individuell föräldraförsäkring? Det som bevisligen leder till att äktenskapet håller är att föräldrar delar lika på föräldrapenningen! Är en frånvarande förälder som prioriterar arbete framför möjligheten att vara med sitt barn verkligen något att sträva efter.? Om det nu är barnets rätt som går i första rummet borde det väl även gälla rätten till två närvarande föräldrar.

Är det inte så att det inte är barnens rätt man värnar utan egentligen den heterosexuella kärnfamiljens rätt att fritt få välja? Varför dölja ett personligt motstånd mot homosexualitet bakom en retorik om barn och biologi istället för att stå upp och tala i sitt eget namn?

En uppmaning till alla homofober
Snälla homofober: lägg er tid på viktigare saker!
Varför inte ägna all den energi ni lägger på att kämpa mot människors kärlek på att i stället kämpa för människors lika rättigheter, respekten för olikheter och en rättvis värld mot våld och förtryck. Varför inte resa er upp och protestera mot det våld som sker mot homosexuella runt om i världen i stället för att bidra till att legitimera denna diskriminering.

7 kommentarer:

  1. Läste just ditt inlägg som bestod av mycket kloka och viktiga åsikter. Tyvärr får detta mig inte att bli arg utan snarare ledsen. Hur kan det på riktigt finnas människor som tycker att de kan besämma vilken kärlek som är rätt och vilken som inte är det...
    Ibland tycker man att världen går framåt med än väldig hastighet men ibland känns det som om den har stått stilla i väldigt många år.
    Ha det bra!

    /Sofia

    SvaraRadera
  2. Theresia HolmstedtJensen22 maj 2009 08:02

    Välskrivet! Javisst är det så att många försöker gömma sina heltigenom känslomässiga tyckandeen med någon slags kvasiargumentation. De faller egentligen på eget grepp, men någon måste tydliggöra det och det gjorde du bra, Erik.
    Med vänlig hälsning,
    Theresia HolmstedtJensen

    SvaraRadera
  3. Jag instämmer med de flesta av argumenten du framför, men tror tyvärr inte att dessa argument biter på de som har svårt att acceptera homosexualitet. Homofobin ligger - tror jag - på ett djupare känslomässigt plan. Det handlar förmodligen om djupt känslomässigt rotade föreställningar om vad som är "normalt". Kanske handlar det också - om man skall vara lite freudiansk - om en rädsla för eventuella egna homosexuella impulser. Givetvis måste man försöka bemöta homofobin med logiska argument, men jag är ärligt talat tveksam till om man når någon effekt med dessa argument.

    SvaraRadera
  4. Jag instämmer. Jag tror attt det är viktigt att bemöta både homofobi och xenofobi med logiska argument även om man inte alltid når ända fram då rädslan ofta ligger på ett känslomässigt plan. Jag tycker trots allt att det är viktigt att klä av och blottlägga argumentationen inte minst den politiska debatten.

    SvaraRadera
  5. Väl rutet

    ”Om man nu som kristdemokraterna tycker att barnen ska ha rätt till en mamma och en pappa och vill bevara äktenskapet, varför är man då emot individuell föräldraförsäkring?”

    För att allt handlar om ett konserverande av könsroller. Om att skrajset bevara föreställningen om att män och kvinnor har olika biologiska förutsättningar och intressen och att detta spelar roll i föräldraskapet.

    ”Är det inte så att det inte är barnens rätt man värnar utan egentligen den heterosexuella kärnfamiljens rätt att fritt få välja?”

    Homosexuellas rättigheter att älska varandra och att ha och älska barn handlar i förlängningen om män och kvinnors rätt att vara individer bortom kön – att mammor och pappor bidrar med sina individuella tillgångar, inte en roll där mamman vårdar och pappan skjuter maten. Livsfarligt tycker konservativa som inte våga reflektera. Det är också ”praktiskt” att mamma, är en mamma, är en mamma. Då kan löneklyftor fortsätta vara OK. Allt hänger samman. Usch!

    SvaraRadera
  6. Delar helt denna uppfattning. Synen på sexualitet handlar lika mycket om synen på kön, synen på normalitet och synen på vad som är manligt och kvinnligt. Homofobi handlar alltså i lika hög utstäckning om rädsla för homosexualitet som rädslan för oklara könsroller.

    SvaraRadera
  7. Instämmer med era åsikter.
    Har en dotter som är 6½,(som växer upp i en heterosexuell familj. Hon och hennes klass-kompisar har fått lära sig, både hemma och i skolan, att homosexualitet är normalt. Kärleken känner inga gränser. Förhoppningsvis har hon kvar sin åsikt upp i vuxen ålder, och skulle hon själv säga att hon var lesbisk skulle jag stolt gå med i pride-paraden bakom "stolta föräldrar"

    SvaraRadera