torsdag 28 maj 2009

Det "nya" gymnasiet är en fara för demokratin

I alliansens proposition om den ”nya” gymnasieskolan föreslås stora förändringar: en halvering av ämnena svenska och samhällskunskap på de yrkesförberedande utbildningarna samt borttagandet av estetisk verksamhet. Förändringarna får drastiska konsekvenser för såväl elever som demokrati och samhället. Alliansen ”framtidsväg” är snarare ett steg tillbaka och en återvändsgränd i ett samhälle där dörrar måste hållas öppna.

Språk är makt
På yrkesförberedande utbildningar föreslås en halvering av ämnena svenska och samhällskunskap. Detta skapar ett delat, olikvärdigt samhälle. Elever på yrkesorienterade utbildningar hamnar utanför samhällsdebatten. Detta undergräver demokratin. Språk är makt och kunskap om samhällspolitiska system är en förutsättning för ett aktivt samhällsdeltagande.

I direktiven till gymnasieutredningen står:
Läs- och språkutveckling har en grundläggande betydelse för lärande och för möjligheten att delta i samhällslivet. Ämnet svenska har därmed en särställning i skolan. Det är allvarligt att så många elever, i synnerhet på yrkesförberedande program, inte lyckas med att nå målen i ämnet svenska. (Tilläggsdirektiv till Gymnasieutredningen U 2007:01)

Alliansens lösning på detta är att halvera svenskan på de yrkesförberedande programmen - en enkel och farlig lösning till högre måluppfyllelse. Man tar helt enkelt bort de ämnen eleverna har svårt för och vips får man bättre statistik. Svenskans särställning gäller tydligen bara högskoleförberedande utbildning. Om språk är makt och är av grundläggande betydelse för att kunna delta i samhällslivet blir det väldigt tydligt vilka alliansen tycker ska ha den makten. Det påminner lite om Voltaires tanke om att bildade arbetare är värdelösa bakom plogen. Bagare och elektriker gör sig icke besvär. Detta trots att väldigt många som går yrkesförberedande program väljer att studera vidare på högskola senare i livet.

Estetisk verksamhet ökar kreativiteten
EU har fastställt åtta nyckelkompetenser för att medborgarna på ett flexibelt sätt snabbt ska kunna anpassa sig till en föränderlig och sammanlänkad värld. En av kompetenserna är kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. Trots detta bortser man i propositionen helt från kulturens betydelse för lärandet och samhället. Estetisk verksamhet är en oerhörd tillgång i den svenska skolan och tränar förmågor som kreativitet, samarbete, självförståelse och inlevelseförmåga – förmågor som utgör en konkurrensfördel i framtida arbetsliv. Fantasifulla människor klarar omställningar och problemlösningar bättre. Ett borttagande av ämnet som kärnämne riskerar att leda till ensidigare människor, torftigare framtida kultur & samhällsliv, mindre kreativa tankar; mindre av entreprenörskap, minskat intresse för det kulturella livet samt sämre arbetsutsikter för kulturutövare.

Människan är mer än en produkt
Förslaget skapar en falsk indelning mellan teori/praktik och estetik. De båda hjärnhalvorna stimulerar och förutsätter varandra. Estetisk och teoretisk verksamheten har en positiv effekt på elevernas inlärning i de yrkesrelaterade ämnen och tvärtom. Alliansen talar om vikten av valfrihet och av att se att varje individ är unik ändå delar man in eleverna i två stora kollektiv: Praktiker eller teoretiker. Något där emellan finns tydligen inte. Man sänker tiden för individuella val och motsätter sig lokala kurser och program. Tala om att se individen? En halvering av ämnena svenska och samhällskunskap på yrkesförberedande program och borttagandet av estetisk verksamhet vore förödande resursslöseri för skolan och Sverige som nation. Man är mer än sitt yrke!

Med tanke på debatten om svenska elevers bristande kunskaper är frågan om botemedlet är att skära ner på kunskap? För ett aktivt demokratiskt samhälle behövs mer kunskap och större allmänbildning, inte mindre. Som arbetsmarknaden ser ut är man tvungen till flexibilitet och att byta bana under flera skeenden i sitt liv. En snävare utbildning i botten krymper förmågan till omställning. Kan en sextonåring välja för livet? Få elever väljer att arbeta vidare inom det område som gymnasieskolan utbildat dem för.

Propositionen genomsyras av ett produkttänkande och synsättet rymmer ett klassmässigt problem. Historien visar att en indelning av människor som ”praktiker” eller ”teoretiker” ökar de klassmässiga klyftorna. Det visar sig att arbetarklassens barn väljer yrkeslinjer och medelklassens barn väljer teoretiska linjer. I tid med att samhället blir allt mer komplext och globaliserat och strukturomvandlingen går allt snabbare väljer man att satsa på specialisering i stället för bredd, samt minskar tiden för språk och samhällskunskap på yrkesprogrammen. Hur hänger det ihop? Förslagen skapar ett delat samhälle, minskar samhällsengagemanget och vidgar utanförskapet Är det verkligen det samhället vi vill ha?

Fredrik Reinfeldt avfärdar kritik mot alliansens förslag, från Mona Sahlin, med motiveringen att hon inte har någon erfarenhet av skoltrötta ungdomar. - Billigt och plumpt! Nåväl, vi har garanterat större erfarenhet av detta än vad han har. Trots det eller kanske tack vare det motsätter vi oss starkt alliansens förslag.

Protestera nu
Propositionen har nu presenterats för riksdagen men ännu har inget beslut tagits. Än finns tid att agera. Protestera nu!

Debattörer: Erik Nihlgård, Lena Hurtig, Jessica Pellegrini, Ola Nihlgård- lärare med stor erfarenhet av skoltrötta elever

8 kommentarer:

  1. Helge Köhler31 maj 2009 04:46

    Som karaktärämnesslärare på hotell- och restaurangprogrammet vill jag att mina elever ska vara så väl rustade det bara går när de kommer ut i arbetslivet. I detta ingår inte bara de rent yrkesmässiga kunskaperna utan även de språkliga. Social kompetens är mycket viktigt inom service- och tjänsteyrken. God allmänbildning i övrigt stärker individen som medborgare. Ska man skära ned på dessa kunskaper får vi en mycket sämre kvalitet på utbildningen. Dagens Nyheter lät nyligen göra en undersökning bland näringslivets största branschorganisationer. De flesta som svarade menade att skolans yrkesförberedande program håller aldeles för låg nivå på utbildningen. Man menar att skolan inte följer utvecklingen och att eleverna lär sig gamla saker. Trender kommer och går, men grunderna består. Skolans uppgift är inte att i första hand lära eleverna att experimentera med de senaste modeflugorna, utan att ge de goda grundförutsättningar för att klara sig i arbetslivet. Efter skolan har man all tid i världen att förkovra sig inom den valda yrkesbanan. Jag tror inte Jan Björklund heller har någon erfarenhet av skoltrötta ungdomar. Majoriteten kämpar sig trots allt igenom gymnasiet med goda betyg, inte bara i de yrkesrelaterade ämnena utan även i kärnämnena. Jag anser att det räcker med den lärlingsutbildning som nu införs på gymnasiet. Med en ren yrkesskola kommer vi att få ett klassamhälle som jag trodde att ledande politiker motarbetade.

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Håller fullständigt med dig Helge.
    Att näringslivet inte tycker att ungdomarna har tillräckliga kunskaper efter gymnasiet i den branch som de är utbildade för är kanske inte så konstigt. Gymanasiet är yrkesföreberedande, ingen yrkesutbildning där du är klar efter avslutade studier. En elev på restaurangprogrammet är ingen färdig kock efter gymnasiet, precis på samma sätt som en elev på samhällsprogrammet inte är färdig stadsvetare.

    Majoriteten av branchorganisationerna har heller ingen tilltro till förslaget om den nya gymnasieskolan. Jonas Begren på Svenskt näringsliv som företräder ett 50-tal brancher och organisationer har gått ut och rekomenderat att man inte ska sänka de teoretiska kraven.

    TCO, Lärarförbundet, SKTF, Kommunal, Byggnads, IF Metall och LO är fler som är negativa till de sänkta ambitionerna då detta ökar riskerna för att eleverna hamnar i snävare yrkesfack och gör dem mindre rörliga på arbetsmarknaden.

    Nej! Lösningen är inte förslaget om det nya gymnasiet.

    Men visst finns det problem med dagens skola.

    I dag går en stor mängd elever ut gymnasiet utan fullständiga betyg, betygsinflation råder, och många elever får inte de kunskaper som de har rätt till och som samhället kräver.

    Orsakerna är många: Vi ser i dag konsekvenserna av de stora nerskärningarna på skolan som gjordes under krisen på 90-talet- ett misstag som just nu håller på att upprepa sig medan alliansen håller sig passiv. Den stora friskolereformen har lett till betygsinflation. Grundskolor och gymnasium konkurrera med betygen som vapen. Detta gör att en stor mängd elever går ut grundskolan med högre betyg än vad det finns täckning för. Detta gör att vi lärare som arbetar på gymnasiet möts av elever som saknar grundläggande färdigheter för dem blir gymnasiet en chock- de klarar inte av att hänga med i undervisningen och ett resultat är ökade avhopp.

    Allt fler arbetsuppgifter utöver undervisning har också lagts på lärare under senare år, detta gör att man inte har tilräcklig tid för det som borde vara i fokus: Undervisning och pedagogisk utveckling. På många skolor, särskilt friskolor går lärarna under av de arbetsbördor som läggs på dem. Detta gör att många lärare sjukskrivs, väljer att byta yrke, byta skola. Detta gör att ungdomarna inte får någon kontinuitet. När lärare är sjuka finns inte pengar till vikarier- utan lektioner ställs in. Att hela tiden mötas av nya lärare skapar en otrygghet.

    Propositionen om det nya gymnasiet är tyvärr ingen lösning på problemet. Tvärtom!

    Satsa istället pedagogiken ute på skolorna så att man bättre når varje elev, lärarna måste få mer tid att fokusera på undervisningen, antalet behöriga lärare måste öka och lärarnas yrke måste uppvärderas. Och på grundskolan måste resurserna förstärkas. Något är fel när de flesta elever efter nio års studier har en negativ attityd till skola och studier. Och lösningen på detta är absolut inte attt sänka kraven på kunskaper eller alliansens förslag om det nya gymnasiet.

    SvaraRadera
  3. Den 3/6 kunder man läsa på Dns ledare "När gapet vidgas" http://www.dn.se/opinion/huvudledare/nar-gapet-vidgas-1.882354 .

    Ledaren handlar om hur den stora klyftan i samhället främst går mellan de som kan och de som inte kan, mellan de som vet och de som inte vet. Ledaren beskriver hur bildningsklyftan ökar känslan av alienation, hur vi i dag har en sänkt lägsta nivå med en bred massa som vet mindre om hur samhället styrs och var besluten tas.De skriver att det handlar om demokrati.

    Så sant som det är sagt. Det tragiska är att denna klyfta kommer växa ännu mer med "Det nya gymnasiet" när man på de yrkesförberedande programmen halverar ämnena svenska och samhällskunskap. Om detta skriver de inget. Tragsikt!

    SvaraRadera
  4. Förslaget om minskad svenskundervisning är förstås en katastrof. Men det är inget som förvånar det minsta, och det är i grund och botten inte heller en borgerlig tanke. Sanningen är snarare den att att all humanistisk bildning konsekvent nedvärderats i det svenska utbildningsväsendet sedan 1960-talet. Det började med den ökända läroplan för grundskolan som sossarna lanserade 1969, och sen har det bara gått utför. Just humaniora och kultur tycks vara ett område där den s.k. arbetarrörelsen (i den mån dagens socialdemokrater kan sägas vara en sådan) och storkapitalet ofta varit rörande överens. Inom (s) har det av tradition funnits ett utbrett bildningsförakt. Samtidigt vill förstås storföretagen inte att skattepengar ska ödslas på att ge människor kunskaper som inte efterfrågas inom näringslivet. Kunskap ska ju, enligt näringslivets krasst ekonomistiska synsätt, endast användas för att tjäna pengar. Konsekvenserna av detta ser vi idag. Och än värre lär det bli.

    SvaraRadera
  5. Trots det påstådda bildningsföraktet inom arbetarrörelsen är det just nu alliansen som stenhårt driver denna katastrofala linje medan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet motsätter sig den. Och pratar vi kulturpolitik så är ju moderaternas tid vid makten inget att hurra för.

    SvaraRadera
  6. Jo, just nu är det alliansen som driver frågan. Men jag tvivlar på att det skulle bli någon skillnad med (s) vid rodret, även om oppositionen nu motsätter sig alliansens förslag.

    Personligen tror jag att nedvärderingen av humanistisk och kulturell bildning inte så enkelt låter sig förklaras som en utveckling som skett endast p.g.a. ett skäl. Snarare beror denna utveckling på en komplex samverkan mellan en mängd olika faktorer. Jag har själv försökt resonera kring denna problematik här:

    http://www.rolfhansson.com/text_kraftloskultur.htm

    Vad gäller bildningsföraktet inom arbetarrörelsen rekommenderar jag dig att läsa avsnitten om svensk skolpolitik i Göran Häggs utmärkta populärhistoriska skildring "Välfärdsåren".

    SvaraRadera
  7. Jag ska absolut läsa "Välfärdsåren". Jag tror inte heller man kan förklara nedvärderingen av humanistisk och kulturell bildning med en orsak. Det är mer komplext än så.

    1991 så gjordes emmellertid den senaste stora gymnasiereformen som antagits. För denna ansvarade socialdemokraterna. Här fick man igenom reformen med ett treårigt gymnasium även för de yrkesföreberedande utbildningarna, samt förslaget om allmän högskolebehörighet. Man införde även ämnet estetisk verksamhet som kärnämne. För mig är det svårt att kalla detta för en nedvärdering av humnasitisk och kulturell bildning. Det är snarare en uppvärdering. Nästa reform som var på gång var Gymnasie 07 även denna initierad av socialdemokraterna.Denna reform rev emellertid alliansen upp ett år innan den skulle genomföras. Inte i heller i denna reform kan man se spår av det bildningsförakt som nu präglar alliansens förslag.

    Sedan är ju frågan vad som är bildning eller vad man menar med kunskap. Strävar vi efter kvantitet eller kvalitet? Flumskolan som det talas så vitt och brett om har jag aldrig sett till. Pedagogiken på de flesta skolor jag har upplevt idag skiljer sig inte så avsevärt från den skola jag själv gick i på 70-80-talet. Gör den det så är det enbart på ett positivt sätt. När jag gick dominerade rabbelkunskapen. Det var Jepardy kunskap som skulle bankas in utantill utan att man egentligen diskuterade innehållet eller arbetade med analys och reflektion och ofta utan koppling till den värld ungdomarna levde i. Detta speglade sig också i det relativa betygsystemet och i poängräkningen vid betygsättning på prov. Kunde man rabbla kunde man få högsta betyg utan att man egentligen förstod vad man rabblade. Här är det målrelaterade betygsystemet ett lyft med sina fasta kunskapskriterier (även om här finns problem och mycket i övrigt att önska).

    Däremot finns det stora problem i skolan i dag som jag nämnt tidigare. Ett annat problem i dag, som socialdemokraterna är skyldiga till, är kommunaliseringen av skolan. Detta är något som borde åtgärdas omgående för att skapa en likvärdig skola för alla oavsett var man bor i landet.

    Dessutom är situationen utanför skolan i dag helt annorlunda än för tjugo år sedan då samhället genomgått stora förändringar som inte lämnar eleverna eller skolan opåverkade.

    Några av de stora förändringarna är valfrihetsreformen, en långt driven individualisering, ökat mediautbud, ett allt intensivare informationsflöde, en ökad globalisering mm...

    Tyvärr tror jag fortfarande inte att alliansens förslag med en halvering av ämnena svenska och samhällskunskap på de yrkesförberedande programmen eller borttagandet av estetisk verksamhet är lösningen på att bättre möta dessa ändrade samhällsförhållanden, och jag tror inte heller att dessa förslag leder till ökad bildning eller till en uppvärdering av de humanistiska och kulturella ämnena. Tvärtom!

    SvaraRadera
  8. Några synpunkter på det du skrev:

    1. Alliansens förslag är förstås inte bra. Samtidigt handlar det om en avvägning som inte är alldeles enkel: Å ena sidan vill vi att ungdomar ska gå ut i vuxenlivet med någorlunda jämlika kunskapsmässiga förutsättningar. Å andra sidan har i princip alla utbildningar blivit längre och mera teoretiska, vilket leder till skoltrötthet och uppgivenhet hos den kategori elever som varken har motivation, intresse eller begåvning för teoretisk inlärning. Det är inte en alldeles lätt ekvation att få ihop. Ska vi tvinga 17-årige blivande bilmekanikern Pelle att analysera "Röda rummet" för att Strindberg är en väsentlig del av svenskt kulturarv? Eller ska vi acceptera att Pelle är helt ointresserad av och omotiverad för teoretisk inlärning och låta honom koncentrera sig på det praktiska mekandet som han kanske är jättebra på? Avvägningen är som sagt inte helt enkel.

    2. Jag delar inte fullt ut din syn på ”Jeopardy-kunskap”. Att bara kunna rabbla namn och årtal är förstås föga meningsfullt. Men å andra sidan behöver man vissa basala faktakunskaper för att få en fördjupad förståelse och förmåga till egen analys. Det är t.ex. svårt att göra egna reflektioner kring andra världskriget om man inte vet vem Adolf Hitler var eller att det utspelade sig 1939 – 45. Med detta vill jag ha sagt att jag tror att man i dagens skola ibland lägger alltför stor vikt vid elevers förmåga till egen analys och reflektion, men glömmer bort att analyser och reflektioner förutsätter grundläggande faktakunskaper.

    3. ” Sedan är ju frågan vad som är bildning eller vad man menar med kunskap. Strävar vi efter kvantitet eller kvalitet?”

    Fler ungdomar än någonsin kompletterar grundskolan med gymnasieutbildning. Av dessa går fler än någonsin vidare till universitets- och högskoleutbildningar. Yngre svenskar är – på papperet – mest välutbildade i världen. Men vad innehåller egentligen alla dessa utbildningar? Vad lär man sig? Vad kan man efter avslutad utbildning?

    Jag har det bestämda intrycket att det handlar mer om kvantitet än om kvalitet. Så många som möjligt ska passera genom de olika utbildningssystemen, för att vi ska kunna visa att ”Sverige är ett kunskapssamhälle med världens mest välutbildade arbetskraft”, som Göran Persson i sin oändliga brist på självkritik uttryckte det. Men många utbildningar är i praktiken knappt värda namnet. Jag skulle kunna ge åtskilliga exempel på hur kvaliteten på utbildningar sjunkit, men det skulle bli alltför tids- och utrymmeskrävande . För fördjupning i detta sorgliga ämne rekommenderas t.ex. Mats Alvessons ”Tomhetens triumf” och en del av Inger Enqvists artiklar och skrifter.

    SvaraRadera